bokmässan

Jag har varit borta från bloggen. Jag har varit på bokmässan. Det var
min första bokmässa. Jag har fått erbjudande tidigare, men tackat nej.
Just för att jag nånstans förstod att den här mässan kräver mycket av en
på många plan. Och kanske har jag inte varit redo förrän nu?
Efter fyra  hektiska, spänningsfyllda, skojiga och utmanande dagar så var det skönt att igår kväll sätta punkt för bokmässan för den här gången. Jag har lärt mig massor, utmanat min blyghet och mina rädslor. Jag har liksom vågat mer än jag någonsin gjort tidigare. Så istället för att snöa in på det som jag eller kanske andra tycker att jag gjorde eller sa fel, så väljer att som Cissi hela tiden uppmanar och uppmuntrar mig att vara, nämligen stolt över allt jag vågar och utsätter mig för. 
Att sätta sig på en scen. Att prata inför folk, att utsätta sig för att kanske ingen kommer och lyssnar, ingen som vill att man ska skriva i deras bok, det är tufft. Så när jag och Cissi satte oss på tåget till Göteborg i torsdags myntade jag mitt nya mantra: Jag siktar mot rötterna, för då kan jag inte bli besviken.

Jag var inbjuden till mässan för att prata om tre böcker. Dels mina egna böcker Frisk och strålande hy på naturlig väg som kom ut i början av året och Jag vill fan leva som kommer ut precis nu. Men också boken Hej klimakteriet! som jag skrivit ett avsnitt i. Jag var alltså på mässan för att prata om de heta ämnena Cancer, huden och klimakteriet…

Det första jag fick göra var att bli intervjuad av Cissi i Piratförlagets monter. Så skönt att min allra första författarintervju på en scen var med världens bästa Cissi som intervjuare. Tryggt och bra.

 

 Sen rasslade de här ”gigen” som vi lite skojigt kallade ”uppträdandena” för på och jag gjorde mellan två och fyra såna intervjuer om dagen. Här ovan pratade jag med Gunnel Carlsson på Trädgårdscenen. Men jag hann också med att bli intervjuad på Bonnierscenen av Josefine Sundström. Då blev jag lite starstrucked, eftersom jag läst hennes fina bok Vinteräpplen.

 Såna här härliga förlagsmiddagar blev vi bjudna på. Som här av Semic förlag, där jag gett ut två av mina böcker och nästa år kommer min tredje bok, som vi nu bestämt titeln på: 21 dagar till ett lättare och friskare liv ut på Semic.

 Jag är så glad att Cissi var med mig de här dagarna. Det har kännt så tryggt. Så bra. Tänk att ha en vän som stöttar en på det sättet. Det är helt fantastiskt. Vi har skrattat och flamsat ganska mycket.Men Cissi har också hållit min hand när jag dippat och blivit låg. Tappat självförtroendet. Jag har gått igenom så många känslor de här dagarna.

Jag och Cissi hann också träffa två akademieledamöter.  Clabbharpan och Pelle Pennan som vi döpte dem till. Först träffade vi supertrevliga Klas Östergren, som dels är vän till min pappa men som också Cissi känner.

När jag och Cissi rymde från mässan för att shoppa lite på Avenyn, ja, då sprang vi på Per Wästberg, som jag kastade mig över. Per och min pappa umgicks i femtiotalets Paris, där alla med kulturambitioner på något sätt samlades. Det var märkligt, för tio minuter innan vi sprang på varandra hade Per skrivit upp min pappas namn i sin lilla svarta minnesbok. Han hade försökt skicka mejl till mina föräldrar men mejlen hade studsat.

Jag och Gunnel Carlsson

Här träffade jag en av mina Rawfoodgurus. Fantastiska Erica Palmcrantz Aziz Jag vill gå hennes utbildning, måste få till det.

På söndagen intervjuades jag av Marianne Rundström på Hälsoscenen

 Sprang på så många gulliga och fina. På lördagen var jag alldeles mör. Lite ledsen i själen. Jag är ju fortfarande lite hudlös. Inte van att det händer allt på en gång så här. Inte van att springa upp på en scen och leverera. Jag är inget proffs på det. Allt samlas. Dessutom tror jag på allvar att jag har den där högkänsligheten när man tar in allt som sägs och hörs och syns, som en ett stort förråd. Och det blir liksom svårt att härbärgera vad som är jag i allt det där. Så jag dippade rejält. Då precis innan jag skulle upp på Bonnierscenen och bli intervjuad av Josefine Sundström, ja, då sprang vi på Mia Törnblom. Och hon tog tag i mig och mina ögon fylldes av tårar. Så förlösande. Jag hade aldrig träffat henne tidigare, men hon både urladdade  och laddade mig kan man säga.

Vi träffade också Cissis styvson Davis Frenkiel från Green Kitchen Stories.

Min namnskylt som gav mig fritt inträde överallt, bland annat till viploungen för oss skribenter. Tyvärr upptäckte vi den försent.

 Bland det sista jag gjorde var att medverka i en paneldebatt om att vara kvinna mitt i livet. Det kan du titta på här Hej kvinna mitt i livet

Till en början hade jag högklackat, men det orkade jag inte med till slut, utan det blev gympadojjor större delen av tiden

0
0