Författarnamn: Karin Björkegren Jones

en yogalärares lycka

2 kommentarer / Av / 2015-12-30

IMG_6164

Bildtext: Min egen träning består alltid av en stunds pranayama, där jag börjar med det här. Lejonets position.

En yogalärares lycka måste väl ändå vara att man lyckats förmedla yogan och kanske sått ett litet frö, ett yogafrö, till att det är den dagliga yogapracticen som är och gör hela skillnaden.
Inte vad man gör.
Inte hur man gör, utan att man gör.
Något litet varje dag. Ett par andetag på mattan. Några solhälsningar eller fler. Kanske några fler ställningar för att tänja, stretcha och väcka kroppen.
Att faktiskt börja känna efter vad kroppen längtar efter. Hur känns kroppen idag? Är den trött. Har jag ont. Är jag stressad. Bär jag på för mycket sorg. Behöver jag lugnas eller väckas?
Att börja känna efter. Det är ett så stort steg på vägen. Ett så viktigt steg.

IMG_6175

Idag är egentligen en ledig dag för retreatets deltagare. Efter att jag gjort min egen morgonpractice i min lilla hydda, sätter jag mig en stund utanför för att njuta av mitt kokosvatten och gröna drink. Å vad ser jag?
Inne i vår shala är det full aktivitet. Eleverna har vaknat tidigt på sin lediga dag och nu gör de mysorepractice på egen hand, fast tillsammans ?❤️
ÅÅÅÅÅ, ni gulliga, gulliga yogisar ni är så fina.

lite så här har vi det…

Lämna en kommentar / Av / 2015-11-24

IMG_6171

Vi har det så härligt.
Världens gulligaste yogagrupp. Alla är snälla. Vi blir masserade. Vi pratar. Skrattar. Yogar. Äter gott. och så gråter vi lite här och då. Ja, jag får ofta tårar i ögonen.

Men stämningen är så snäll.
Så lätt att vara yogafröken när alla är så gulliga.

IMG_6156

Jag hinner inte blogga så mycket. Men lite så här har vi det…

Följ mig på instagram. Jag är flitigare där https://www.instagram.com/karinbjones/ heter jag där

your body is tired, but your mind is not

Lämna en kommentar / Av / 2015-11-22

bild333

ibland är det svårt att förstå, även fast det är jag själv som gått igenom allt. Letade efter ett mejl i min mejlbox och hittade gamla bilder som jag förmodligen gömt undan. Glömt.
Blev lite ledsen när jag såg dem.
Jag såg ut som ett spöke.
Kändes nästan som att inte ens kameran orkade ta in vad den såg. Som att den inte orkade se mig.

bild334

För tre år sedan, i mitten av november. På självaste Diwali, som är en Indiens ljus högtid opererades jag. Det var efter att ha genomgått sex cellgiftsbehandlingar och tre herceptinbehandlingar. Min kropp var fullständigt slut.
Jag var slut. Jag kommer ihåg att jag kände mig som en manet. Jag hade tappat ögonbryn och ögonfransar. Huden var grå. Nästan svampig.

Tre år sedan.

Gång på gång säger de indiska massörerna: Your body is tired, but your mind is not.
Jag vet det. Jag vet det.
Det tar tid att läka. Fortfarande, trots allt jag gör, så är mina inre organ trötta. Nästan utslitna. Jag binder vatten som aldrig förr. Jag har lymfödem i armen. Ibland svullnar det upp, om jag sover dåligt. Om jag är ledsen. Om jag dricker alkohol. När jag stressar. Min arm är som en vädertå. Talar så tydligt om hur vädret i mig är.

Men varje gång jag är här i Indien och just nu när liksom Diwali klingat ut, så känner jag det. Solen, värmen och de sköna baden. Och så klart de snälla massagerna. De ska läka mig.

I januari kommer Yoga – själslig och fysisk detox ut. Omslaget togs i mars i år. Det togs här i Goa och jag hade hennamålat mina händer. Den där målningen satt kvar i flera veckor efter att jag kommit hem.

