tröttma

Oj, vilken vecka. Vet inte riktigt vad som händer, men jag är så trött nu. Ungefär som att jag räknar ner, snart är jag på Vidarkliniken. På måndag åker jag dit. Cissi ska skjutsa mig. Det blev jag så glad över. Det tar nämligen väldigt lång tid att åka dit kommunalt och det är också ganska bökigt med pendeltåg och bussbyte. Tre veckor ska jag vara där.
Tre veckor. Vilken lyx!
Tack landstinget!
Igår blev jag bjuden på lunch av Kicki, en ny bekantskap. Det var mycket trevligt.

 Vi lunchade på trevligaste Vurma på Gästrikegatan. Här får man också ha hund. Kicki startade företaget Middagsfrid, hon har ett gediget matintresse. Läs hennes blogg: Kickis blogg

Sedan åkte jag till KS för att få min herceptininjektion. Jag blev så trött av den och trots att jag sov bra inatt, så orkade jag inte gå och träna i morse. Jag har också ganska ont i skelettet.
Känner mig liksom gammal i kroppen. Jag vet att det brukar ske precis efter injektionen. Och att det släpper efter ett par dagar. Har också mått lite illa. Herceptinet påverkar hjärtat och man blir lite andfådd. Första gången jag kände av det blev jag jätterädd, nu har jag nog vant mig.
Fan, vad vi kämpar vi som får den här jävla sjukdomen. Jag ska ta de här tre veckorna till att hitta tillbaka till mig själv. Reflektera över vad som hänt. Allt har liksom gått i ett. Jag behöver hitta ett andrum i mig själv. Jag längtar efter att hitta mig själv igen. Jag tror att Vidarkliniken kommer som en skänk från ovan för mig.

Haha ser ni likheten? Jag är visserligen mycket äldre på bilden nedan än vad Meryl är på bilden ovan. Men på den här bilden ser jag det själv, alltså likheten. Får ju ofta höra att vi är så lika jag och Meryl. Jag tar det som en jättekomplimang, för hon är förutom att hon är naturligt vacker, så himlans ball och en superbra skådespelerska.
Jag ser på ögonen att jag är trött, jättetrött. Så där långt in i min innersta-kärna-trött.

På radiumhemmet fanns bara tidningar från i somras. Gör en cancersjuk glad, skicka lite smaskiga tidningar till Radiumhemmets olika avdelningar. När man får Herceptin sitter man allt som allt kanske en tre-kvart. Men när man får cellgifter är man där i upp till tre timmar. Då ä det väldigt trevligt med lite lättsam läsning.

Jag ballar mig med mina boots som jag köpte till mig själv som en present när strålningen var över. Jag kallar dem mina slaskstövlar. Nästan som gummistövlar faktiskt. Oj, vad jag behöve dem (läs…not!)

 Ja, så påsarna med koksalt och herceptin.

0
0