Det blir jobbigare med åren. Jag har så svårt att inte visa mina känslor när jag tänker och känner annorlunda. Så svårt att liksom sitta still och hålla igen. Så har det varit sedan jag var liten. Det kanske är det här överkänsliga i mig. Kändes nästan som att jag fick en diagnos när jag läste det inlägget.
När jag var liten kunde jag liksom hålla igen det, eftersom jag nog var för blyg för att medvetet ta plats. Jag kommer ihåg hur jag kunde sitta och skruva mig i skolbänken och känna att det läraren eller någon annan sa var fel. Att jag inte höll med, att jag kanske hört att det fanns en annan sanning. Att kinderna blev blossande röda.
Än idag kan jag lyssna på tonfall, känna att en person säger nåt men menar något annat och så tycker jag det är jobbigt.
Jag går en ayurvedautbildning, och jag har verkligen velat lära mig det. Men det började redan förra helgen som vi hade kurs.
Jag håller inte med i en hel del grejer.
Allt det som handlar om ayurveda det känner jag är viktigt och riktigt, men när det kommer till andningsövningarna och yogan, så får jag det där igen.
Känner hur jag sitter och skruvar på mig, inte tycker samma. Inte håller med om en hel del ganska viktiga grejer.
Så kan jag bli sur på mig själv att jag inte kan vara så där smidig och bara köpa hela grejen. Men det finns ju något som många tycker att man ska åberopa när det kommer vanlig sjukvård och det är second opinion. Jag tror jag måste göra det nu.
Jag måste sätta mig ner och verkligen känna efter om jag håller med, om jag kan hålla igen och gå på lektionerna och få min utbildning det jag känner och tycker till trots. Eller om jag måste tillåta mig själv att jag är så här, att jag går min egen väg. Att det kanske är min väg.
Jag kommer nog aldrig bli en smidig person. Jag är den jag är, men det kostar ska ni veta.
Så hur ska jag göra?
När jag var liten kunde jag liksom hålla igen det, eftersom jag nog var för blyg för att medvetet ta plats. Jag kommer ihåg hur jag kunde sitta och skruva mig i skolbänken och känna att det läraren eller någon annan sa var fel. Att jag inte höll med, att jag kanske hört att det fanns en annan sanning. Att kinderna blev blossande röda.
Än idag kan jag lyssna på tonfall, känna att en person säger nåt men menar något annat och så tycker jag det är jobbigt.
Jag går en ayurvedautbildning, och jag har verkligen velat lära mig det. Men det började redan förra helgen som vi hade kurs.
Jag håller inte med i en hel del grejer.
Allt det som handlar om ayurveda det känner jag är viktigt och riktigt, men när det kommer till andningsövningarna och yogan, så får jag det där igen.
Känner hur jag sitter och skruvar på mig, inte tycker samma. Inte håller med om en hel del ganska viktiga grejer.
Så kan jag bli sur på mig själv att jag inte kan vara så där smidig och bara köpa hela grejen. Men det finns ju något som många tycker att man ska åberopa när det kommer vanlig sjukvård och det är second opinion. Jag tror jag måste göra det nu.
Jag måste sätta mig ner och verkligen känna efter om jag håller med, om jag kan hålla igen och gå på lektionerna och få min utbildning det jag känner och tycker till trots. Eller om jag måste tillåta mig själv att jag är så här, att jag går min egen väg. Att det kanske är min väg.
Jag kommer nog aldrig bli en smidig person. Jag är den jag är, men det kostar ska ni veta.
Så hur ska jag göra?
Känner igen mig i det du skriver, Karin. Vi är få, men betydelsefulla<3! Naturligtvis är det lättare att bara hålla med och följa med strömmen. Men är det värt att sälja sin själ för någon annans åsikter och tankar..? TÄNK OM det är dina tänkta tankar som är de rätta…
Stå på dig, Karin! Så länge du lever och lär i kärlek utan att egot styr dig, blir det rätt. DET ÄR TANKAR TÄNKTA UR MITT PERSPEKTIV…
Eva, tack! Kram och stå på dig du också!
Jag är också sådan. Och det som gagnat mig i det långa loppet har varit när jag sagt det jag tror och tänker. För om du inte håller med om en del saker kan det ju bli otroligt intressanta diskussioner tänker jag. Och ayurvedan är så gigantisk. Som yogan. Det kanske finns olika vägar där också. Har varit på en ayurvedisk klinik i Indien och ska tillbaka dit i januari och det som de säger där, stämmer inte mycket med det jag läser här. Så. Lyssna på ditt hjärta. Det är det som tagit dig hit. Stor kram
Annika, det är sant, du är klok du. Det kan så klart bli intressanta diskussioner. Tack för att du läser och kommenterar. Kram
Såhär känner jag ALLTID, Karin. Precis som du, en känsla jag haft i gruppsammanhang och "kurssammanhang" sedan barnsben.
En slags liten ifrågasättande låga där inne som är tänd hela tiden, en kritiker som är mycket observant. På Allt. Det är en mycket GOD egenskap trots allt. Och du ska absolut inte ändra på dig! Som kursledare ska man räkna med att det ställs frågor, det är utvecklande även om det kan vara jobbigt om eleverna är för observanta, det säger jag som lärare!
Du skriver:
"Så kan jag bli sur på mig själv att jag inte kan vara så där smidig och bara köpa hela grejen." – Köpa hela grejen? Skulle du säga samma sak om en dyr tröja i butiken, eller en exklusiv dagcreme som inte höll måttet riktigt? 😉
GullFrida, du med! Det gör mig glad. Nä, du har så klart rätt. Haha det var liknelsen med den dyra dagskrämen, som fick mig att fatta… Kram
Det viktigaste i allt är din känsla. Är detta som du inte kan köpa eller inte känner för något som går helt mot det som är du så är nog inte utbildningen där du ska vara. Magkänslan är den bästa ja/nej sägaren som finns, den ljuger aldrig det gäller bara att lyssna ordentligt:)
Tack och kram
Yoga och ayurveda går hand i hand i mycket, men inte i allt. Inte konstigt om det är en del som inte stämmer med din känsla/uppfattning. Vad som är rätt eller fel kan bara dina egna erfarenheter utvisa. Ayurveda är stort. Din ayurveda-lärare har kanske tolkat en del på sitt vis, vilket inte nödvändigtvis måste stämma för alla.
Det är lite så jag tänker, menså tänker jag att jag sitter där, betalar dyrt för att höra saker om yoga i en ayurvedautbildning, som jag tycker inte stämmer. Att jag har ennannan uppfattning.