Författarnamn: Karin Björkegren Jones

bevaka balans

Nu kan man bevaka min bok Balans naturlig väg till en friskare sköldkörtel som kommer ut i mitten av december. In och gör det HÄR

Så här skriver Katarina Nydahl som faktakollat boken och som också sitter i styrelsen på Sköldkörtelförbundet i sitt förord:

Karin Björkegren Jones är en sann hälsoinspiratör, men för mig personligen är hon inte bara en stark förebild utan även en nybliven vän. När Karin berättade att hon skrev en bok om sköldkörteln blev jag både glad och förväntansfull! Jag förstod hur viktig boken skulle vara för alla dem som dagligen tampas med sviktande sköldkörtelhälsa och som upplever att de inte får den hjälp de behöver av vården som erbjuds idag.


Balans – naturlig väg till friskare sköldkörtel är boken jag själv önskar att jag hade haft i min hand för tio år sedan när jag diagnostiserades med den autoimmuna varianten av hypotyreos (Hashimotos tyreoidit). Jag blev obeskrivligt trött, hade konstant hjärndimma, frös ständigt och gick upp i vikt. Jag är idag i det närmaste symtomfri men det har varit en lång och påfrestande väg tillbaka. Min egen sköldkörtelresa har varit otroligt lärorik och har bland annat bidragit till att jag har valt att vidareutbilda mig inom funktionsmedicin och till näringsmedicinsk terapeut. En av mina viktigaste insikter har nämligen varit hur komplex denna sjukdom är och att det ofta krävs ytterligare insatser utöver standardbehandling med enbart Levaxin för att återfå hälsan. Undersökningar visar att så många som 20–30 procent inte mår bra trots behandling och min gissning är att mörkertalet utöver detta är stort, då det finns en risk att man vänjer sig vid att må lite halvdåligt. I vårt stressade samhälle är det dessutom mer eller mindre accepterat att vara ”trött och sliten”.


Jag håller helt med Karin när hon uppmuntrar oss att skaffa mer kunskap, men framförallt att börja lyssna på våra kroppar och deras behov så att vi bättre kan ta hand om själva. Först när vi lyckas identifiera grundorsakerna till sjukdom och börjar åtgärda dessa kan kroppen läka och komma tillbaka till balans. Med facit i hand kan jag även konstatera att detta mycket väl kan vara den viktigaste boken som Karin skrivit hittills en bok som ger kunskap, inspiration, hopp och hjälp till många drabbade som är på väg tillbaka till ett friskt liv.

Katarina Nydahl, doktor i farmaceutisk vetenskap, utbildad inom funktionsmedicin och näringslära, styrelseledamot i Sköldkörtelförbundet.

jag vill ha förändring, inte ringa en telefonlinje Cancerfonden

Det är jag till höger. Dagen efter att man opererat bort mitt högra bröst och 17 lymfnoder. Det är sju år sedan nu i november. I dag är det oktober månad och den här månaden skapar alltid ångest och oro i mig. Jag la ut en post om mammografi igår på mitt Instagram och fick svar av CANCERFONDEN att jag kunde ringa deras hjälptelefon med mina tankar?! Nej det vill jag inte göra. Jag vill se förändring inte prata av mig. Ni skrev också att Rosa bandet dragit in över 800 miljoner de här sexton åren och att det hjälpt så många att överleva cancer. Jag överlevde men lever fortfarande med biverkningar. Så då vill jag ställa några frågor till CANCERFONDEN och BRÖSTCANCERFÖRBUNDET.

?Varför informeras inte kvinnor/tjejer om att de har täta bröst dvs att de är svårlästa innan man fått en diagnos. Skulle kunna införas som regel vid ena första besök när man kollar brösten

?Varför vittnar så många om att det tar sån tid att få en undersökning? Fast man befarar att man har cancer

? Varför ska man behöva kämpa för att få ett ultraljud? Eller thermografi

? Varför utvecklas inte mammografin när vi vet att den missar 30 procent av cancerfallen

? varför tvingar man patienten till mammografi vid befarad inflammatorisk bröstcancer. Känns ju lite konstigt att pressa ihop ett inflammerat bröst pga av rädsla för spridning

?Varför tar man hela bröstet vid bc? Varför erbjuds inte kvinnor att ha kvar bröstet men att man tömmer innehållet?

?Varför är eftervården så ringa? Så många som får lymfödem efter bc och så dålig vård

?Ge oss möjlighet till valfri eftervård hos tex lymfmassör

Eftersom många av mina följare är överlevare av bröstcancer så fyll gärna på med saker ni vill att både Cancerfonden och bröstcancerförbundet ska jobba för/upplysa/belysa Det är ju ändå rosa oktober vore ju schysst om ni lyssnade på oss som varit igenom bröstcancer. En dag hamnar kanske ni i behandling och då kan jag lova att det är skönt att några innan ifrågasatt sånt som kan förändras och förbättras. Jag har tröttnat på att gråta i tv och tidningar och berätta för icke sjuka om saker som gått förlorat. Jag vill att ni ska lyssna på mina tankar om förbättring och att livet som överlevare faktiskt ska kännas värdigt.

