jag får så fina mejl

Jag får så fina mejl privat, från kvinnor som läst min bok, eller som läst om mig och mina tankegångar. Nån som kanske varit på en kurs, eller retreat.
Jag blir så himla, himla glad. Jag blir så glad för kommentarerna här på min yogablogg också.
tack, tack tack
Det är så klart helt fantastiskt att få så frön hos människor, att ens ord kan göra skillnad. Jag tänker ofta på hur viktigt det är när man är yogalärare att försöka vara så äkta man kan. Att lita på att man duger gott, precis som man är. Att också våga visa på sina tillkortakommande, att man också är en människa som söker efter nån sorts sanning att leva efter. Att man varje dag kämpar med att komma upp på morgonen, göra sin yoga fast kroppen gör ont. Eller fast man knappt sovit på natten. Att man liksom yogar i ur och skur. Att man försöker tänka positivt, att leva positivt och att lita på att det gör skillnad.
Jag längtar till i sommar igen, att få stå där i min fina yogastudio varje morgon och ta emot de elever som kommer.
Det är en sån ynnest att få vara yogalärare, när eleverna hör av sig och säger nåt snällt. Jag är så tacksam för det. Med det inte menat att det är därför jag är yogalärare. Jag lärde mig tidigt, att jag inte behöver bli älskad av alla. Att inte bli sårad och ledsen för att vissa tycker att jag är dum, eller fel på nåt sätt. Alla kan inte älska en. Det viktigste är ju att tycka om sig själv. Att älska sig själv. Att gilla sig själv, fast man har damm i kanterna 😉
Av min dotter har jag lärt mig gåsmentaliteten, det vill säga om nån är dum mot mig och jag inte tycker det är värt att strida mot den här personen, så rinner det av mig som en gås. det är en stor skola, om än ganska tuff, att vara tonårsförälder. det tryter på ens tålamod.
Min dotter är min största kärlek och min största yogiska utmaning. Jag tillägnade min första bok till henne. Min andra bok tillägnas mina föräldrar, och anledningen får ni läsa där 😉
Tack för att ni läser mina ord.