Författarnamn: Karin Björkegren Jones

I tisdags åkte jag och Anneli ut till huset på Björkö. Hade ju knappt hunnit hem från yogaretreat på Björkö som vi hade i helgen. Då var det varmt, vi kunde sitta ute. Vi till och med badade. Men nu.
Uj, vad det regnade. Tänk vad märkligt. Bilderna blir liksom alltid bättre när vädret inte är strålande sol. Vi jobbade och kompletterade med bilder till hudboken. Bilder på utrunnen olja och lite andra grejer. Det gick bra och framförallt kändes bra.

 Här är vi på väg hem igen. Vi kånkar och drar runt våra stylingprylar. Jag är visserligen glad eftersom mina fina gummistövlar som jag fick av Ray i födelsedagspresent kom till användning. Och för att vi ändå på kort tid betade av alla de där bilderna som vi ville och tänkte ta.

En fotograf kommer lastad…

Vi tog sista bilderna till boken. Kompletterade. Nu känns det bra. Puh. Nu är bokmanuset helt inlämnat. Nu är det bara redigering och layout kvar. Som så klart inte är så bara. Det är så skönt.

Ingen rast ingen ro.
Nu ska jag ta itu med bok 2. Det kommer att bli en resa för mig. Den boken ska utgå från den här bloggen, men jag ska så klart skriva nytt också. Men det kommer att bli tufft att liksom kasta sig tillbaka till tiden förra året, hur jag mådde, hur det var. Alla känslor. Men säkert bra.

Idag blev jag fotograferad på stora Bonniers. Ni vet det legendariska bokförlaget som ligger på Sveavägen. Jag har skrivit ett kapitel i ett par tjejers bok som kommer ut nästa år. Känns jättekul, så glad att jag blev tillfrågad och att jag får ingå i ett så fint gäng. Nästa år har jag många texter i bokform ute.

Jag är ju tyvärr bortrest när Yogamarathon mot bröstcancer går av stapeln. Jättetrist. Det var ju så fint arrangerat förra året och blir säkert så härligt i år igen. Tänkte jag skulle skänka en slant. Gör det du med. Här kan du läsa Mer om Yogamarathon. Och om du inte har möjlighet att gå på yogan på lördag 12/10, så kan du som jag skänka pengar.

För att pengarna ska hamna rätt ska inbetalningen märkas med ”Yogamarathon”.
Betala in på Bröstcancerfondens pg konto 900 591-9 alternativt bg 900-59 19.

Bästa bästa.
Igår hade jag terapi för första gången på hela sommaren. Så bra, så många polletter som trillade ner. Hur jag älskar att hitta nya utrymmen i mig själv. Vända och vrida och komma på vad som är bäst för mig. Hur det känns och hur man kommer vidare från där man är. Och om man verkligen behöver komma vidare. Man kanske ska stanna, vila, ta det lite i sakta mak. Så många svar jag fick igår.
Jag går ju på musik och bildterapi och det första som kom upp var att bakom mig var det alldeles svart. Svart, svart, svart. Men att det framför mig var så ljust att jag blev bländad. Att jag inte kunde se för ljuset. Sen kom lite andra grejer upp.
Men det jag tar med mig är att jag varit i det mörka. I det svarta. Jag har varit där. Och nu är jag på väg ut till något annat, något nytt.
Men jag behöver inte veta.
Jag behöver inte se något.
Inte ha alla svar.
Jag ska låta mig vara bara här. Inte skynda vidare. Stå här i ljuset och skippa i stegen framåt.

Tog en fika på Ritorno medan jag väntade på att Mira skulle komma med Pino, som sov borta i natt. Tänkte på att jag valde just Ritorno. Drogs liksom dit. Så kom jag på det. Vad skönt det är med ställen som inte förändras. Som fortsätter att vara precis som det är, utan att följa trender, eller hänga på nåt mode. Ingen ängslighet, utan bara någon sorts självklarhet att det här duger alldeles.

I morse när jag kom hem från yogan, så hade en kompis lagt ut den här på facebook: Varför ha bråttom. Allt har sin tid för den som vågar vänta. Och det händer något då.
Det är något med innerligheten. Att våga vara innerlig.
Å, det är mitt mål.
Att nå dit.
Att inte vara rädd för det.
För det är i innerligheten som modet bor.
Just där.

 Vilken underbart härlig helg vi haft. Vi åkte ut redan på torsdagen jag, Aesa och Nina. Vi som skulle hålla i Dans, Yoga, Knip och mathelgen. Lite för att hinna landa lite innan.
Vi började med ett dopp.
Och vi hade sån tur med vädret hela helgen. Vi badade. Solen sken.
Satt ute och åt mat. 
Mornarna var magiska med dimman över ängarna. Och dramatiken när vi upptäckte att fåren smitit ut från hagen och jag ringde bonden lite oroad. Och så bondens lite mer trötta: ”De har rymt hela sommaren.”
Och rymde var precis vad de gjorde hela helgen. De dök upp lite varstans, de där modiga, rymningssugna fåren som ville ut i det fria.

 Man säger ju att älvorna dansar när det är dimma på ängarna. Och i helgen var vi älvor. Uj, vad vi dansade, så där så att svetten rann.

Jag tror det var 17 glada deltagare som åkte hem efter en toppenhelg. Vi har redan bestämt att de blir fler sådana.

Vi är nog många som kan känna igen oss i Dalai Lamas kloka meningar.

Vi lever helt tokigt och det är så svårt att inte dras med. Våra värderingar gör att det snurrar på alldeles för fort, vi vill ha det stora dyra huset, den vackraste inredningen, de finaste kläderna. Vi vill åka på den där resan låntbortivärlden, då när vi äntligen ska ta det lugnt. Men tills vi har råd med det måste vi jobbajobba för att få ihop pengarna.
En ekvation som inte går ihop.
Idag ska jag sätta mig i en bil med två superhärliga tjejer Aesa och Nina. Vi ska åka till Björkö och ha vår dans & yogahelg. Oj, vad jag ska njuta och oj vad jag ska närvara. Leva. Njuta av nuet. Av varje liten stund. Bra påminnelse.
Vad ska du göra?

åååÅÅÅÅÅÅÅ det finns nåt så läkande i att dansa. Så mycket läkande. Titta här  man blir glad, man får tårar i ögonen.

Har inte tid att skriva mer, ville bara dela med mig av den här underbara videon.
Så sätt på musik och dansa lite.
I helgen ska vi ha ett dansyogaretreat på Björkö. Det ser jag sååå fram emot. Då ska jag dansa.
Det finns en plats kvar om du är sugen att följa med, här bokar du: Dans & yoga

Här ett litet tips. Jag letar alltid bra ställen att äta lunch på när jag gör ärenden på stan. Som det här:
Miso soppa vegan (utan kött eller fiskbuljong)
Marinerade Borlottibönor och ångad broccoli, som man blandar ihop så bönorna blir varma.

Jag har nämligen lunchat där med bästa rawfoodkocken Josefin Jäger och det är henne tips. 90 kronor kostar den lunchen på Bejing 8, som numera finns lite överallt i stan.

Det här blir en säljtext:

Om du vill yoga med mig, gå på knipworkshop, höra mig prata yoga. Här kommer lite grejer jag gör under hösten. Klasser och resor som är öppna.

13-15/9 Kom med på helgens Dans&Yogahelg Här bokar du Finns en plats kvar om du vill komma med på kort varsel. Och blir det en sån helg som förra, med varmt väder. Jag badade, å det var helt underbart. Ja då kan vi verkligen njuta ute på Björkö.

Torsdag 26/9 Knipworkshop i Norrtälje Här kan du läsa mer om den Ska bli kul att ha lite yogaknip i fina studion i Norrtälje.

5-12/10 Yoga & Spa-resa till Montenegro Här kan du läsa mer & boka Den här resan ser jag väldigt mycket fram emot. Har aldrig varit i Montenegro och föreställer mig hur jag ska simma och bada och spaa. Njuta av en varm medelhavshöst. Kom med du med och tanka lite sol, d-vitamin inför den långa vintern.

Fredag 18/10 och lördag 19/10  är jag på Tofta Spa utanför Göteborg. Då kan man träffa mig två dagar, alternativt en dag. Läs mer här om dagarna 18/10 Yoga i nöd och lust och 19/10 Yoga i lust och nöd 
Det ska bli väldigt spännande.

Söndag 3/11 Har jag Knipworkshop i Stockholm. Den blev fulltecknad snabbt. Vilket är jättekul. Så jag satte in en till söndagen 17/11 också Knipworkshop i Stockholm, på samma ställe och samma tid.

