Hur lätt är de inte att bli indragen i andras drama? Och ofta kanske upptäcka att man själv hade egentligen inget alls med det att göra. Man bara drogs in, användes som en slasktratt. En soppåse som den där vännen, bekantingen, familjemedlemmen, chefen, arbetsgivaren, kafebiträdet, eller vem det nu är man möter som vill avlasta sin ångest, oro eller irritation och använder dig som sitt verktyg. Stoppskylt.
Jag har så lätt att ta åt mig. Vilja fixa det. Känner ofta skuld över att inte räcka till och alldeles för ofta blir det på bekostnad av mig själv. Fastna där, ungefär som att man stod i tjockaste lera upp till knäna. Jag jobbar så med mina JA och med mina NEJ. Idag upptäckte jag till exempel att jag jobbar 14 dagar på raken. Jag säger JA per automatik. Mitt problem är inte JA-et, utan just att säga nej. Att lita på att med ett nej kommer kanske nåt annat. Kanske till och med något ännu skojsigare. Att vara frilansare har sina fördelar men också en del nackdelar. Nu blir det ändring på det. Från och med om 14 dagar, så måste jag ha MINST en ledig dag i veckan.
För precis som man behöver savasana efter yogapass, så behöver du vila efter ett jobbpass.
Det är ju bara det att så mycket som jag gör är så kul, så himla kul.