Du lyssnar väl på  min podd? KVINNOLIV från fittan till graven som jag brukar säga. Här tänker jag att vi ska ta upp allt som sker  i ett kvinnoliv.

HÄR hittar du första avsnittet med logonomen EwaMaria Roos som vi döpte till Tala med fittan och HÄR hittar du det femtonde avsnittet Tarmdetox. Däremellan betar vi av underlivsmassage, inkontinens, menscykeln, klimakteriet, sköldkörtelproblem och tarmen. Älskar att träffa människor. Finns så många fantastiska människor som man vanligtvis kanske inte hör i media.

Jag har jobbat i media sedan jag var 23 år. Jag började som praktikant på ungdomsprogrammet Bullen på SVT. sen dess har jag jobbat i flera redaktioner men också varit programledare i flera. Jag har skrivit artiklar i kvinnomagasin. Var även chefredaktör för en kvinnotidning Voice. Tre säsonger var jag programledare på tjejmagasinet Bambola på ZTV och senare på hälsoprogrammet  HälsaNu. Mitt intresse för hälsa och kvinnofrågor har alltid varit stort. När man jobbar på tv har man en redaktion som man stöter och blöter idéer och reportageförslag. Jag har alltid gillat att jobba i redaktion. Det är ofta otroligt kreativt och kul. Jag har ju inte direkt någon redaktion till min podd. Så därför utser jag nu er till min redaktion. Så kom igen och bombardera mig med idéer och tankar och förslag. Vad vill ni höra mer om. Vem vill ni höra.

fördelarna med att ha hund blir mer och mer vetenskapliga Läs om studien här: Kvinnor sover bättre ihop med sin hund Tidigare har jag läst undersökningar som visar att stressnivån sänks när man är nära en hund, att en promenad med människans bästa vän är lugnande. Ja, det finns säkert en massa andra studier. Älskar den här bilden på mig och Pino under cancerbehandlingarna.

Vilken fin vän han var och hela tiden varit. Han är så älskad den här lilla hund att min nästa bok PAUS yoga vila meditation som kommer ut i mellandagarna är tillägnad honom. För med en hund i sitt liv får man alltid naturliga pauser. PINO = PAUS

Läser det här och och den här artikeln om hårfärgning och riskerna. Det är nu ett par år sedan jag slutade med att färga håret på det vanliga sättet, dvs med kemikalier. När jag läste om att höga kemikalier tränger in i kroppen vid en vanlig hårfärgning så känns det uppfräschade håret så ofräscht. Jag vill minimera min utsatthet för miljögifter så mycket jag kan.

I en tysk studie som gjordes för flera år sedan visade att höga halter av kemikalierna i hårfärg tränger in i hårbotten och sprids sedan i kroppen.  I den tyska studien, utförd av Thomas Schettgen med flera vid den medicinska fakulteten på universitet i Aachen, mättes halterna av ämnet 2,5 TDA, som är ett starkt allergiframkallande ämne som vi inte vet vad det kan göra i kroppen, i urinen 48 timmar efter hårfärgning. I Danmark avråds gravida att färga håret, men i Sverige fanns då inga såna restriktioner läser jag i artikeln från 2011. Men jag förundras över svaret från Läkemedelsverket: 

-Vi tycker inte att det finns någon anledning till det. Vi förutsätter att företagen har gjort sin uppgift och ska varna för produkterna om det finns risker, säger Monica Tammela, enhetschef på Läkemedelsverket.

Eh?! Vi förutsätter att företagen har gjort sin uppgift? Jag tänker att det är väl bara att förbjuda? Kan man inte börja tvinga stora företag som i årtionden tjänat stora pengar att förändra sin verksamhet. Tvinga dem att ha ett miljötänk. Att miljötänket alltid ska vara prio ett. Hur tänker ni om hårfärgning? Färgar du håret? Tänker du ”jag gör så mycket annat bra för miljön så lite hårfärgning skadar inte”.

Jag vill verkligen inte lägga skuld bara höra hur ni tänker. Jag tänker att mitt i all information vi får om hur miljön mår och att vi måste börja minimera utsläpp och så vidare så märker i alla fall jag i sociala medier hur influencers lägger ut bilder rätt ofta på när de färgat håret. Det är rosa hår. Jättevitt hår. Mörkare hår. Hela tiden dessa bilder från frisörstolen. Jag ser hur frisörkedjorna växer. Lite som att ju värre världen mår ju mer ska jag satsa på mitt utseende. Reaktionen är intressant tycker jag. Så här skriver läkemedelsverket idag om hårfärgning.

Hur tänker du om hårfärgning? För ett par år sedan, ja, det tog lite tid för mig så fick jag nog. Idag har jag hittat Gröna saxen. På den här salongen färgar man håret med örter och det blir så bra. Jag ser så fram emot min bokade tid på den salongen för att få en hårinpackning med örter och olja för att ge mitt hår lite näring.

Våra nötkreatur har mask, hästar har mask och åtminstone någon gång om året avmaskar vi våra älskade husdjur katter och hundar. Varför skulle vi människor inte behöva avmaska oss då och då? För vad lever i oss? Vad finns där i våra tarmar? Ja, Vilka parasiter är vi värdar åt. I  det här avsnittet pratar vi tarmen, bajs, avmaskning och allt det där vi tycker är lite småäckligt, men ändå väldigt fascinerande.

