Käre Gud, Folksam, Gud, Folksam, Gud, Folksam, Gud, Folksam, Gud, Folksam jag vet snart inte riktigt vad jag ska kalla dig. Du har min lycka i dina händer i alla fall.
På den sjunde dagen skapade Gud människan och på grund av den sjunde dagen skapar du, Folksam så stor oro i mig, att jag faktiskt inte riktigt vet hur jag ska hantera den.
Sju dagar.
Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördags och söndag.
En vecka.
Jag har alltid haft mina försäkringar hos er Folksam, min hemförsäkring ända sedan jag var ung kvinna och hyrde min första lägenhet. Knappt använt den försäkringen, har fortfarande två cyklar som jag borde anmäla stulna. Jag hade min dotter Miras barnförsäkring hos er och betalar fortfarande för hennes efterlevnadsskydd om något skulle hända mig. Vad dumt att jag inte tänkte på att nåt kunde hända mig och tecknade en sjukförsäkring på mig själv tidigare. För det var först i augusti-september förra året som vi tecknade en sjukförsäkring för mig på min mans medlemsförsäkring. Men när jag mitt i oron över mitt cancerbesked ringer er för att kolla upp mitt skydd och anmäla vad som hänt svarar ni:
– Det fattas sju dagar för att ditt skydd ska gälla.
Smack, sa det. Jag orkade inte riktigt ta tag i det, då.
Men, hade det inte varit så att jag faktiskt tvingade mig till beskedet från Karolinska per telefon på torsdagen innan midsommar, hade jag fått som sig bör beskedet på måndagen av en läkare på Bröstcentrum. Då hade det fattats två dagar.
Nu fattas det sju dagar för att jag ska kunna sova mindre oroad.
Nu innefattas jag alltså inte av försäkringen och det oroar mig så. Cellgifterna tar hårt på kroppen. Jag är rädd att det kommer att påverka min kropp. Jag känner redan av mina tänder och vi vet alla att tandvård är dyrt. Nu har jag alltså ingen försäkring som täcker det, om jag i framtiden får komplikationer, sviter av mina cancerbehandlingar, det som ska göras.
Jag kan få sviter av strålningen, operationen kan gå illa.
Jag känner av mina tänder och min lilltånagel har blivit blå av cellgifterna.
Nu är det tydligen smällar man får ta för det fattas en vecka för att ni det stora försäkringsbolaget ska låta mig innefattas av den försäkringen.
Så ni som läser det här, se om era hus. frisk idag, behöver tyvärr inte betyda frisk i morgon. Var rädda om er framtid, för i den kanske man inte är en frisk och stark och rik. Men då måste det finnas ett skydd som skyddar dig. Jag kan inte råda dig om något. Jag såg tydligen inte om mitt hus, eller jo, jag gjorde det. Men det fattas sju dagar för att jag ska somna lugnt och tryggt om natten.
Sju dagar.
Min kvällsbön har ändrat form, för man säger väl att Gud eller var det Folksam, eller gud, eller var det Folksam hör bön?
Folksam haver barnen kär, se till mig som liten är, vart jag mig världen vänder, står min lycka i dina händer. Amen
Ja du Karin du är inte ensam om att drabbas. Många många där ute drabbas av än det ena än det andra. Med det sagt livet är bra orättvist. Men jag tänker även, skulle Folksam nu ändra spelreglerna i och med detta eller i vissa enskilda fall, ja då voro det ju ÄN MER ORÄTTvist kan jag tycka. Hur blir det med de resterande då? Bara funderar.
Hej, läste omdig i dn o har tillbringat en dag o natt att läsa igenom din blogg de senaste 3 åren. Du verkar vara en kanonmänniska och jag hoppas du blir frisk snart. Själv lämnade jag sverige för 20 år sen o har varit tvungen att ha privata försäkringar som jag alltid undrat om det var värt det då jag aldrig ens varit förkyld (pepar pappar) men dåmjag läser din folksam historia inser jag att det kanske är värt det, men , undran , när jag lämnade sverige behövde ingen någon extraförsäkring, staten erbjöd all inclusive, vad har hänt med landet?
Hälsningar M
Ps: jag har länge tänkt börja med yoga, gjorde i morse äntligen slag i saken o kontaktade en lärare.. Tack för inspirationen o folksam ändrar sig nog
Om Karin skulle få en välvillig tolkning av sitt avtal så skulle det inte vara drabba någon annan då försäkringsbolagen redan försäkrat sig om att man alltid har sitt på torra. Rättvisa är större än att ingen får.
Med kärlek mot sin nästa och generositet i tanke så får man ro i själen och blir lycklig… Kram L