HIttade bästa raderna på en kompis instagram:
Texting is a brilliant way to miscommunicate how you feel, and misinterpret what other people mean
Känns lite så.
Svart på vitt bli så definitivt. Men kan också tolkas åt alla håll och kanter.
I tisdags när jag och Ray åkte ut till landet, kom vi alldeles för tidigt till busstationen i Norrtälje. Vi fick sitta på bänken och vänta. Jag flyttade på några ölflaskor som någon druckit där på förmiddagen och under hittade jag den här ingraveringen. Texten var dessutom strösslad med glitter, vilket man kanske inte riktigt ser på den här bilden. Mina tankar drog iväg. Började tänka på vem som suttit där. Om kärleken var besvarad. Eller om det var drömmen om kärleken som fick hen att mejsla in, karva in texten, ja, lite som om det var Emil i snickarboa, fast här i busskuren för buss 636 mot Östersjö brygga. Ett statement. Som en sådan där text som en del heminredningsaffärer öser över oss, ni vet de där bokstäverna som man kan sätta över sängen eller var man vill. Inte riktigt min grej. Men just såna här ingraveringar kan jag gilla.
Varför just det här ordet? Varför inte Lotta hjärta Lasse, eller Lotta hjärta Lotta. Eller I was here, som vi skrev i min ungdom när vi ville vara lite tuffa.
Love is all we need, bevingad mening. Här lite mer rå i busskuren i Norrtälje.
Jag la ut bilden på instagram och en svarade att det liksom gick lite inflation i ordet, att man använder det till höger och vänster. Jag tänker att just kärlek kan man väl ändå få strössla med hur mycket som helst? Är inte kärlek det enda som på nåt sätt förökar sig blir bättre och härligare om man ger det mer utrymme? man kanske inte ens behöver tänka vad eller varför. Utan bara: Jahaja, här satt någon och precis då tänkte han eller hon på Kärlek.