vet inte hur jag ska göra

Det blev överhettat igår. Jag bröt ihop i min ensamhet rent ut sagt. Grät så det sprutade. Ögonen var helt svullna, jag tappade det helt. Rätt ner i gråten och somnade som en stock väldigt tidigt. Pallade inte ens äta middag. Livet är för jävla orättvist, så är det. Men i mitt huvud tar det form, en överlevnad och en plan. Sakta formas något. Men jag måste få vara ledsen över att saker och ting förändras i mitt liv. Att jag liksom tvingas till förändring.
Ofta känner man nog att man tar sina små myrsteg, att man har den där planen, som en karta över hur man vill att saker och ting ska bli.
Någon sorts kontroll, men sedan jag blev sjuk känner jag mest att jag är i händerna på andra och att jag måste förlita mig på att de vet vad som ska göras och att det blir bäst. Det är en så svår balansgång. Och inte så lätt att försöka hålla fast vid det.
Jag fick en chock igår och det skakar om mig och gör mig sorgsen. Och ska sanningen fram vet jag inte om jag är så himla bekväm med att föra in silikon eller något annat i min kropp.
Jag vet inte längre vad jag vill. Om Bröstrekonstruktion är min grej, liksom.Jag vet inte.
Har aldrig varit särskilt förtjust i silikonbröst. Folk får verkligen göra vad de vill, men vill jag ha främmande saker i min kropp? Jag som tycker det är skitjobbig med den här porten som är inopererad. Hur ska det bli med silikon eller koksalt? Att ha två hårda bollar i kroppen som inte rör sig och som står rätt upp när man ligger på rygg. Jag vill ha mina mjuka bröst, som faller åt sidan när jag ligger på rygg. Som är mjuka och inte i vägen när jag gör vridningar i yogan. Ska jag plötsligt få två runda hårda bollar som inte åldras när resten av kroppen åldras. Jag vet inte längre. I tanken kändes en bröstrekonstruktion som något alternativ, men jag vet inte längre.
Jag är snart 50 år. Jag vill inte ha en 20årings bröst, men framför allt jag vill inte ha fler ärr på kroppen. För en bröstrekonstruktion innebär att ta hud från en annan del av kroppen. Vilket betyder ännu ett ingrepp, ännu ett ärr. Ja, ni ser, jag vet inte hur jag ska tänka. Vet inte vad jag vill. Vet inte vad som är mina tankar längre eller om jag är fast i en gängse bild av hur en kvinna ska se ut för att vara en kvinna.
Det är det här jag dealar med.
Jag har varit ute massor på nätet, letat information. Men jag tycker det inte finns tillräcklig information. Bröstcancer är så vanligt, men ändå hittar jag inte det jag behöver veta. Det jag vill veta. Å, ändå är jag journalist i grunden och van att researcha. Var ska jag leta? Hur ska jag tänka? Så ni som läser, ni med erfarenheter av det jag går igenom. Ge mig era bästa tips.
Jag är så tacksam för all information som jag får från er som gått igenom samma som jag gör. Ni anar inte. Jag svara inte på alla inlägg, men jag läser dem som en svamp.
Jag har några frågor, snälla ge mig era råd, ge mig era erfarenheter.
* Är det någon som blivit opererad av Jana de Boniface. Är det någon som känner till henne? Jag tyckte hon verkade jättebra. Det var min första känsla. Kanske ska jag gå på den.
* Kan man ta hud från det andra bröstet, tex om man som jag tänker göra det mindre, och fylla ut det bröst som ska opereras bort. Är det någon som har erfarenhet av det?
* Hur har ni tänkt när ni valt att inte göra en bröstrekonstruktion?
* Ni som gjort bröstrekonstruktion, hur gick det till? Tog ni hud från ryggen, från magen. Blev det stora ärr där, hur blev rörligheten efter en sån operation?
* De ska ta bort lymfkörtlar som tillhör mitt bröst, är det någon som har erfarenhet av det? Jag är livrädd för ödem. Någon som vet något om det?
* Någon som har erfarenhet av att ha stora bröst som jag, och den här skevheten som uppstår mellan ett bortopererat bröst och ett stort bröst. Hur gjorde ni? Tog ni ner det friska bröstet en aning.
* Hur är det med protes. Sitter den där den ska, eller åker den runt. Finns det bra behåar som håller kvar protesen.
Tacksam för era tips och råd. Tack.

1
1