I morse läste jag följande AV JONNA SIMA I AFTONBLADEThennes ledare börjar med raderna: Varje år under oktober månad pågår Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj för att samla in pengar till och sprida kunskap om bröstcancerforskning. Då brukar även medier och makthavare uppmärksamma den cancersjukdom som är vanligast bland svenska kvinnor.

Det jag slås av är att media fortfarande tror att Cancerfondens Rosa band är öronmärkt för bröstcancerforskning/uppplysning.

dubbelmoral eller vad tycker ni om Ebba och KD?

2012 fick jag diagnosen inflammatorisk och hormonell cancer i mitt högra bröst. Det syntes inte på mammografin att jag hade cancer däremot på ett ultraljud. Idag gör jag inte mammografi utan måste alltid fajta och argumentera för att få göra ultraljud istället. Jag hade sk täta bröst och då är inte mammografi hundra procentigt säker. Det var inget jag blev informerad om utan snarare nåt som jag själv mitt under cancerbehandlingarna informerade om i artiklar, min blogg och senare i min bok Jag vill fan leva som utspelar sig under cancerbehandlingarna och en sorts summering året efteråt. Boken gavs ut på Pocketförlaget och är tyvärr slutsåld.

Dessutom kan man inte med mammografi undersöka ett bröst som inte finns. Men det är ju ändå ett område som haft cancer. Men med ett ultraljud kan du också undersöka platsen där bröstet en gång fanns och lymfnoderna i armhålan. Så jag undrar varför erbjuds jag inte ultraljud direkt?

Om man läser på finns det en del kritik mot mammografi. För strålningen osv Men mammografi är billigare än ultraljud eftersom vid ett ultraljud måste en läkare närvara. (så var det i alla fall jag senast undersöktes på KS) När det kommer till kvinnors hälsa och vård måste det alltid vara kostnadseffektivt. Vilket gör mig arg.

Så läser jag om dubbelmoralen personifierad Ebba Busch Thor och att hon bär CANCERFONDEN rosa band samtidigt som vi vet att Kd alltså har som förslag att införa avgift på mammografi. Tack Tobiasgerdas på Twitteratt du uppmärksammar oss om detta.

Jag blir så arg jag skulle önska att Cancerfonden aktivt gick in och kämpade för kvinnors rätt att gratis välja vilket sätt deras bröst ska undersökas. Att undersökninsgmetoderna utvecklas. Särskilt när ni använder samhällets rädsla för bröstcancer som en, förlåt att jag säger det, kassako för er fond. 

Men just det… pengarna som kommer in på rosa bandet är ju inte öronmärkta till bröstcancer och har heller aldrig varit.

Balans

Balans – naturlig väg till friskare sköldkörtel heter min nästa bok som kommer ut i december. Snart borde det gå att förbeställa den. Å vad jag hoppas ni kommer att gilla den.

Så här ser omslaget ut.

Nytt PAUSavsnitt ute NU

oj, upptäcker att jag inte skrivit nåt blogginlägg på en vecka. Det händer så mycket i mitt liv. Hinner bara med Instagram. Men nu är det måndag. God måndag på er. Hoppas helgen varit bra.

Måndag betyder att vi släpper ett nytt avsnitt av podden. Tjoho.

In och lyssna på Vargtimmen HÄR

pausmåndag

godmorgon, god måndag och god vecka. Det är så härligt. Hösten är här. Löven är röda, gula och brandgula. Luften är hög som säger. Det är lätt att andas. Jag älskar hösten och jag älskar raggsockor och tända ljus. Läsa böcker, lyssna på poddar och gå i ide. Samla kraft.

Idag släpper vi avsnittet UNNA DIG

In och lyssna och fortsätt sprid podden.

Puss och paus på er

cancerns efterskalv

Nu är cancermånaden här. Jag har så svårt att förhålla mig till den här månaden. Ni som följt mig över tid vet det. Ni har läst mina tankegångar kring cancer och alla de här galorna. Nej, det ska inte handla om dem nu, utan om cancerns efterskalv. Jag skrev en artikel om det för ett par-tre år sedan LÄS HÄR

Den gäller fortfarande och den borde återpubliceras tycker jag.

För det är verkligen alltid högst aktuellt. Vi måste prata mer om vad cancerbehandlingarna också ger oss i form av biverkningar. När man får en cancerdiagnos chockas man ofta in i den cancervård som erbjuds. Man är så jävla rädd för sjukdomen, ja, för att ens ta ordet cancer i sin mun. Jag kände det som att jag hade en oinbjuden gäst i min kropp. Jag gjorde allt som läkarna sa. Ville vara en perfekt patient. Men när jag genomgått alla behandlingar så förväntades jag vara tacksam och stå ut med alla biverkningar som drabbat mig. Jag är så trött på ordet tacksam. Tacksam är ett ord ni som inte drabbats av sjukdom kan använda. Ni som förväntar er att vård är rättvis och jämlik för att ni aldrig varit i vårdens händer och vet vad det innebär att varje dag kämpa med nån smärta, med nåt efterskalv. En del mer andra mindre. I perioder mer och i andra perioder mindre. man lär sig leva med det.

