så det så

Blä säger jag.
Just nu pågår en diskussion på olika yogaforum om alla yogaselfies. En massa tyckande.
Jag känner bara; Sköt dig själv och skit i andra.
Jag är just nu trött på det här malandet, det här skitsnackandet som tyvärr överlag mest kommer från brudar inom olika yogatraditioner. Om hur man ska vara, vad man får göra. Hur man bör vara. Man får inte si och man får inte så. Eller uttrycket som många yogatjejer kan säga; Det där var inte särskilt yogiskt. När de tycker att någon yogi gått för långt.
Blä. Säger jag. Mind your own business.
För vad är yogiskt?
Det tycker jag är en intressant fråga.
Vad är yogiskt?
Vad är yoga?
Själv blir jag superinspirerad och följer flera yogaselfietjejer och killar både på instagram och på nätet. Jag blir inspirerad och har lärt mig en massa. För flera ger bra tips om hur man kan tänka och göra. Vilka muskler man ska använda. Det är kul och just inspirerande.
Precis lika inspirerande som att se exempelvis den här filmen med den äldre kvinnan Maya som yogar varje dag, eller han killen som övade och övade och till slut kunde slänga sina kryckor och yoga för fullt. INSPIRATION.
Jag gillar det där och tror på devisen; Do your practice and all is coming. Att vi alla har olika vägar, en del kringelikrokiga, andra lattjar mer, en del superseriösa, några gränslösa, andra väldigt kontrollerade. Vi hittar alla fram förr eller senare, förhoppningsvis. Men det finns ingen genväg. Men man kan aldrig ifrågasätta någons intention med sin yoga.
Vem är man att göra det?
Vi har alla ett behov av att bli älskade, lyssnade på. ALLA har det mer eller mindre.
Hur härligt är det inte att få en massa likes på en bild man lagt upp. Visst är det härligt, men jobbet måste du göra själv. Nötandet och stötandet på yogamattan.
Det finns ingen finare eller sämre yoga. Det finns olika sätt. Jag hade yogat en del, men det var när jag träffade Britta. Hon höll min första ashtangayogaklass som jag blev hooked. Jag tyckte hon var så snygg och jag kommer ihåg att jag frågade henne om yoga var den enda träningsform hon gjorde. När hon svarade; JA. Kände jag bara; Jag ska fan bli lika vältränad och snygg som hon.
Jag började av ren fåfänga, det andra kom på vägen. Jag blev så inspirerad av henne. Tack Britta för det, för sedan blev yogan min pensionsförsäkring. Mitt redskap som höll mig uppe, glad och stark när mitt liv var som tuffast när jag gick igenom alla tuffa cancerbehandlingar.
Hur mitt liv hade varit om jag inte haft yogan, jag vågar inte ens tänka på det…
Självinsikterna, det meditativa, men framförallt den ständiga önskan och jobbet att se på andra med icke dömande blick, som inte är färgat av fördomar. Det är för mig det stora med yogan. Det inre lugnet och självkänslan, som inte dömer andra. Så länge man inte gör illa varandra, vad gör då några yogabilder med stilettklackar?
By the way, Guruji som är min guru han började yoga efter att ha sett en yogademonstration på stan. Var inte det fantastiskt? Så mycket som jag älskar ashtangayoga. Jag är väldigt glad att den demonstrationen fick igång honom. Och vem vet vad som komma skall av alla de här yogaselfiesarna?
Kanske en kvinnlig yogaguru. Varför kan man inte få leka lite? Skoja lite?
Därför ska jag nu lägga upp lite selfies…
Igår tog vi omslaget till min tolfte bok. Kan säga att det är fruktansvärt härligt att bli sminkad och fixad. Helt underbart. Det är också helt underbart och kul att bli fotograferad, tänka ut bilder. Vad man vill förmedla. Vilken känsla som betraktaren ska få. Jag tänker alltid, att om jag öppnar upp, pratar om mina skavanker, men också tar för mig så öppnar det upp och ger plats för andra att göra lika. Om en liten stund ska jag bli intervjuad av P1 om mina tankar om kroppen och att jag opererat bort ett bröst, en del av min kvinnlighet som några sa när jag blev sjuk. Men tänk, så tänker inte jag. Jag kanske är skev och det är kroppslig känsla, men fy fan vad jag gillar mig själv och min kropp nu. Hur viktig var inte kroppen när jag blev sjuk. Jo, typ det viktigaste. Vill typ visa upp den för allt och alla. Det är min intention. Jag är så jävla stolt och glad att jag klarat den här resan och det hade jag kanske inte gjort om jag inte haft yogan. Så det så.

på repeat

9 reaktioner på ”så det så”

  1. Säger amen på det du skriver. Så många vägar, så många sätt, så många människor. Ingen ska bli värderad eller dömd. Yoga är hela livet. Och det lekfulla måste få finnas där också. Precis som det seriösa. Och jag tror på att visa upp hela skalan, det härliga och roliga liksom det svåra och tuffa. Tyvärr ser man oftast bara det ena och då haltar det tycker jag, men jag kan ändå inte veta hur det är att vara någon annan. Så låt oss bejaka mer!

  2. Så bra skrivet! Alla människor är olika och det måste man få vara, man måste få vara sig själv.
    Johanna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *