känner mig liksom peppad av mig själv

Jag visste det.
Jag är så glad att jag lyssnar på min kropps signaler. Känner efter hur det känns. Och känns det det minsta konstigt, så frågar jag. Ingen fråga som är för känslig, läskig eller för liten. Att inte stå ut och lida tyst. Att jag vågar ifrågasätta doktorer, att jag vågar. Känner mig faktiskt lite peppad av mig själv och önskar alla att också känna efter. Så hörrni, våga fråga. Våga ställ lite krav. Doktorer vet inte alltid bäst. De är väldigt duktiga, men du känner din kropp bäst. Du har levt med den i alla dina år. Du vet när något känns bra och när något inte känns bra. Det här är viktiga grejer. För hur ska doktorn kunna veta att du mår dåligt om du inte berättar? Det var ju den förmågan som tog mig till Bröstcentrum första gången och att jag tvingade till mig en punktion utan ultraljud. Och eftersom jag vet att inflammatorisk cancer är en aggressiv form, så kanske det var den påstridigheten som räddade mig.

Öppnade min mejl i morse och där väntade ett meddelande från min onkolog som skriver att det är helt rätt att avsluta herceptinbehandlingen:

” Hej Karin
Jag fick svaret på hjärtundersökningen idag och såg att ditt värde(EF) har sjunkit något. Det är därför helt rätt att avbryta Herceptin. Jag har oxå skrivit en remiss till hjärtläkare för lite mer utförlig undersökning. EF värdet brukar stiga när man sätter ut Herceptin. EF betyder ejection fraction och visar på hjärtats förmåga att pumpa. Jag skriver remiss för att ta bort porten tyvärr är det kö för denna åtgärd men vi får se vilken tid du får. Ha det gott! Skönt att du fått hjälp med ödemet. MVH Elisabet”

Det som nu oroar mig är att hon skriver att EFvärdet brukar stiga när man tar bort Herceptinet. Jag vill inte känna mig som en trött tant så fort jag tar några danssteg. Kan man höja sitt EF-värde, nån som vet? Ska fråga min akupunktör, kanske finns det någon liten punkt på kroppen där han kan sticka en nål och mitt hjärta blir som vanligt igen.

Men det blir en sommar utan herceptin, men väääldigt tråkigt att det ska behöva ta sån tid att bli av med porten. Den vill jag slippa. Jag tror när den ryker, då kommer jag nog att känna mig mer som mig själv. Att ha den där knappen på kroppen är så påtagligt. Det märkliga är att jag har vant mig mer vid ärret och det bortopererade bröstet. Men knappen, jag har fortfarande svårt att röra den. Tycker det känns konstigt. Därför är det här beslutet så härligt för mig.

Här läs intervjun med mig i Nerikes allehanda går också att läsa på sajten Familjeliv