Idag behövde jag skratta. Har sovit dåligt de senaste nätterna. En i min närhet är mycket dålig i cancer. Det sätter igång min oro, det går inte att komma ifrån. Det är så nära, så lätt att koppla på den där rädslan. Jag oroar mig för min vän. Min vän som levt som hälsan själv. Tagit hand om sig själv. Skrattat mycket. lekt. Trodde det var receptet för att långt och härligt liv.
Jag behöver skratta. Skratta bort oron.
Jag har jobbat så mycket sista tiden. Försökt hinna ifatt ekonomiskt. Stressat och jag tål inte stress sedan jag blev sjuk. Så jag bokade in en tid på AAA-kliniken. Ni vet att jag gjorde akupunktur där tidigare och de hjälpte mig med min axel och med vattnet i kroppen. Det där vattnet är jag nu nästan fri ifrån. Axeln kan spöka lite och det handlar om att jag är väldigt skrivande för tillfället.
Manus som ska redigeras. texter som ska skrivas. Mejl som ska svaras på.
LarsOlof sa att han skulle hjälpa mig med stressen, så att den inte vandrar ut i kroppen.
Jag fick ligga i ett mörkt rum med alla nålarna. Ensam och bara det svaga ljuset från värmelampan som sken. Tankar som for runt i huvudet. Kroppen som varvade ner. Liksom landade i sig själv.
”Vi ska få bort stressen. Stressen från förr som spökar.”
Så skönt när någon säger så. Vi ska få bort…!
Orden blir nästan magiska för en som varit sjuk och gått igenom en jävla cancerbehandling.
Så kom jag hem och då hade min kompis Malin skickat den här bilden på sin pojke. Undra om hon visste att det var precis vad jag behövde. Ett skratt.
Så gullig bild, två flintskallar.
Tack Malin och Stellan för jag behövde skratta idag.
Jag behöver skratta. Skratta bort oron.
Jag har jobbat så mycket sista tiden. Försökt hinna ifatt ekonomiskt. Stressat och jag tål inte stress sedan jag blev sjuk. Så jag bokade in en tid på AAA-kliniken. Ni vet att jag gjorde akupunktur där tidigare och de hjälpte mig med min axel och med vattnet i kroppen. Det där vattnet är jag nu nästan fri ifrån. Axeln kan spöka lite och det handlar om att jag är väldigt skrivande för tillfället.
Manus som ska redigeras. texter som ska skrivas. Mejl som ska svaras på.
LarsOlof sa att han skulle hjälpa mig med stressen, så att den inte vandrar ut i kroppen.
Jag fick ligga i ett mörkt rum med alla nålarna. Ensam och bara det svaga ljuset från värmelampan som sken. Tankar som for runt i huvudet. Kroppen som varvade ner. Liksom landade i sig själv.
”Vi ska få bort stressen. Stressen från förr som spökar.”
Så skönt när någon säger så. Vi ska få bort…!
Orden blir nästan magiska för en som varit sjuk och gått igenom en jävla cancerbehandling.
Så kom jag hem och då hade min kompis Malin skickat den här bilden på sin pojke. Undra om hon visste att det var precis vad jag behövde. Ett skratt.
Så gullig bild, två flintskallar.
Tack Malin och Stellan för jag behövde skratta idag.
Varma kramar till dig! Så stort att du delar med dig.