smärta

Så här kan vård också se ut, så här såg det ut…

SÅ här kan vård, rehabilitering också se ut.

Det var en hårlös och genomskinlig fågelunge som åkte på sin första cancerrehabilitering på Vidarkliniken i februari 2013. Tre veckors omvårdnad av de mjukaste händer. Sköterskor och läkare som lyssnade på mig och som hade tid. Visste du att läkarna på Vidarkliniken dessutom hade dubbla professioner? De var både klassiskt skolade läkare OCH skolade i homeopati och/eller andra komplementära terapier. 

Varannan kväll innan vi skulle somna fick vi ben och fot-massage och varannan kväll fick vi helkroppsmassage. Vi smörjdes in med den mjukaste olja med doft av lavendel. Man somnade lätt och jag tror aldrig jag sovit så mycket som på Vidarkliniken. Hur kunde ni låta det ske ni politiker?

Hur kunde ni stänga en komplementär klinik som hjälpt och hjälpte så många? Vidarkliniken var inte bara fantastiska i sin behandling för oss som genomgått cancerbehandlingar. De hade också avdelningar för utbrända och personer med smärtproblematik.

 Den ena cancergalan efter den andra drar in miljontals med pengar för forskningen men hittills har väl inget gått till eftervård? Till forskning för att vi ska slippa biverkningar efter genomgången cancerbehandling?

Varför höjde ni inte rösten Cancerfonden eller ni, BRO Bröstcancerförbundet när den enda komplementära rehabiliteringen var hotad? 


För det finns ett liv efter alla behandlingar. Men för många är det fullt av svåra biverkningar som lymfödem, rosfeber, hjärtsvikt, blodproppar, avsaknad av sexlust/lust, depression, smärta och ångest och oro för återfall bland annat. Det tar tid att läka på djupet efter genomgången cancerbehandling. En kompressionsstrumpa och ett inlägg i behån räcker inte.

Nej, istället vill ni att vi ska gråta i tv och media och svara på frågan: ”Hur kändes när du fick besked om att du hade cancer?” För det drar in pengar till era fonder när mammor, systrar, döttrar och väninnor gråter i reportage.

Men vi gråter också för att vi inte längre har råd att ta hand om våra biverkningar. Lymfmassage kostar pengar. Ge oss botbidrag. Och forska mer på eftervård. Och öppna upp Vidarkliniken igen.

det finns en annan sida av Vidarkliniken än media visar

det är flera som hört av sig angående hälso- och sjulvårdsregionrådet Anna Starbrinks tankar kring Vidarkliniken. Läs här: ANNA STARBRINKS blogginlägg angående vidarkliniken De har velat att jag ska svara upp, men jag har inte riktigt orkat förrän nu.

Tyvärr har det nu länge varit en märkligt aggressiv nedmangling av allt som har med antroposoferna att göra i media. Dokumentären om Solviksskolan och nu dokumentären om mässlingsutbrotten i Järna Vad svarar man på personer som redan vet, som redan tagit ställning till att antroposofin är en sekt och att de är emot vaccinering av barn? det som skrivs är så enahanda och uppenbart skrivet och formulerat av människor som inte behövt den vård som Vidarkliniken faktiskt erbjöd.

Jag har varit två gånger på rehabilitering efter cancerbehandlingarna på Vidarkliniken. Jag är inte antroposof, men jag känner att det behövs en annan bild av hur vård kan se ut och att den som Vidarkliniken erbjöd oss som genomgått cancerbehandlingar, utbrändhet eller led av smärta snarare var ett komplement till den vanliga vården. Den tog över där den vanliga vården inte brydde sig. För på riktigt, vad tycker du Anna Starbrink om alla de biverkningar som vi ofta måste dras med efter genomgången sjukvårdsbehandling som till exempel behandling av cancer?

Anna Starbrink är den som såg till att Vidarkliniken stängde eftersom hon anser: ”antroposofer som bedriver vård utan vetenskaplig grund är exempel på sådant som vi inte ska acceptera i den svenska sjukvården. Det handlar om människors hälsa, om patientsäkerhet och om att hushålla med skattemedel.”

Det är alltid intressant att se var skattemedel tar vägen och används. Hur kunde man till exempel köpa in strumpor till sjukvården för 6000 kr? Man ingick avtal med företaget Omnimed för 500 miljoner, det så kallade strumpgate. Och vad har Nya Karolinska kostat med alla märkliga felköp som konsulter köpt in. Svensk sjukvård är ”untouchable” när det kommer till feldbehandlingar osv Och när det kommer till att behandla och ta ansvar för de biverkningar som deras behandlingar ger, så är den ringa, för att inte säga obetydlig.

Samtidigt som Anna Starbrink gjorde allt hon kunde för att få landsting att avsäga sina avtal med Vidarkliniken drevs framgångsrikt två forskningsprojekt av Torkel Falkenberg i stress- och smärtbehandling. Du hittar studierna här: INTEGRATIVECARE

Båda studierna visade följande att vården för utbrända och personer med smärta var mer framgångsrik på Vidarkliniken än inom den ”vanliga” vården. I båda grupperna som fick antroposofisk hjälp kunde de minska på intagandet av läkemedel och de kom också snabbare tillbaka till jobb, till livet helt enkelt, än gruppen som fick den vård som landstinget vanligtvis erbjuder. Borde inte det rimligen räknas in vart skattemedel tar vägen? Studien visade att Vidarklinikens rehabpatienter behövde kortare sjukskrivning an den andra gruppen. Dessutom finns det här en vetenskaplig grund för den vård Vidarkliniken eller vidarrehab som det kom att heta mot slutet.

Jag gjorde allt sjukvården erbjöd mig för att behandla den hormonella och inflammatoriska bröstcancer jag drabbades av 2012. En behandling som kom att ge mig en massa biverkningar som hjärtsvikt pga av för många herceptinbehandlingar. Jag skulle ta 17 stycken, i Finland ger man max sju. Jag klarade elva, sen kom hjärtsvikten. Jag fick också lymfödem efter borttagandet av höger bröst och 17 lymfnoder i höger armhåla och av strålningen. Ett lymfödem som skapar smärta i axel och arm och också gett mig tre rosfebrar som jag lagts in på sjukhuset för att bota.

Att genomgå en cancerbehandling är förutom den psykiska smärtan som uppkommer av all oro, dödsrädsla en tuff behandling när du tvingas visa upp din kropp för nya människor. Läkare, sköterskor ska ta och klämma på dig. Ta sprutor, prover och ge olika former av cancerbehandlingar. Jag har sagt det så många gånger, men jag kommer ihåg alla händer och hur de tog i mig under de här behandlingarna. Jag kommer ihåg undersökningen där jag stod med naken överkropp och läkaren struntade att stänga dörren till sjukhuskorridoren. Absolut jag har träffat massor med bra och professionell vårdpersonal, men jag har också träffat stressad sjukhuspersonal och några som förlorat respekten för sina patienter. Hade jag haft mer förakt för min kropp än vad de flesta kvinnor redan har, så hade jag nog mått ännu sämre än jag gjorde och jag mådde dåligt av att vara patient i svensk sjukvård.

Det var också den längsta resan att göra min kropp privat igen efter alla behandlingar. 4 februari 2013 åkte jag in till Vidarkliniken för tre veckors rehabilitering. Det var en fågelunge som lades in. En ledsen, liten och väldigt trött människa utan hår och med så många ärr på min kropp som jag då, ännu inte accepterat. Jag hade inte visat ärret efter mitt bröst för min man, fast jag visste att han skulle ta emot det på rätt sätt. Jag var tvungen att hitta kärleken till min kropp igen. Tack för den möjlighet som Vidarkliniken faktiskt gav mig.

När våra kära dör låter vi begrava dem. Vi ger kyrkan rätten att ta hand om vår sorg genom ord om tro, om gud och om själen. Har du haft en dödlig sjukdom i din kropp kan samtal om själen just vara läkande, även om du inte har en guds tro. Det handlar om att det finns möjlighet att prata om sånt som är bortom allt vi kan mäta eller ta på. Kan man ta på kärlek? Ändå tror vi på personen som säger att hen är så kär. Jag tänker att På Vidarkliniken pratade man om själen, samtidigt som man tog hand om mig på enligt Anna Starbrinks helt ovetenskapligt sätt. Man smörjde min kropp med fantastiska oljor och beröringen skapade så mycket fint i mig, att jag sakta började läka från en aggressiv cancerbehandling.

Det ligger ett sånt förakt i att prata nedsättande om vad beröring gör med människor. Och särskilt beröring av människor som är i kris, som genomgått svåra trauman. Antroposoferna bygger mycket av sin behandling på just den här beröringen. Det är mycket tråkigt att Anna Starbrink inte förstår att huden är ett stort organ men också ett känslosäte. Beröring och hur man blir berörd är läkande. LÄS HÄR BERÖRING LIKA VIKTIGT SOM MAT och LÄS HÄR om hur hjärnan skiljer pa egen och andras beroring och här: Beröring som formar vårt nervsystem

Huden och vad beröring gör för vårt nervsystem och vårt välmående har antroposoferna hela tiden sagt. Och antroposofernas oljeblandningar är också enormt välgörande för nervsystemet. Att dofta på en eterisk olja är ett av de snabbaste sätten att förändra en känsla, en sinnesstämning.

Sju läkande effekter av lavendelolja

Det är en skam att Vidarrehab stängdes ner. Det hade kunnat vara ett mycket bra komplement till det som inte svensk sjukvård klarar av/mäktar med, nämligen EFTERVÅRD och REHABILITERING.