jag känner mig ledsen idag. Orolig över min väninna Thomasine som inte mår så bra just nu. Jag är så rädd att hon ska tappa livsgnistan, för att det är tufft för henne just nu.
Om jag hade möjlighet skulle jag ge henne av min energi, fylla alla hennes depåer med så mycket jäklaranamma att det försvinner. Att den där jävla cancern försvinner. Smiter iväg med svansen mellan benen.
Jag tänker på henne mycket.
Fan, vad livet är orättvist.
En dag som den här är det tufft att sitta ensam i ett stort hus i Båstad. Men i morgon kommer Lotta Bertilsson och vi ska förbereda gravidyogalärarutbildningen.
Det blir skönt att få vara nära någon som också håller T kär.
Åh jag förstår att det är tungt för de runtomkring också, när en vän har det svårt. Kommer precis från Thomasines blogg där jag letade efter nya inlägg, trots att jag inte känner henne alls… men hennes vackra skrivande har givit många mycket tror jag. Trots hennes tuffa sjukdom.
Skönt för dig att du dit en vän. KRam!
Åh Karin, jag tror jag förstår… Jag är ofta in på Thomasines blogg och hoppas varje gång på ett nytt optimistiskt inlägg. Känner så starkt för henne trots att jag inte känner henne och aldrig träffat henne… HUR kan det få vara så orättvist..? människans eviga fråga…
Kram o omtanke i ensamheten!! Marie
Tack vare Thomasines blogg var jag igår på ett introduktionspass på Ashtanga Yoga Shala i Göteborg…jag är såld:)…och jag har en fruktansvärd träningsvärk..härligt! Så nu har en yoganovis anmält sig till en grundkurs 2 dagar i veckan, spännande. Så om du får kontakt med Thomasine, hälsa hur mycket gott hon gör.
//Maria
Kram till dig Karin hälsar Minna
♥