Väl tillbaks i Stockholm väntade det här fina mejlat bland annat
”Hej Karin, tack för fantastiska timmar tillsammans. Alla häftiga och intressanta ämnen som du berörde så naturligt. Det gör att vi vågar bejaka oss själva, undersöka oss och som vi sade, tycka om och ”gossa” med oss. Så fint att se och känna din otroliga utstrålning.
Massor med ljus och kärlek,
Marina”
Det gjorde mig så glad. Hur kul är det inte att prata inför en grupp som kommit för min skull. Som vill höra mina tankar om saker och ting. Tacksamhet från topp till tå.
I söndags ännu mera glädje. Liksom glädjen att efter ett och ett halvt år återigen få ha världens gulligaste privatyogagrupp. Så nära och så skört, men så härligt. Tårar och skratt. Stretch och styrka. Yoga. Livet börjar sakta med säkert gå tillbaka till förr. Det braiga förr. Det är en sanning. Tid läker alla sår, tiden är på din sida. Men man måste låta det ta tid.
Världens gulligaste privatyogagrupp hade köpt två fantastiskt fina koppar till mig. När jag kom hem drack jag och Ray min favoritsoppa ur dem.
Recept på Avokadosoppa
Tre mjuka avokados
2 koppar buljong (grönsaksbuljong)
Lägg avokadon i en mixer, häll på den varma buljongen. Krydda med cayennepeppar. Mixa och vips så är det färdigt.
Enkelt, snabbt, nyttigt och gott.
Fin kopp & härliga ord!
Härligt Karin! Men nej, tiden läker inga sår, det är vad du gör under tiden som läker dina sår. Som du har gjort hela den här vägen. Jag har träffat människor i sorgbearbetningen som haft sår i 40 år som inte läkt för att de inte helat sina relationer. Kram!
ja, så kanske det är Annika. Jag ska gå en sån där sorgebearbetningskurs en dag. LÄngtar faktiskt. Kram