Jag har blivit bjuden tidigare, men saker har kommit i vägen. Den här gången ska jag vara där alla dagar. Ska ”uppträda” också. Jag ska prata om Jag vill fan leva, men också om både Knip- och hudboken. PÅ söndag ska jag sitta med i en paneldebatt och prata om klimakteriet.
Så spännande på nåt sätt.
För några år sedan tackade jag nej till allt som hade med att just uppträda. Jag har alltid tyckt att det är pest och pina. Så blev jag hypnotiserad och kom åt anledningen till varför. Jag kanske berättar en dag, men inte nu. Men det härliga det är att jag nu, visst jag känner mig nervös och blyg och alltihopa, men jag gör det. Det är ju också en sådan möjlighet att få säga det man vill få sagt. Och alla kan inte älska en, men det som är så härligt det räcker med att några få tycker att man är okej och gillar att vara med en. Det är för tungt, för svårt, för alldeles för mycket att vara alla till lags. Vilket också är lite av ett dilemma för många kvinnor, som nästan går under för alla krav de känner från allt och alla.
Lite så där är känslan som börjat gro i mig. Och det är viktiga grejer. Det är viktigt att lära sig säga nej, precis lika viktigt som att säga ja. Att båda är okej. Jag är uppväxt utan gränser och regler. Jag jobbar varje dag med att inte tänja min egen gräns, eller att någon annan ska gå över den. Att hitta kärnan i mig och hålla fast i den. Men inte krampaktigt, eftersom livet förändras och då får man vara lite beredd på det. Idag vet jag att mattan kan ryckas bort under mina fötter när som helst. Och hur töntigt det än kan låta, så blir fånga dagen en så viktig devis att leva utifrån. Att vara med i det som händer och njuta av varje sekund. Så fast musiken var ganska låg, och alla andra mest stod och pratade, så hängde både jag och Saga-Mariah på när Jenny från Pocketförlaget ville få upp stämningen med lite dans. Det var så skönt att känna att jag struntar i vad folk tycker, om det ser larvigt ut för det var så kul. Jag vill ha kul. Så känns det nu.
Det roliga var att Jag vill fan leva fick stort utrymme i Pocketförlagets höstkatalog. Det tackar vi väldigt mycket för.
 |
| Världens sötaste fotograf Anneli HIldonen |
 |
| och Saga-Mariah som är en sån fantastisk illustratör och formgivare |