Julen är vit i år. I alla fall där jag befinner mig. De är krispigt vitt, kallt men så härligt. Och jag som egentligen inte tycker om vintern. Men här i min lilla alpby, Båstad är det som att jag hittat en annan känsla. Karins känsla för snö… Kanske är det färgen. det där vita som i solsken nästan bländar en. Vit snö som ser ut som bomull som någon stylist, med känsla för inredning lagt dit. det är nästan larvigt vackert här i byn.På julafton gick jag med mina grannar till Mariakyrkan, kyrkan i byn. Det var en andaktstund inför julen, med sång. Så fint, så fint. Kyrkan var fullsatt.Vad vet jag, kanske är kyrkan alltid fullsatt vid jul? Men det är något med närheten, det är bara att gå Köpmansgatan rakt fram, så kommer man till kyrkan. Alla ljus i kyrkan var tända. Tjocka stearinljus med extra lång brinntid. Krubban med jesusbarnet på finaste platsen.Jag älskar kyrkor. Jag har skrivit det här förut. Att min barndomssomrar på Gotland till stor del handlade om att åka runt och kolla in alla de 99 kyrkorna, som finns på Gotland. Jag tror jag besökt varje kyrka på Gotland.Jag har alltid tyckt det varit särskilt med kyrkor som är öppna. Att man kan gå in närsomhelst. Att man är välkommen.Det vi på något sätt alla söker, en känsla av att känna sig välkommen. Inbjuden. En känsla av att få vara med. Förra sommaren gick jag tennisskola här i byn, i år tror jag att jag ska konfirmera mig. Är det någon som vuxenkonfirmerat sig?