dingeliding värld

Ända sedan jag hörde om en kompis som hade en korall som boat in sig i hans öra efter en Thailandsresa har jag oroat mig för det och för såna här grejer. Helsjukt, men tydligen händer det.
Jag är uppväxt med den här tidningen. Tyckte att allt var så spännande och jag slukade och förfasades över varje sida.
Men lite så, alltså en ding ding värld-känsla kan jag känna inför hela begreppet cancer. Det är en sjukdom som tar sig så många olika skepnader. Så svår att få grepp om. Och så många som har åsikter om hur man bäst bekämpar cancer.

När jag går igenom texterna från mitt cancerår, slås jag av hur mycket information jag fick, från alla håll och kanter. Så mycket råd, så många saker som jag borde äta eller inte äta. Och helst skulle jag åka till ett annat land och söka hjälp där.  Hur svårt det var att förhålla sig. Att liksom inte grabba alla halmstrån. De hade ruinerat mig. Jag vet inte hur mycket jag lagt ner på att bli frisk. Har inte orkat räkna. Och egentligen jag är här nu och jag känner mig frisk och stark. Och mitt kall, ja, det kanske är att pusha andra att orka. Att hitta sina vägar. För lite tror jag det är  det handlar om att lyssna på sin kropp. Liksom på riktigt känna efter hur och vad den vill och behöver. Och hur lite vi tyvärr gör det.

Jag vet inte om jag berättat, men jag har fått en remiss till Vidarkliniken. Så väldigt tacksam för det. Precis nu för ett år sedan la jag in mig efter alla cancerbehandlingar. Då fick de ta hand om min kropp, den här gången tänkte jag att jag skulle lägga in min hjärna.

Tack för alla era fina kommentarer på mitt inlägg på alla hjärtans dag. Det blir svårt att välja en ”vinnare”, får helt enkelt ha ”tävling” oftare. Men om ett par dagar får ni veta.

OBS! Det finns plats kvar på Knipworkshopen i Karlstad 1 mars. Sprid gärna vidare. Här hittar du info om den

Vi har lagt in en Knipis i Stockholm 2 mars, här har du mer info

Här har ni mig och Cissi när vi var på mappiegalan förra veckan.

1
1