Hej xxxxx,
i april, eller var det kanske majmånad 2013 var jag hos dig för första och enda gången. Jag var där för min hjärtsvikt. Mitt hjärtas rytm hade gått ner till 30 procent som en biverkning av den tuffa cancerbehandling jag utsatts för hösten 2012 och våren 2013. Cellgifter, operation av hela bröstet, strålning, herceptin bland annat. Vi hade aldrig träffats. Du gav mig en kvart, knappt. Ville inte lyssna på mina frågor avfärdade mig på ett så otrevligt sätt. Du avslutade med att jag skulle minsann ta tabletterna du skrivit ut, punkt. Ja, du använde faktiskt ordet PUNKT.
Vet du vad jag gjorde xxxxx?
Jag bröt först ihop. Kände mig inte lyssnad på. Inte respekterad. Grät och kände det som att man tagit en stor del av mitt liv. Att gå från cancerpatient till en hjärtpatient. Det är inte vad man vill och man vill inte heller bli så oempatiskt bemött som jag upplevde att jag blev av dig. Det är i de lägena som man önskar att du någon gång själv hamnar på andra sidan och möts av hjärtlös läkare. Fast jag vill inte önska någon att vara med om den resa jag behövt göra i sjukvården och alla jag mött har inte varit som du, som tur är.
Vet du xxxxxx?
Jag hämtade ut tabletterna du skrev ut, men jag tog de aldrig. Istället bad jag min onkolog om att ge mig respit på några månader. Ville hjälpa mitt hjärta på alternativ väg.
Jag tog akupunktur, åt Q10, blev hypnotiserad och började med kettlebell. Och vet du i augusti 2013 var mitt hjärta normalt igen.
Och vet du, jag tackar gud för att jag inte tog den medicin du skrev ut som alla hade biverkningar och vem vet hur jag hade mått idag.
Jag ville att du skulle veta det.
Och med en förhoppning att du kanske börjar lyssna på dina patienter när de frågar om det finns alternativa sätt att få upp hjärtpumpen.
Mvh Karin Björkegren Jones
Att förvandlas till hjärtpatient innan man ens hunnit avsluta sin cancerbehandling var enormt tungt. Det tycker man att en hjärtläkare borde förstå. Och jag skulle bli oändligt tacksam om man behandlades med respekt och att det samarbetades mer med den alternativa vården.
Att en läkare borde förstå att om man är där på grund av en biverkning av ett läkemedel, så känns det inte helt självklart att få nya tabletter, med nya möjliga biverkningar.
Man vill ur den snurren.
Att om en patient kommer och vill prata om alternativa behandlingar som inte ger biverkningar ändå ska bemötas respektfullt.
Men läkaren har inte svarat ännu. Men han har kanske fullt upp med det här:
Det står på löpet, men hittar inte i nättidningen, så jag vet inte var KS hamnar på listan när det kommer till Hjärtsjukvården… Men han är överläkare kan jag säga.
Jag kan skriva under på hur viktig yogan och träning är under en cancerbehandling. För blodgenomströmningen, för kärleken till kroppen. För rehabiliteringen. Ja, för allt helt enkelt. Förutom att jag yogade, så promenerade jag och DANSADE.
Jag kallade det cancerdanser. På med hög bra musik och dansa loss. Så mycket glädje frigörs i kroppen. Gladhormonerna gör att det spritter i kroppen. Ni måste se det här: Kolla in den här videon
Bra där Karin! Överläkarna-det är dom värsta…iaf ur empatisk synvinkel. Naturligtvis inte alla,långt därifrån, finns massvis med fina sådana, men jag har mött ngra där det empatiska & medmänskliga bemötandet var obefintligt och istället sarkasm & en nedlåtande attityd var det jag möttes av. Ja, man känner sig liten. Undrar varför det är så, är det den "typen" som blir överläkare eller är det resans gång i karriären som genererar ett dåligt bemötande emot dem som man svurit ed på att "om inte bota så lindra"?? /L
Alla måste säga ifrån, annars tillåter vi dåligt bemötande av läkarna!
Bra jobbat med pumpen och med rätt inställning kommer man långt. Det är inte hur vi har det, utan hur vi tar det….
Bryt ihop och kom igen. Vilken kämpar glöd Karin, inspirerande.
Bra skrivet Karin! Jag tycker också att det är så häpnadsväckande att inte fler läkare är intresserade av att man kan läka kroppen på olika vis. Det ena behöver inte utesluta det andra. Men om man gör som du gjort, hittar egna vägar och att hjärtat blir normalt, då borde ju läkaren tänka wow, här finns något att hämta. Tänker jag. Men man vet inte hur hårt trängda de är av läkemedelsindustrin och sjukhusledningen. Samtidigt borde viljan att hjälpa människor vara vägledande lite mer, de är ju trots allt läka-re!
Jag är så imponerad av den styrka du lyckas uppbringa, om och om igen! Tycker att ditt mail är fantastiskt starkt, hoppas på ett "uppvaknande" hos den läkaren.
Instämmer i vad Annika säger, förstår de inte vad de ser, att detta betyder något..!? Må så gott du kan!
Förstår precis vad du menar! När jag ville prova alternativa behandlingar pga min sjukdom, som för tillfället inte går att bota, fick jag till svar att jag inte var välkommen tillbaka om jag behövde deras hjälp!!! Jag tog i alla fall tag i detta själv och åkte på hälsohem ett par gånger och lärde mig hur jag ska äta och vad jag ska äta. Har nu fantastiska värden, har två underbara flickor som jag förmodligen inte hade fått om jag lyssnat på läkarna. Vill också säga att du är en stor inspiration för mig! Du är fantastisk!!!