I fredags var jag och Anneli på förlaget och ja, de gillar manuset. Varje gång känns det så skönt. Man är alltid nervös när man lämnar in. Ska de gilla det, är det här vad de beställde? Men ja, de är nöjda. Nu ska jag bara finjustera lite, göra det där lilla extra. Och vi ska ta några fler bilder. Men det är bara roligt. Att få jobba med Anneli Hildonen är som att få betalt för att ha roligt och umgås. Vi har jobbat ihop i över sju år, eller är det mer?

Här är jag och Anneli, glada efter mötet. Vi åkte direkt till Voltaires restaurang på Pub för att äta lunch och få i oss hälsosamma drinkar. Jag tog en Rawsallad, som ärligt talat, vad betalade jag för? Så trist. Överhuvudtaget tycker jag det är supertrist när folk skriver Rawfood, och egentligen undrar man vad det är som är Raw.
Det är bara en sallad, en ganska tråkig. Med isbergssallad som någon sorts bas? Varför kan de inte byta ut salladen till spenatblad i alla fall. Näe, jag blev väldigt besviken. Dessutom hade de stoppat i två brödbitar, hur mycket Raw är det?
Jag tänker att Raw kommer att utarmas på samma sätt som ordet yoga. Nu kan man köpa en yogamatta på kontorsaffären Svanström och det är en liten matta, som en dörrmatta med stuns i som man ska stå på framför datorn?
Lite så kommer det alldeles säkert bli med rawfood. Nu är Raw trendigt, så då kan man skriva raw lite varsom, så tror folk att de ätit bra och hälsosamt.
Nä, jag säger Matapoteket på Bondegatan 1, just nu i BUS lokaler, men snart i en egen lokal snett mitt emot på samma gata. Du får en bra rawfoodlunch, god som attan för 89 kr. Och det känns som den är gjord med kärlek.
Men juicerna är bra på Voltaire och ibland är det världens gulligaste personal, som fixar det där lilla extra, till en som helst inte vill ha frukt i sin juice.
Har ni sett arga Arga doktorn på SVT. Jäklar, vilken bra ide. I senaste avsnittet fick en kvinna äntligen hjälp med att få en remiss till rätt läkare. 40 år fick hon vänta på, att få reda på att hon hade EDS som är en sjukdom som också hennes barn kan ha ärvt. Helt otroligt, att det ska behövas en arg läkare och ett tv-team för att man ska bli tagen på allvar.
Vi behöver mer arga i vårt samhälle, helt klart. Som säger ifrån, liksom banar väg för de som inte vågar, ids, orkar eller kan ryta ifrån. Men vi får inte lägga allt ansvar på de som ryter. Vi måste alla våga säga ifrån ibland.

Svt visar också dramadokumentären Sveriges bästa äldreboende. Har ni sett den? Där visade det sig att de ”intagna”, ja, för det känns nästan som om man är intagen om man hamnar på ålderdomshem. De betalar 2900 kr i månaden för mat. Men de är undernärda. De får inte i sig tillräckligt med näring.  I avsnittet jag såg hade de tagit in kocken Leif Mannerström och det var väldigt bra. Han var uppriktigt ledsen när en kvinna gick och la sig hungrig, eftersom hon inte kunde få i sig maten. Det gav tyngd till alltihopa.
Tänk om de kunde juica grönsaker till de äldre. Jag lovar att de skulle bli friskare och gladare. Maten är inte god, ser inte god ut. Vi äter med ögonen säger många kockar, hm gäller det inte gamla också? Personalen hade inte ens tid att tala om vad maten innehöll  (jag skulle aldrig äta något som jag inte vet innehållet på) och miljön de äter i. Kan de inte göra den lite hemtrevlig? Alltså, allvarligt vad är det för värld. Så ovärdigt. Du är vad du äter  säger vi och samtidigt vad är det för signaler vi ger? Människor som levt sina liv, jobbat och slitit i vår värld, nu när de inte kan jobba längre anses de så värdelösa att de inte ens ska få god och näringsrik mat, fast de betalar för det?

Igår åt jag en så god mousse. Tänk vad lätt att få i sig bra näring. Ett bra tips till åldringsvården. Juica salladen åt de gamla, så vi vet att det får i sig näring.
En avocado
Lite mandelmjölk
Spenat
1 msk Kokosolja
1 skopa Raw Proteinpulver från Sun Warriors med chokladsmak

Alltså, så smaskigt.

