var rädd om livet

Var rädd om livet, det skall glädja dig, var rädd om ljuset, det skall leda dig, var rädd om mörkret, det skall skydda dig, var rädd om slutet, det skall rädda dig.
Bo Setterlind

När jag var lite flicka var jag så fascinerad av äldre människor. Historierna och den där säkerheten som jag alltid upplevde att äldre hade. Den som kommer med åren… Den jag avundades när jag var ung. Jag har nog haft alldeles för bråttom att bli gammal. Längtat efter att bli pensionär har jag liksom gjort i flera år nu.
Vi hade mycket kalas i mitt hem, många spännande personer som passerade. Jag har berättat det förr, men ofta på de där middagarna så utbröt nån sorts poesibattle. Vi brukade skoja om att vår pappa och hans vänner läste sina nyskrivna dikter för varandra. Vi brukade härma dem och skratta så vi kiknade jag och mina syskon. Men nånstans tror jag att vi fick med oss en god egenskap, (som jag tycker är god…) nämligen det här med att tycka det är okej att folk ställer sig upp och reciterar en dikt på en middag. Haha så osvenskt, men så härligt. Jag kan älska det överdrivna. Jag älskar människor som tar plats på det sättet. Mera visa känslor, mera gråt och glädje i vårt land.
Mer Arja Saijonma som insvept en röd fana sjunger en sång på ett torg. Kan inte hela historien, men kommer ihåg just det.
Dikten ovan är skriven av en av min barndomsfavoriter. Bo var vän till familjen och jag tyckte så mycket om honom. Han var en sån som såg också de små i en familj, och frågade hur man mådde och ställde de där extra frågorna som gjorde att man kände sig sedd.
Alla vill bli sedda.
Och tänk att man kan komma ihåg alla de som såg en på RIKTIGT när man växte upp. Och tänk vilka spår de sätter i en människas liv. Som ger en kraft att gå vidare, som gör att man känner sig värdefull och i allra bästa fall speciell. Vad jag önskar alla känslan av att få känna sig speciella nån gång i sitt liv. Vi vet att föräldrar är viktiga för ett barn, men dagispersonalen, fritidspersonalen och skolan har också den viktiga och sårbara uppgiften. Men också vi andra som då och då möter ett barn.

2
2