gud hör tydligen bön

Gud hör tydligen bön för igår ringde de ifrån Folksam och berättade att de läst min blogg och att de efter det gjort en utredning där det visade sig att kvinnan som jag pratat med sagt fel. Min man tecknade nämligen en medlemsförsäkring 16 juni 2011 och jag innefattas av den, från det datumet och inte det datum som kvinnan i telefonen sagt. De bad så väldigt mycket om ursäkt för den oro det där telefonsamtalet åsamkat mig. Men de skulle rätta till det direkt.
Aoopuh. En lååång utandning.
Tack, tack, tack.
Mannen som ringde berättade också att om jag hade dragit det här längre så hade jag självfallet vunnit. Vilket var fantastiskt skönt för mig att veta.
Och då kommer jag till min eviga stöttesten.
Våga vara jobbig.
Och vågar inte du vara jobbig, ta hjälp av en vän som kan hjälpa dig att ställa rätta frågorna. Föra din talan. Ge upp först när du är överbevisad.
Det är inga stora summor vi pratar om som jag får nu, men det är ändå en hjälp. Lite lugn och ro några månader där jag kan sova lugnt på natten.
För det är precis så det är. När man blir sjuk så är det ekonomin som gärna gör en orolig och som får tankarna att snurra runt i huvudet som en centrifug på högvarv.
Oro, oro, oro.
Ska man klara sig?
Hur ska det gå med allt?
Jag har ingen aning om hur det kommer att bli framöver, hur min ork kommer att vara. Om luften kommer att gå ur mig i samband med operationen och strålningen. Därför blev jag så himla glad och lättad när jag fick telefonsamtalet från Folksam.
Som att sätta oron på vänt.
Men sen kan man tycka en massa om att jag har en ”makt” i och med mitt bloggande. Vilket jag säkert har, men jag vill också ingjuta hopp i er som läser. Att ta för er mer. Att kräva er rätt. Att man har rätt att förvänta sig bästa vården och bästa bemötandet. Att våga ifrågasätta instanser. Och precis som jag skrev innan, om du inte har orken att föra din egen talan, låt någon annan göra det. Våga be en vän om hjälp.
Att ta för sig behöver inte betyda att man gör det på bekostnad av någon annan. Hur någon nu kan få för sig att det är…
Och ja, det finns alltid någon som har det värre än jag, men varför ska man nöja sig med halvtaskigt bemötande eller rätta sig efter i det här fallet fel beslut med tanken: ”Det finns alltid någon som har det värre än jag”. Det argumentet har jag aldrig förstått.
En läsare här på bloggen, som drabbats av bröstcancer berättade att hon sett om sitt hus och riktigt bra dessutom, hon hade nämligen tecknat en försäkring i Chartis chartis cancerförsäkring.
Så himlans bra .Jag kan bli grön av avund när jag läser vilket fantastiskt ekonomiskt stöd hon får från det försäkringsbolaget, men det betyder inte att jag missunnar henne det. Istället sporrar det mig. Jag ska genast teckna en sån försäkring på min dotter, för om hon blir sjuk, skulle jag inte stå ut med tanken att hon skulle behöva oroa sig för ekonomin mitt i alltihopa.
Sedan tycker jag att de rika försäkringsbolagen ändå borde ha nån form av försäkring, som man kanske kan teckna i efterhand, när man fått sitt besked om cancer, utbrändhet eller vad det nu kan vara. Att det ändå i vårt samhälle ska finnas en chans, en möjlighet till att vara efterklok. Eller vad tycker ni?
Det kanske redan finns?

0
0