Det här med grupperingar. Helgens grupperingar. Dessa människor som sa sig vara på jakt efter marockanska gatubarn och som passade på att slå både kvinnor och andra barn. Ja, det är en gruppering som är fullständigt sjuk. Att ta lagen i egna händer. Det gör mig rädd. Det borde göra varenda människa rädd. Och det jag nu ska skriva hoppas jag ingen ska tro att jag förminskar det som hände i helgen genom att jämföra det. Men jag vill bara berätta om något som jag tycker är lite intressant.
Jag har alltid känt ett obehag för grupperingar. Tycker att stora folksamlingar är obehagliga. Konserter. Jag tycker det är läskigt. Kommer ihåg att en pojke blev klämd till döds ett nyårsfirande på Mosebacketorg. Fruktansvärt sorgligt. Sedan dess är jag hellre ute på landet på nyår, än firar inne i stan. Men även mindre grupperingar är lite läskiga. Kan ju handla om min känsla av att vara utanför. Känna mig utanför. Men jag har aldrig klarat av hierarkier. Kan ju mycket väl vara därför jag är frilans. Jag är min egen chef. Men jag har alltid tyckt att det är något konstigt med den formen, alltså som bygger på att en bestämmer. Eller att man ser upp till en person. En ledare. Om jag ska följa en person vill jag på riktigt känna att den personen är god. Vill väl. Har ett gott hjärta. Sedan gör vi alla fel. Men vad tycker ni om att följa en person?
Grupperingar finns överallt. Också inom yogan. Där är det grupperingar kring vilken yogastudio man går på. Vilken yogaform man följer. Vilken yogalärare man tränar för. Oftast inte uttalat, men ibland så sker det. Då kan man höra folk säga det där var väl inte särskilt yogiskt? Eller den eller den är inte yogi? Jag kan ju tycka att påståendet i sig inte är särskilt yogiskt.
Likadant är det också i hälsosvängen. Där finns det ju verkligen grupperingar i form av vilken diet man väljer. Vem ska man tro på där? Men så var jag ute på en vegansida på facebook. Jag är ju på gång att bli vegan och vill få så mycket inspiration som möjligt. Men då fick jag och några andra stämpeln Hälsoveganer. Så var ja tvungen att googla på det och hittade följande:
http://bittrafunderingar.tumblr.com/post/105854518852/h%C3%A4lsoveganer-%C3%A4r-dumma-i-huvudet
Att vara hälsovegan är alltså ett begrepp och i de ”riktiga” vegankretsarna ses inte de med blida ögon. Snarare tvärtom.
Fast du Hippietomte gillar jag! Ha ha ha! Jag och min köttätande kompis råkade ut för en av de här bitter-pittarna när kompisen satte en video om djur som far illa på en sida vi hade gemensamt. Han svarade på det typ ovan. Kan bara säga att jag tycker synd om sådana människor. Kram från Hippietomten Marika
Håller så med dig om grupperingar, de ger mig eksem, jag vill tänka själv och gå min egen väg. Samma sak om att blint följa en ledare. Överhuvudtaget när man börjar dela upp i vi och dom.. ska man tänka lite extra.
men oj då! haha! ego-trap! alltså hen som skrivit det där inlägget..
kör på Karin! Finns alltid folk som vill sätta sig över andra, eller tycka att det gör mer ”rätt” än andra, samma som i yogan.. skit i de.
Jösses vilka åsikter. Så oyogiskt och hemskt. Man får bara inte bry sig, utan ty sig till de likasinnade som är snälla och inte kräver att man ska vara som dem för godkännande i ngn grupp. Och hålla fokus på det goda-de goda- och gå på sin magkänsla för det som är rätt och riktigt för en själv-för det man kan stå för och må bra av och strunta i de insnöade, bittra och elaka. Har också känt så många grupperingar och utanförskap för jag går min egen väg. Ses säkert som ett hot – för stark – som du Karin. Går vägen den inte de bittra törs gå. Bara håll rätt fokus och fortsätt den goda väg man/du tror på. Det känns som det enda…❤?
Obs de där åsikterna var inte till mig, utan som jag hittade när jag googlade på hälsovegan 😉
Jag förstår men alla måste få gå sin väg utan att bli kallad för saker osv..??