Igår så tog jag porträtt till en bok som jag skrivit ett kapitel till. Den ska ges ut på BonnierFakta, på kvinnodagen. Jag är väldigt glad över att bli tillfrågad. En samling häftiga kvinnor. Bilden på mig togs inne på Bonnierhuset. Det legendariska på Sveavägen. Det är ett så vackert hus. Mäktigt.
Jag fixade i ordning mig, sminkade mig och tänkte till om en kortärmad tröjklänning. Med fin ringning i halsen.
Jag blev fotad och det gick bra.
Sen när jag kom hem upptäckte jag att jag glömt att lägga in bröstprotesen i min behå.
Jag har stått och poserat och lett in i kameran, och så är det helt insjunket på höger sida.
Hur kunde detta ske?
Det måste ju se skevt ut.
Men samtidigt kände jag.
Jaha.
Jättemärkligt.
Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det.
Bara jättekonstigt. Första gången jag liksom glömmer och vid ett sånt tillfälle.Ni vet när man vill känna sig fin.
Eller så är det precis rätt. Som om jag själv omedvetet bestämt att det skulle vara så. I en bok till kvinnor, som ges ut på kvinnodagen nästa år. Jag har inte bara slängt min behå. Jag har slängt mitt bröst.
Kanske är det så, att det blir som det ska och det blir bra.
Kvinnlighet på mina villkor.
Nu ska jag ta itu med min packning och fixa det sista.
I eftermiddag åker jag till Barcelona med Cissi. Jag är så glad. Det är helt fantastiskt.
Hola!
Jag fixade i ordning mig, sminkade mig och tänkte till om en kortärmad tröjklänning. Med fin ringning i halsen.
Jag blev fotad och det gick bra.
Sen när jag kom hem upptäckte jag att jag glömt att lägga in bröstprotesen i min behå.
Jag har stått och poserat och lett in i kameran, och så är det helt insjunket på höger sida.
Hur kunde detta ske?
Det måste ju se skevt ut.
Men samtidigt kände jag.
Jaha.
Jättemärkligt.
Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det.
Bara jättekonstigt. Första gången jag liksom glömmer och vid ett sånt tillfälle.Ni vet när man vill känna sig fin.
Eller så är det precis rätt. Som om jag själv omedvetet bestämt att det skulle vara så. I en bok till kvinnor, som ges ut på kvinnodagen nästa år. Jag har inte bara slängt min behå. Jag har slängt mitt bröst.
Kanske är det så, att det blir som det ska och det blir bra.
Kvinnlighet på mina villkor.
Nu ska jag ta itu med min packning och fixa det sista.
I eftermiddag åker jag till Barcelona med Cissi. Jag är så glad. Det är helt fantastiskt.
Hola!
Åh vad fint det kändes på nåt sätt. Och vilken vacker bild det kommer bli 🙂 Ha en underbar semester,
Kram Lina
Ibland bestämmer vårt undermedvetna…Cool!
Det blir helt fantastiskt bra.
Tänker jag.
Tänker att det blev precis som det skulle. Ha det härligt i Barcelona!
Underbart! Och precis som det ska vara tror jag.
Du jag är lite nyfiken på en sak förresten. Läste i senaste Fitness Lifestyle att du använde yogaandningen för att dämpa illamående under dina behandlingar. Nyfiken på om du gjorde någon speciell övning eller bara andades medvetet och intuitivt. Skulle vara jättebra med tips – efter flera år med jobbiga magproblem för några år sedan har jag fått lite illamåendefobi. Blir bättre och bättre på att hantera det men fler tips är alltid välkomna. 🙂 Under min andra graviditet mådde jag väldigt illa och använde själv lugn andning för att framför allt dämpa ångesten det gav upphov till för att inte förvärra illamåendet. Men som sagt nyfiken på om du använde någon speciell teknik.
Vi opererades nästan samtidigt, och jag har också upptäckt att jag ofta varit utan mitt inlägg -och det har varit helt ok! Redan i vintras var jag utan inlägg i baddräkten på vattenjympan, och det var inga problem.
Kanske borde vi alla sluta med inlägg – vi har ju märkt att de inte behövs- och vi lika bra utan!
Hej Karin,
Har du något tips på hur man kan avlasta/mjuka upp sin psoas? Allt verkar ju förr eller senare belasta just den muskeln – som sägs vara kopplad till själen.
//Tacksam
Blir säkert en jättefin bild, en bild av verkligheten. Jag använder aldrig min protes och skulle känna som om jag klädde ut mig om jag satte på den.