Indien sätter spår. Så är det. Jag är så glad att jag är här. Vi har det så härligt här på retreatet. Följ mig instagram så får du se vad härligt vi har det. Här hittar du mig

9789155262563_200_yoga-fysisk-och-sjalslig-detox

see you soon mother India

Lämna en kommentar / Av / 2015-11-17

Godmorgon, snart sitter jag på planet. Snart är jag där. I landet som jag älskar och samtidigt tycker är superbökigt och knasigt. Men som gör mig glad.
För vilket land har en läsk med meddelandet Have a Good day?
See you soon mother India

IMG_3338

jag vill inte vara rädd

1 kommentar / Av / 2015-11-14

12243247_10153723374916823_7770357178053092217_n

Fred börjar i mitt eget hjärta. Jag tänker inte låta ilska, frustration och utsatthet förvandlas till hat. Jag tänker försöka vända varenda negativ tanke. Varenda tanke om hjälplöshet och ilska till kärlek kärlek kärlek. Måste måste. Så rädd att jag annars drunknar i all rädsla. Jag vill aldrig vara rädd, rädd för andra människor. Vill inte. Vi är alla EN.

guldkompasset

1 kommentar / Av / 2015-11-13

Igår var jag på kurs för att hitta mitt Guldkompass. Mitt livs röda tråd. HÄR HITTAR DU INFO det låter kanske flummigt. Men det är så intressant att man efter en dags workshop ser sammanhangen. Varför man gör som man gör och varför man är som man är, ja det blir så tydligt. Och att man haft med sig det ända från start.
Det gäller liksom bara att ta tag om det och kanske våga uttala sina önskningar och drömmar också för sig själv.
Eller bara och bara. Så enkelt är det ju inte. Men det fina i kråksången är kanske att man synliggör det.
Vi var sju kvinnor.
Sju kvinnor som delade sina historier.
Och varje gång man är med om tillfällen där man delar, på lika villkor, så händer det saker. Jag kom också på hur mycket jag älskar att gå på bra kurser. Jag gick några år i gruppterapi. Det handlade också om att dela. Att vara i grupp. Att våga lita på gruppen. Oj, jag kom på att jag saknat den känslan. Jag har saknat det som händer i en när man ser att vi är så lika. Det är magiskt. Man ser likheterna som vi alla går och bär på. Undringarna och funderingarna. Det som blockerar och håller emot. Och så ser man vändningen när det tänds. När det börjar spraka och när det väcks magi. Hur ska jag säga det är inte terapi. Men det går ju inte att komma ifrån att det ändå på nåt sätt blir terapeutiskt. Men man får tag om sin styrka, eller styrkor och hur kan man använda sig av dem jobbmässigt. Omvandla dem, kanske till och med skapa sitt egna jobb. Perfekt för frilansen, men också perfekt för företaget. Katrin Sandberg är helt enkelt perfekt för hon vaskar fram guldkornen i dig på ett varmt och ”tufft”, men superhärligt sätt.

IMG_6010

Jag behövde den här kursen för att pussla ihop en massa lösa grejer i mig. Liksom lite styrkraft tror jag. Tack!

fri

Lämna en kommentar / Av / 2015-11-11

FullSizeRender66 Bildtext: Bilderna kommer från Sjf och symboliserar frilansjournalistens tillvaro, kul? Nä… Men bilderna ger en ganska bra bild över hur det ser ut. Frilanstillvarons verklighet. Dvs trolla med benen. En frilans måste vara bra på många saker, stå på flera ben.

Ni som följer mig på instagram, vet att jag då och då ondgör mig över min frilanstillvaro. Jag har i stort sätt varit frilans i hela mitt liv. Känns nästan som att jag inte känner till något annat.
Det är på många sätt ett helt fantastiskt sätt att jobba, men det kräver också att man hela tiden ska vara alert. Komma med nya ideer. Just det är kanske inte den svåraste biten. Men för att gå vidare behövs alltid ett okej från andra sidan. Beställaren. Och när det blir oroligt på ”marknaden” dumpas priser och det blir svårare och svårare att få till ett: Kör.

FullSizeRender76

Och den här undersökningen som nyligen gjordes om kvinnor och män på arbetsmarknaden och löneskillnaden. Att vi kvinnor ligger två månadslöner efter männen. Ja, det är ju ingen kul läsning.

Jag känner lite att jag hamnat i limbo. Så läste jag Jenny Strömstedts krönika om att 90 talisterna inte skäms över att de vill ha beröm.här läser du krönikan

Jag vill inte vara en golden retriever, jag vill vara en 90talskatt. Fast med min erfarenhet.
90-talisterna. Det vill säga 60-talisternas barn kallas för generation WHY. Jag vill gärna vara en hybrid. En blandning av Golden retriever OCH en katt som säger WHY. För why? Känns just nu som den enda frågan på typ allt. Jag tror så väldans på den generationen. Min egen har ägnat alldeles för mycket tid i Äntligen hemma-land. Renoveringar för miljontals kronor, slitochslängmentalitet, fasadförbättring på alla plan. Så tröttsamt. Vill skola om mig och bli trädgårdsskötare. Eller djurskötare. Tänk att få umgås med djur hela dagarna.
Att ha det som ett jobb.
Kan man skola om sig som 51åring?
Vad skulle du skola om dig till?

