det här är början på nytt

Det händer väldigt mycket i mitt liv just nu. Ibland lite för mycket och ibland känner jag nog att jag inte riktigt att jag vet hur jag ska hantera det. Tackla det.
Men jag måste.
Jag har fått tillbaka vemodet, stråket av ledsenhet igen. Inte så konstigt kanske. Jag ska idag packa ner en dröm, något som länge var min dröm. Men som jag inte längre har möjlighet att fortsätta med.
Jag är i Båstad och väntar på flyttbilen som ska fyllas med mitt Båstadsliv och ta det hela vägen upp till Björkö. Björkarnas ö, min ö. Det måste måste vara nåt med det. Kanske kan den ön läka min kropp och ge mig styrka.
Yogavita flyttar. Min lilla studio, som jag älskat så himla mycket packas ihop och jag hoppas att min kropp klarar av den här jävla cancerjäveln, så att Yogavita kan dyka upp någonannanstans och kanske allra helst att jag kan komma tillbaka till Skåne och den här vackra platsen igen, men på ett annat sätt.
Att jag kan vara en ambulerande yogastudio, det som egentligen var mitt koncept från början. Jag älskar att få folk att älska yoga. Älskar att väcka en glädje och stolthet över sina egna möjligheter. Att få människor att gilla sina kroppar och sig själva. Och yogan är ett så fint och så bra verktyg att komma åt just det.
Jag hade ju min tokdipp dagen efter cellgifterna. När mina tankar handlade om jobbiga känslor som att bli utbytt. Ingen vill känna så, så klart. Jag tror att mycket handlade och kanske fortfarande handlar om att jag faktiskt lever i en sorts ovisshet. Att inte veta, att inte kunna ta för givet att jag kommer att leva lycklig och frisk i resten av mitt liv. Att varje dag som jag orkar, känner mig stark, står ut, och har kraften att bekämpa den här oinbjudne gästen i mitt bröst är viktiga, men det är inte alltid så lätt att hålla upp och hålla kvar vid. Det kommer att komma fler ledsendagar, ångestdagar, dippar och depp. Jag måste också våga vara i dem. För jag tror att mycket klokskap också kan väckas när man hamnar därnere i det mörkaste hålet. Klokskap som blir kunskap, i allra bästa fall och som gör det lättare när allt är bra och livet levs på som om inget hänt. Jag vill aldrig vara en ytlig person och jag kommer aldrig att kunna bli det igen. Jag vill ha kontakt med mina känslor. De måste få finnas. Och så hoppas jag att den här så kallade gästen inte bjuder in sina polare, och de sprider sig i min kropp. Sånt kan jag oroa mig för. Nej, för jag vill verkligen inte ha någon cancerfest i min kropp. Nej, nej, stopp och belägg.

Har inte skrivit i bloggen på ett par dagar.

Tog mig ner till Båstad med Tintin i lördags. Vi åkte på en riktigt kulturtantstur. En långsam, lite småsnirklig resa. Först stannade vi i Trosa för lunch, sedan vandrade vi runt i Vadstena Det tog väldigt många fler timmar att ta oss ner till Båstad. Vi stannade vid några loppisar också. När vi kom fram hade Karolina gjort goda linssoppan och vi drack champagne. De drack, jag drack bara ett halv glas. Men det kändes härligt.

Igår, söndag var det sista yogan på studion, för sommaren och i alla fall på just den platsen för alltid. Vemodigt och jag grät och fullständigt överöstes med presenter. Så fina grejer. Alla dessa gulliga yogisar som yogat i den lilla studion. Så många härliga, fina människor jag fått möta. Tack gulliga gulliga ni för den tid ni lagt ner i er träning, men också att ni tagit er till Yogavita i Båstad, för att yoga. Tack! Jag hoppas verkligen inte ni slutar nu för att studion inte finns kvar.

Nu börjar er yogaresa, när ni får ta tag i er fokus och disciplinen och yoga hemma. Och när ni vill utmana er och utveckla er mer, ta er till en workshop och testa nya lärare. Finns så många fina härliga lärare, så mycket kunskap och erfarenhet. Och kan man bara lite ashtangayoga, kan man kasta sig ut i världen och faktiskt yoga var som helst i världen. Det tycker jag är så härligt. Jag älskar ashtangayogan. Fullständigt älskar den.
 Och kan jag med min cancer och min inoperade port i kroppen, med cellgifter och kortison i kroppen, yoga, så kan ni! Utmana mig!

Fick ett så vackert järnhjärta med en ljusbehållare och en massa härliga viner. Bland annat ett vin som kan lagras. Det ska bli mitt vin som jag ska dricka när jag friskförklaras, det är väl om fem år. Låt de här åren gå fort så jag kan få dricka det!

Jag är nu också medlem i en kulturbyggnadsförening, där man kan gå kurser i byggnadsvård. Kanske bor en liten snickare i mig.

Hammare och gaffatejp är också bra. Och nubb som jag kan spika upp mina kommande rosor och en vacker tavla med en massa healing och kärlek inmålad i.

Carin, Carianne och Zamo. 

Helen och Karolina.

Zamo och Agnieszka.

Carin, Carina och Rebecka.

Å, så Karolina, som egentligen bara skulle jobbat några helger, men som efter mitt desperata mejl dagen innan midsommar gjorde om sina planer och kom ner till Båstad för att hjälpa mig med studion. Jag hade inte klarat den här sommaren utan dig. Jag är så tacksam för att studion kunde få fortsätta att vara öppen för alla de som anmält sig  och som var sugna att yoga. Och tacksam för att jag själv kunde få yoga de dagar kroppen var stark nog att gå iväg till en studio.
Nu börjar nåt nytt. Lite läskigt, men det allra viktigaste, jag ska bli frisk.

5 reaktioner på ”det här är början på nytt”

  1. Kära Karin, åh – vad sorgligt! Så fint du skriver. Vet du vad? Det kommer inte att bli någon jävla cancerfest i din kropp. Det bara är så! En start på någonting nytt ja… väldigt spännnde också tänker jag! Tusen kramar och massa energi till dig

  2. Visst är det så att vemodet finns där när man bryter upp från något och reser mot något som man inte riktigt vet vad det är? Osäkerheten över vad som kommer. Jag är så glad att jag gick den där kursen hos dig för två år sen, din fina studio och fina du. Önskar dig en fin vecka! Kram

  3. Karin
    Yogavita är du och behövs för oss alla
    Var du än är.
    När en dörr stängs öppnas en Annan
    Du kommer att bli frisk, jag ska börja med min yoga
    Igen som du och ingen annan inspirerat mig till
    Kramar
    Eva carloni

  4. Så glad att jag gick den där kursen för två år sedan i din fina yogashala och träffade fina dig. Men det blir fler ställen på andra sätt. Tycker att vemodet kommer när man går vidare men inte riktigt vet till vad. Tänker på dig, önskar dig en fin vecka!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *