saknar en svensk mataktivist

Vet att det är old news Snabbmatsreklam förbjuds i Londons tunnelbana från 25 februari. Företag som gör reklam för onyttiga produkter i stadens tunnelbana, på busshållplatser och på bussen måste nu byta ut affischerna mot nyttiga alternativ. Alltså hur coolt är inte det? Men här i Sverige är det väl som med allting annat ” Forskning på det…?” Denna ständiga mening så fort man öppnar munnen om nåt som kan anses alternativt. Om man gillar alternativt så tvingas man ha en massa studier i skjortärmen att ta till för att få en schysst nivå på samtal om hälsa. Samtidigt som de största motståndarna verkar glömma bort statistik på felmedicineringar, köpta forskningsresultat, dåliga beslut i sjukvården, forskningsfusk, neurosedynskandal, läkemedelsfusk osv Hur kan man slå sig för bröstet och säga att svensk sjukvård är så bra, när den haltar? Borde vi inte slå ihop oss och se till att göra som Nya Zeelands premiärminister Jacinda Ardern skrota BNP och istället ta tempen på hälsan i landet. Med en önskan att om 20 år få se skillnaden. Vi har den möjligheten också. Tänk om svenska politiker kunde följa efter och inspireras.

Jag tänker att det egentligen pågår en empirisk studie hela tiden. Hela vår svenska livsstil är en empirisk studie på hur all den skit vi får i oss både medvetet och omedvetet faktiskt visar sig i sjukskrivningar, sjukdomar och dåligmående överhuvudtaget. För hur var det nu, om 84 procent av alla sjukdomar vi har är livsstilsrelaterade och det läggs 86 procent av skattemedlen på sjukvård och 3 procent på preventiv vård. Ni ser ju det går inte ihop. (Är inte helt hundra på siffrorna, men det är nånstans där) Kanske dags att vi börjar prata om vad som är livsstil. Kosten till exempel är livsstil. Så om 84 procent av alla sjukdomar är livsstilsrelaterade så måste det ju bero på hur vi balanserar de fyra grundpelarna i livet: kost, sömn, träning och vila. Eller man kanske snarare ska skriva det vi inte balanserar i livet. Om den här balansen gör oss sjuka är det inte där vi måste börja förändra? Lär människor om hur man får balans i livet  så slipper vi kanske en dyr sjukvård, sjukskrivningar och diagnoser. Och vi kan ju börja med maten. Tänker att Jamie Oliver gjort ett riktigt stort jobb med att försöka lära ut om hur man äter bra mat. Hur man kan tänka kring mat. Han har varit aktiv och gått ut i skolor, sjukvård. Skulle önska att vi hade den typen av matmänniskor här i Sverige också. Lite mer mataktivister. Jag vill att Renee Voltaire gör menyn för Sveriges skolor, Green Kitchen Stories sätta menyn för Sveriges förskolor, Erika Palmkrantz Aziz göra en kollektiv meny för Sveriges ålderdomshem och Ann Fernholm tillsammans med någon matmänniska (ge mig förslag) sätta menyn för alla Sveriges sjukhus. Vore inte det ett bra alternativ?

8
8