För två dagar sedan la jag upp den här bilden på mitt instagram karinbjones med texten: ”Kanske måste vi förstå att det gått väldigt långt, alldeles för långt i vårt konsumtionssamhälle. För här går Stockholms vatten ut och uppmanar oss att tänka efter.”
Ni som läst min blogg från när jag blev sjuk. Ja, då vet ni, att min första tanke var min misstanke mot det kommunala vattnet. Att det är så mycket rester och skit i vårt dricksvatten. Att vi får i oss alldeles för mycket hormoner. Och min cancer var hormonell OCH den hormonella cancern ökar.
Att vi alla faktiskt måste öppna ögonen och ta ansvar för vad vi smörjer in oss med, borstar tänderna med. Att vi tittar på innehållsförteckningen på i stort sätt allting. Det är det enda sätt tror jag för att få livsmedelsverket, läkemedelsverket, skönhetsindustrin att fatta att vi menar allvar. Att göra oss konsumentstarka. Att bli konsumentstarka.
Jag satt bredvid en kemist inom livsmedelsindustrin på en middag nyligen, hon berättade så många hårresande saker för mig. Gjorde mig på allvar rädd och ledsen. Det finns tydligen en undersökning om bland annat våra konsumentvanor. PÅ 70-talet la vi 50 procent av våra inkomster på mat. Idag, när vi i Sverige tjänar mer, lägger vi 18 procent.
Vi lägger också bara en kvart i veckan på sex och en kvart om dagen i våra dyrt inredda kök.
Vi har blivit en fasad.
18 procent tänker ni, det är väl inget att ”tjafsa” om. Jo, för vet ni vad det betyder. Om vi inte är beredda på att lägga mer pengar på maten, så får vi också mat därefter.
De stora livsmedelskedjorna vet det. De följer oss och rättar sig efter vad vi har list att betala för.
Vill vi ha 100 procent jordgubbsylt för 45 kr eller sylt med jordgubbssmak för 15 kr.
Vad tror ni vi väljer?
Så när de handlar in varor från Europa så får vi tydligen bottenskrapet berättade den här kemisten. Just för att svensken inte vill betala för kvalitet. Tydligen väljer Tyskland först och man ”skrattar” åt att det rika lilla landet Sverige inte bryr sig om kvaliteten. För tydligen är det bottenskrapet också på ekovarorna. Ni tänker, vad spelar det för roll?
Jo, kemisten menade att vi kanske inte ser det nu, men om tjugo-femtio år kommer vi att se vad det gjorde. Vi kommer att få dummare barn, vi kommer att få en massa sjukdomar bland annat. Så välj ekologiskt odlade grönsaker och frukt, helst från Sverige. Välj bort halv och helfabrikat. Titta på vad varorna innehåller och välj det som är ekologiskt odlat hela vägen.
För de stora livsmedelsproducenterna ”bulkar” varorna. De har, eftersom vi inte heller har lust att köpa kvalitet. Så låt säga en jordgubbsylt, hur mycket jordgubbar tror ni finns i den? Och hur mycket är bulkämnen?
Vi måste kräva mer.
Vi måste våga säga ifrån.
Jag tänker så här det här jävla rot och rutaavdraget skulle fan ha använts till att kvalitetssäkra vår mat.
Idag på TV4 var en av programpunkterna att vi släpper ut 250 ton läkemedel i naturen. Och att vi måste göra något åt det. De lät en apotekskvinna sitta och prata om vikten av att vi lämnar in gammal medicin till apoteket. Visst det är bra. Men lägg inte allt ansvar på de som brukar medicinen, som ju också kommer ut i vårt dricksvatten via vårt kiss och avföring. Lägg ansvaret på läkemedelsindustrin som måste vara den starkaste rikaste industrin i världen. Låt de få sanera och ta ansvar.
Och låt inte läkare skriva ut medicin som om det vore helt ofarligt.
Ni vet brevet jag skickade till hjärtläkaren. Jag fick svar till slut. Anledningen till att jag mejlade den dumma
hjärtläkaren är ju att jag faktiskt vill få igång en diskussion om hur
vi behandlas i vården.
Att många läkare bara skriver ut medicin
och inte lyssnar till ens resonemang. Att man på nåt sätt alltid fnyser
lite åt alternativa metoder. (läs det ofarliga alternativet, som inte förstör vår natur eller ger biverkningar)
Att många läkare liksom klappar en på huvudet, lite som att man är en dum bimbo som inte förstår någonting.
Men det är min kropp.
Mitt liv.
Jag är expert på mig.
och
en människa som efter att ha träffat mig i en kvart skriver ut
mediciner som jag kan få svåra biverkningar (och som också är en del av de här 250 tons läkemedelsrester som vi varje år pumpar ut i vår natur) av också har ett så
oempatiskt sätt, det gör mig arg.
Jag säger inte att
alla läkare är så, men de som är det, jag tycker inte det är okej. För
det är också ofta samma läkare som klankar på den alternativa vården och
kallar den för klåpare och alla möjliga tråkiga namn.
När man
som jag bytte från cancervård till att bli hjärtpatient inom ett år, ja,
då tänker man att det borde finnas empati hos den man möter. Att de
kanske kan tänka att den här personen, dvs jag i det här fallet är rädd
för biverkningar av en ny medicin, eftersom jag faktiskt var där för en
biverkning som skapat hjärtsvikten.
Jag vill att vi ska prata om att det faktiskt görs fel i skolmedicinen.
Att det måste finnas ett klimat där man kan få ifrågasätta en läkares ord, begära en second opinion.
I
min värld skulle det finnas möjlighet att välja alternativ, det vill
säga att sjukvården samarbetade med alternativvården på något sätt.
I alla fall så här var svaret:
Hej Karin,
Jag vill först av allt beklaga att du upplevt ett mindre bra möte med en av Hjärtklinikens medarbetare!
Roligt också att du blivit bättre i din hjärtsvikt med alternativa behandflingsmetoder
Förklaringen till att xxxxxxxxx inte svarat är att han gick i pension för ett år sedan.
Vänligen
Fredrik Gadler, vcf
Hjärtkliniken
Karolinska Sjukhuset
Jaha, vad säger man?
Någon svarade i alla fall.
Och jag börjar med att i morgon ta mig till Eva Melkes behåaffär på Vallentin Sabbatsväg 7, alldeles vid Vasaparken, för att signera böcker och all försäljning går oavkortat till BRO Bröstcancerföreningars riksorganisation. Kom dit!! Jag är där mellan kl 16-18. Jag lovar det är i morgon, tyvärr står det torsdag 1/10 i annonsen. Men det är ju så klart onsdag 1/10. Jag tar med min några av mina andra böcker.