Jag ser inte min baksida så ofta. Igår tog Anneli det här kortet. Ser ni vad långt det blivit och vad lockigt. Hoppas hoppas jag får behålla lockarna. Och glöm inte allt har en baksida.

Idag behövde jag skratta. Har sovit dåligt de senaste nätterna. En i min närhet är mycket dålig i cancer. Det sätter igång min oro, det går inte att komma ifrån. Det är så nära, så lätt att koppla på den där rädslan. Jag oroar mig för min vän. Min vän som levt som hälsan själv. Tagit hand om sig själv. Skrattat mycket. lekt. Trodde det var receptet för att långt och härligt liv.
Jag behöver skratta. Skratta bort oron.
Jag har  jobbat så mycket sista tiden. Försökt hinna ifatt ekonomiskt. Stressat och jag tål inte stress sedan jag blev sjuk. Så jag bokade in en tid på AAA-kliniken. Ni vet att jag gjorde akupunktur där tidigare och de hjälpte mig med min axel och med vattnet i kroppen. Det där vattnet är jag nu nästan fri ifrån. Axeln kan spöka lite och det handlar om att jag är väldigt skrivande för tillfället.
Manus som ska redigeras. texter som ska skrivas. Mejl som ska svaras på.
LarsOlof sa att han skulle hjälpa mig med stressen, så att den inte vandrar ut i kroppen.
Jag fick ligga i ett mörkt rum med alla nålarna. Ensam och bara det svaga ljuset från värmelampan som sken. Tankar som for runt i huvudet. Kroppen som varvade ner. Liksom landade i sig själv.
”Vi ska få bort stressen. Stressen från förr som spökar.”
Så skönt när någon säger så. Vi ska få bort…!
Orden blir nästan magiska för en som varit sjuk och gått igenom en jävla cancerbehandling.
Så kom jag hem och då hade min kompis Malin skickat den här bilden på sin pojke. Undra om hon visste att det var precis vad jag behövde. Ett skratt.
Så gullig bild, två flintskallar.
Tack Malin och Stellan för jag behövde skratta idag.

Har inte tid att blogga. Sitter med manus. Fixar och donar. Tyvärr hittade jag appen Ruzzle mitt under att jag har som mest att göra. Är jag dum eller?
Eller är mitt ruzzlandet som rökpauserna för en rökare?

Men kände att jag måste lägga upp den här länken. Världens äldsta yogafröken blir 95 idag
Grattis du härliga kvinna på din födelsedag.
Mer tango och dramatik och yoga i livet.
Mer färg och glädje
Större tuggor.
Njut av kroppen.
Älska att bli äldre, för det kan bara bli bättre.
Jag vill ha mer gammelglada. Livet är inte bara mellan 20-40. Jag vill se äldre som njuter av att åldras. 

Nu när hösten och mörkret och snart vintern är på antågande. Lägg lite krut på ditt kärleksliv. Köp min fina bok Yogaerotica. Du behöver inte vara i en relation. Att lägga krut på sitt kärleksliv är precis lika viktigt i ett singelliv. Det handlar om att gilla sig själv, sin kropp. Njuta av sig själv.  Just nu bra pris på adlibris KÖp här

snart 50 år, det är på nåt sätt någon sorts milstolpe. Jag gillar tidiga morgnar. som här ute på landet. Jag älskar promenader. lugnet. landet. vila, god och bra mat och yoga. Hälsa, rätt och slätt. Välmående. Må bra. 

trodde jag. alltså att det är en milstolpe att fylla femtio år. nädå, för jag är liksom bara i min linda, i min ungdomsperiod enligt ayurvedan.

Traditionellt enligt ayurvedan delas människan upp i fyra årstider. De första 30 åren kallas våren och betraktas som människans barndom. 30 till 60 är sommaren, livets ungdomsperiod. 60-90 är hösten, medelåldern och från 90 och framåt inträder vintern, ålderdomen. Det är liksom långt kvar tills jag kan kalla mig gammal.

Och när man ser en sån video som nedan, ja, vad ska man säga? Dont give up, yoga, skratta och ät bra och giftfri mat. Skippa snabbmaten, stressa mindre för det är det som gör oss gamla i förtid.

Nästa gång jag sitter i lotusställningen ska jag också pussa mina knän. Hedra min kropp för att den är så inihelskotta bra och stark. För jag vill också bli en hundraårig yogini : 104 årig yogi