litegrann i chock

Jag är litegrann i chock. Min lilla hund, min lille prins, min följeslagare i vått och torrt mår inte bra. Jag har känt att det inte är på topp hans humör. Känt att han kanske har ont, känt att han känns kinkig och inte alls som den där glada, med svansen-i-topp-Pino riktigt är där.
Så jag kände, näe jag går till djurakuten. Den ligger ju precis där vi bor.
Och jag fick en akuttid. Och när jag satt där så sprack en sån där jätteuppsvälld analsäck, eller vad det kallas i famnen på mig. Blod och vätska. Men hundar har två analsäckar. Så de ville så klart tömma båda, och spruta i stjärten på honom och sen ge antibiotika. Men innan så ville veterinären lyssna lite på Pinos hjärta. och då hör hon blåsljud på hjärtat.
Läs det igen, blåsljud på hjärtat.
Jag tror hon såg på mig att jag blev orolig. Så hon var ju väldigt snäll och liksom höll i mig lite.
Så nu ska de söva Pino för att tömma hans analsäckar, men tydligen finns det en risk med att göra det, eftersom de hörde de här blåsljuden.
Så nu ska vi på efterkoll  för dem.
Men Pino är kvar och om en stund tar de nog tag i hans problem.
Men tänk om det är fara med hans hjärta.
Jag orkar, orkar inte. Det har varit lite för mycket sjukdom och sjukhus.
Halv ses, sex ska jag hämta pojken, snälla håll alla tummar och tår för att allt blir bra.
0
0