Jag tillägnade boken Yoga för livet mina föräldrar.Vad ger man en åttioåring i födelsedagspresent? Han har ju allt. Hjälp mig. En snygg kofta? Ett par tofflor? Ett par nya läsglasögon? Haha, när jag träffade min pappa för ett par dagar sedan hade han såna där damläsglasögon med strass på sidorna på sig. Han hade inte märkt att han ryckt till sig dem. Och i affären sa det inget. Men det struntade han i, så nu sitter han framför sin dator med glasögon som Liberace typ och översätter rysk finlitteratur. På lördag fyller min pappa 80 år. Jag är väldigt stolt över min pappa, han är väldigt speciell. Här kan du läsa om honom Det har inte varit så enkelt att ha honom som pappa. Han var kanske inte världens bästa pappa under min uppväxt. Men han har betalat tillbaka den missade tiden och den uteblivna pappan nu. Och när jag blev sjuk visade han sidor som jag verkligen uppskattade. Kanske är det så att man testas i nöden. När allt är skört och liksom hänger på en alldeles för skör tråd. Men jag tänker det var inte så lätt att ha skrivardrömmar med honom som pappa. Och länge höll jag emot, kände att jag inte höll måttet. Att steget var så stort och att jag har en sån respekt för yrket. Min pappa skrev sin första bok som 17-åring. Mamma har sparat brev till honom från bland annat Moa Martinsson, som uppenbarligen var lite förtjust i unga manliga författare. Väldigt roligt faktiskt. Min familj bodde i Moskva i åtta år. Då jobbade pappa som utrikeskorre, en väldigt ung sådan. Tänk att min pappa smugglade ut Aleksandr Solzjenitsyns manus och översatte flera av dom. Min pappa är hedersdoktor på Uppsala universitet och för några år sedan fick han en medalj, Pusjkinordern av Putin. Och nu fyller gubben åttio år.
En gång i tiden jobbade jag som programledare på ett hälsoprogram. Jag hade en kvinnlig producent som var så jobbig mot mig, och som gärna ville sätta sig på mig i tid och otid. Skitjobbigt. Man kan lugnt påstå att hon hade attityd. Men jag skulle i alla fall intervjua en kvinnlig chef på TT.
Producenten: Men det blir väl kul Karin, att få intervjua en sån kvinna.
(Hon syftade på en hög chef och hade den där lite storasysteraktiga tonen, som om jag var en liten blond bimbo)
Såna har du väl inte träffat så ofta?
Då kunde jag drämma till med.
Jag: Vet du, det är precis vad jag har, min pappa var chef på TT under flera år. Så just såna träffade jag mycket.
Haha, den känslan.
Här är vi på väg ut till landet med bussen. Pappa i ryssmössa, det har han haft hela min uppväxt. Man tar inte ryssen ur min pappa.
Jag hoppas jag blir lika gammal som han och jag hoppas att jag behåller mitt förstånd och min fantasi och barnslighet, precis som han. Att liksom inte stagnera, att fortsätta att ha ett öppet sinne . Det blir säkert skoj på lördag, ett kalas med människor i alla åldrar.
Men hjälp mig med vad jag ska köpa för present.
När min Far fyllde 80 fick han massor med böcker, och saker att äta och dricka som han gillar, det är ju sånt som går åt…
Kanske en middag på stan? Eller en konsert? Det kan ju vara väldigt trevligt att umgås på tu man hand med bara en förälder, det blir kanske inte så ofta (det är iaf min erfarenhet)? Hursom, hoppas ni får ett fint kalas på lördag!
Köp en stor pannå /uppspänd duk och en ask akrylfärger och penslar och låt alla gästerna måla något till din pappa under kvällens lopp.Det blir roligt för honom att titta på lång tid framöver.
Tack för att du delar med dig av ditt liv. Det ger tröst och styrka .Allt gott till dig.Kram
När min älskade mormor fyllde 80 år fick hon en vacker skrivbok att skriva i. Jag ville att alla de berättelser hon delade med sig av om hennes barndom skulle bli nerskrivna. Min mormor var väldigt duktig på att formulera sig i ord och text och det minnet ville jag ha av henne. När hon dog för fyra år sedan hittade jag den fina skrivboken där många personliga och minnesrika berättelser var nedskrivna. En gåva både till henne och hennes arvvingar.