Ingen vill lyssna på en som gnäller. Men jag tycker vi ska gnälla mer. Jag tycker att vi ska få mer hjälp av att klara av vardagen efter att vi gjort som vården ”krävt” av oss. Jag vet inte hur många hundra tusen kronor jag lagt ner på att ta hand om mig själv. Lymfmassage, akupunktur, osteopati osv Finns inga rot eller rutavgifter för mig att ansöka om. ja, varför finns det inte det? Eftervården i Sverige?! Finns den ens? Jag utbildade mig till lymfmassör och skrev boken OMSTART när jag förstod att jag visste mer om lymfsystemet och hur man tar hand om det än lymfläkaren på lymfrehabiliteringen jag fått remiss till. Lymfvården i Sverige går ut på en sak, trä på en strumpa och säg åt patienten att vara tacksam. Ja, läkaren jag mötte tyckte att jag var fåfäng och att jag borde acceptera att kroppen förändras när man blir äldre när jag försökte prata om den växande vattenansamlingen i kroppen. Jag tog mig ut i den alternativa vården och i dag är inte min arm lika svullen som den var och jag behöver inte ha kompressionsstrumpa. Mitt mål är att få bort svullnaden. Ja, för jag tar mig rätten att vara fåfäng på precis samma sätt som människor som inte drabbats av cancer får vara. Hur stor hade min arm varit om jag följt rehabiliteringens råd?

En jag ansåg vara vän tyckte jag borde ta det lite lugnare och inte jobba så mycket. Så oerhört provocerande för om hen lyssnat på mig, och kanske varit vid min sida när jag var under behandling. Borde hen ha förstått att jag inte hade råd att vara sjukskriven. Jag hade den lägsta sjukpengen. Jag hade inte sett om mitt hus. Som egen företagare med oregelbundna inkomster så hade jag inte drivit mitt företag så att det skulle kunna vara ett stöd för mig om jag blev sjuk. Jag levde som om jag var odödlig. Jag hade ingen försäkring och inte ens råd att vara sjukskriven. Jag jobbar nu hårt för att höja min sjukpeng för jag vill aldrig någonsin hamna där.

I morse läste jag det här Johannes kan tvingas sluta jobba som polis när stödet minskasoch jag blir så arg. Bli det du också!

Jag är så trött på biverkningar. Var är vården som är biverkningsfri?

?????????????????? ??? ??? ?????? ????? ??? ???????????????????????? ????????? ?? ??

????? ????? ???? ??????????? ?? ?? ????????-??? ? ????????? ??? ??????? ?????? ?????????

dags för paus

ny vecka. ännu en måndag. så härligt att starta veckan med en paus. Avsnittet som släpps idag heter God natt. Det är ett avsnitt för alla er som har svårt att komma till ro och hitta sömnen.

Men det är också en guidad meditation för dig som behöver landa och hitta ett lugn en stund. HÄR HITTAR DU GOD NATT

vilka är de där kvinnorna?

”Det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.” Jag tror du hört och läst den meningen många gånger och ändå får man liksom aldrig reda på vilka de kvinnor är. Alltså De som inte hjälper andra kvinnor. De kanske har hamnat i helvetet? Men allvarligt. Jag läser ofta just det uttalandet av än den ena, än den andra kvinnan. Alla kvinnor verkar ha träffat på minst en sån här kvinna i sitt liv. Alla nickar igenkännande när mening kommer upp och man ska prata om de här kvinnorna. Och ändå har man aldrig fått ett ansikte på en sån kvinna.

Jag har heller aldrig hört en kvinna komma ut och säga, jag är en sån kvinna som förväntar sig att andra höjer mig, men själv stänger jag grinden för kvinnor på väg upp.

Jag skulle vilja veta hur ni tänker om det? Vilka är dina tankar kring uttrycket. Har alla en sån kvinna i sig? Är det därför ingen kommer ut, eller anklagas för att vara en kvinna som trycker ner andra kvinnor. Hur tänker ni. Se klippet med relationsexperten Iyanla Vanzant.

Sharmila Desai

NU går det att boka din plats på workshopen med Sharmila Desai nästa år på Yogashala i Stockholm, HÄR HITTAR DU INFO OCH ANMÄLER DIG

Jag räknar Sharmila som min lärare och älskar varje sekund jag får spendera med henne och yoga i hennes fantastiska Shala i Morjim i Goa. Så tacksam och glad att jag stuvat i min kalender och att jag kommer att tillbringa januari och februari i Indien med henne.

Och nu kommer hon till Stockholm i augusti 2020. Så in och boka din plats, så ses vi. Jag tog tidiga tiden, dvs kl 6.