kallpressat och mantra

1 kommentar / Av / 2015-11-10

Det är skillnad på en råsaftcentrifug och en kallpress. Den senare kallas ibland också slowjuicer. Det sägs att genom att använda kallpress får du ut fem gånger mer näring än en vanlig juicemaskin. Man framställer juicen genom att försiktigt pressa grönsaker och frukt genom att mala sönder det man vill pressa. Vid kallpressning utsätts inte näringen för värme och syre, vilket i sin tur ger juicen ett ökat näringsinnehåll och längre hållbarhet – tre-fem dagar i försluten flaska i kylskåp. En vanlig pressad juice ska du helst dricka inom femton timmar. En kallpress kan också pressa ut vätska ur blad och vid det här laget vet ni väl vad jag brukar pressa?

Spenat
Gurka
Selleri
Romansallad
Citron och ingefära

9789155261498_200_21-dagar-till-ett-lattare-och-friskare-liv

I min bok 21 dagar till ett lättare och friskare liv hittar du en massa recept. Och så klart receptet på min favoritdrink ovan.

Jag får många frågor om vilken kallpress jag använder. Om jag kan rekommendera någon. Jag har två stycken. Dels har jag en Green Star som kommer från Gryningen. Men jag var ute på deras hemsida och det ser inte ut som att de säljer den längre. Gryningen är en av Stockholms äldsta hälsokostaffärer. Den ligger på Folkungagatan, nära Medborgarplatsen. De har otroligt bra personal, som kan svara på frågor om det mesta. Värt ett besök!

gse-5000-elite

Men jag har också den här lilla pärlan som jag köpte på Årstidernas hemsidaHär Wilfa slowjuicer finns också på Elgiganten. Den är prisvärd och väldigt lätt att diska ur. Sånt är ju också viktigt att tänka på. Måste tyvärr säga att Green Star är en aning bökig att diska. Men Green star har en starkare kapacitet. Den liksom pressar ur mer. Men Wilfa är helt okej. Gick in på sajten Rawfoodmiddagar: Här har de testat tre olika kallpressar.

Och tänk på det är bäst att välja kallpressat när du köper olja också. Kallpressat är bäst.

FullSizeRender56
Igår la jag upp bilden ovan på mitt instagram. Med texten. Frilanstillvaron. Heja alla oss som står ut.
Just nu är mitt liv lite för fullbokat. Jag är så väldigt dålig på stress. Min arm gör ont direkt. Svullnar upp. Stress är skit. Frilanstillvaron är ibland underbar, men oftast känner man sig i händerna på andra människors beslut. Och man måste alltid alltid ha nya ideer. Vara hungrig och visa framfötterna. Det är svårt att inte få stress i kroppen då. Då blir det ännu viktigare att yoga. Att göra andningsövningar och sjunga mitt mantra om beskydd. Jum Saha mitt mantra, mitt ankare just nu

IMG_2673

bitterhet

Lämna en kommentar / Av / 2015-11-06

Här är mitt instagram: karinbjones

m 008

Livet. Det föränderliga. Det som pågår. Hela tiden. På några år har jag levt ett helt liv känns det som ibland. Som här Februari 2010. Miras 18års dag firades med pompaochståt. Ungdomarna drog iväg och vi gamlingar hamnade på Harvest in. Jag kunde inte sluta sjunga ”Tänd ett ljus”. Så kunde det nämligen bli när jag drack alkohol. Antingen fick jag Tourette, dansade hela natten eller sjöng den där låten om och om igen.

Så var det förr. Idag är jag nog inte lika vild. Kan sakna det där ibland. Det mera naiva. ”Herregud vilka bröst jag hade”.
Även det har ändrats. Allt ändras.

Är bara så rädd att livet om det inte skrattas mer, ja att det gör en bitter. Skratt förlöser.

Vill aldrig bli bitter men idag förstår jag bitterhet mer. Någon skrev att bitterhet är ett gift. Som tar sig in. Jag säger inte att jag tänker släppa in det där giftet. Men min erfarenhet de senaste åren har nog gjort att gränsen till att falla in i bitterhet är så där supertunn. Hittar bara böcker om hur man hanterar negativa människor runt omkring sig. Hur man motar bort energitjuvarna i sitt liv. Hur man känner igen de bittra typerna.
Men tänk om man känner att det är hårfint.
Tänk om man är rädd att själv hamna där? Bli den där energitjuven? Den där negativa typen som svarar på påståendet:
– Vilket fint väder.
– Ja, idag ja…
Liksom hela tiden redo för katastrofen. När man liksom alltid har dörren halvöppen för det trista. Liksom redo. Inbjudande till det ickeglada.

Å, låt mig aldrig bli så. Kanske ska jag skriva boken?
Handbok för dig som håller på att bli bitter.