i en sal

i en sal på lasarettet, sitter en kvinna. Hon har precis fyllt femtio år. Hon har genomgått sin största kris, men hon har vänt blad nu. Hon har gått från A till B. Lite skakad, lite skadad, men hon har livet i behåll. det är jag som är hon. Och lite så känns det ibland. Att jag nästan inte kan förstå att hon som mådde så där dåligt av cellgiftet, av herceptinet och alla behandlingar är just jag. Ett annat liv. Att för ett år sedan kan kännas så långt borta.  Men jag är här nu med livet i behåll. Och det mina vänner är en väldigt mäktig känsla. Jag tror jag ska behålla den ett tag till. Kram till alla som kämpar. Stå ut, orka. Jag hejar på er.