Jag pratar med Ann-Christine Söderberg som är undersköterska med intensivvårdsutbildning. Ann-Christine skolade om sig och jobbar numera som hälsocoach och hjälper sedan många år människor att må bra i sina tarmar genom olika behandlingar. In och lyssna genast HÄR hittar du senaste avsnittet Tarmen är på modet, eller vad säger du?

igår fick skylten, jag lät mannen som äger den lilla butiken i Morjim göra, äntligen hängas upp utanför mitt lilla gårdshus på Hornsgatspuckeln. Han fick fria händer och jag tycker att skylten blev riktigt fin.Nu hänger den i alla fall utanför min dörr och jag kommer att tänka på Indien varje gång jag ser den. Mitt lilla enkvinnsföretag som jag själv byggt upp och som är precis lika snirkligt som jag själv. Så många ben jag står på, så många uttryck jag har möjlighet att uttrycka både i text och podd. Tänk vad kul det är att själv bestämma vad man ska göra och att man ändå lyckats få en plattform där man får och kan uttrycka sig. Ett jobb som bygger på min lust. Jag har bara varit fast anställd i 1,5 år och jag sa upp mig för att fortsätta att frilansa. Jag har jobbat i många olika projekt. Jag älskar att jobba i projekt. Jag har jobbat på tv, med tidningar och så klart med yoga och att skriva böcker. Jag har utbildat mig för du är liksom aldrig färdig. Jag är alltid elev och det är så skönt att ha blivit så vuxen att det är fullständigt okej. Man behöver inte veta allt. Man kan också ändra sig. Men när jag öppnar dörren till mitt lilla magiska hus på puckeln så känner jag att jag har hundra möjligheter och ingen kan beröva mig på dem. I mitt hus kan jag skapa magi och därför är det extra kul att kunna bjuda in gäster till huset. Och vem vet vad huset kan utvecklas till i framtiden. För allt är möjligt.

VIKTIGT OM PODDEN: Jag har fått många mejl om att ni inte hittar podden eller att den slutat funka. Den finns kvar men har flyttat. För att få det att gå ihop flyttade jag podden från libsyn till acast. Det betyder att ni måste avsluta er gamla prenumeration av Kvinnoliv och teckna en ny prenumeration den där podden ligger på acast. Det ser kanske lite konstigt ut och ni hittar två kvinnoliv på Spotify och podcaster, men det tar tid att avveckla de gamla avsnitten. Förstår att det kanske är rörigt. Men det kommer ett nytt avsnitt varje fredag HÄR ÄR EN DIREKTLÄNK TILL ACAST och HÄR PÅ PODCASTER  

Och här nedan direktlänk till Spotify. Så det finns ingen anledning att missa ett endaste avsnitt av Kvinnoliv. Sprid den. Och berätta vad du tycker. Vad vill du höra mer om. Tipsa mig om ämnen, personer. Ja, vad är ni intresserade av?

Det är aldrig försent att lära sig nya saker. Ibland tänker jag att min nyfikenhet, min önskan att lära mig saker. Se saker ur ett nytt perspektiv är min allra främsta egenskap. Att vara nyfiken. Jag älskar att vara elev. Älskar att lära mig saker. I helgen fick jag mitt diplom. Jag är numera utbildad Botanisk aromapedagog. Jag har börjat min resa in i dofternas värld och jag är så kär. Älskar de eteriska oljorna, som jag numera kallar mina bästa kompisar. Så kär i den här världen som inte går att ta på men som är den snabbaste vägen till sinnet och känslorna. Dofterna. Inget har gjort mig så glad, så lugn, så smärtfri, så balanserad så snabbt som doftvärlden. Tack fantastiska Lena Losciale du är en så jäkla bra lärare. Nu väntar framtiden och vad jag kan tänkas göra av all den här kunskapen jag bara börjat nosa på.

Jag är så fascinerad av människor som lever utanför det som av oss anses som normalt liv. Människor som startar ”communities” och försöker leva efter sin princip och på ett annat sätt. Det vill säga vårt galna västerländska liv med Black friday, utbrändhet, stress, konsumtionshets ja, herregud listan kan göras lång och jag vet att ni fattar. Vi är många som längtar efter ett nytt sätt att leva. Vi är många som ifrågasätter vårt galna sätt att skövla fram. Jag säger inte att alla de här grupperingarna och samhällena är rätt, men jag tycker ändå att det är intressant med dessa försök som Christiania i Danmark, Antroposoferna i Järna, Auroville i Indien, Amish-folket i Usa. Men jag kan verkligen förstå deras längtan efter ett nytt sätt att leva, sedan blir det kanske inte alltid så bra. Ni har väl sett dokumentären om Bhagwan på Netflix? Wild wild country. Ni måste se. 

Varje gång jag är i Indien så slås jag av hur lite jag egentligen behöver. Allt det där som man ofta tänker på när man lever ett tag i ett land som anses fattigt. Men vad är att leva fattigt? Ikea har tagit lång tid på sig att lansera sitt koncept i Indien, anledningen ska tydligen vara att typ Billy-bokhyllan möglar i fukten och man kan inte använda samma material där som här, dvs plywood. Man har också tittat på indiernas behov. En journalist som skriver för Ikeatidningen berättade för mig om indiernas behov av förvaring och att många inte har kök med köksbord och stolar. De äter inte ens med kniv och gaffel sa journalisten. Men hur vet vi att bord och stolar är rätt? Eller kniv och gaffel? Eller att förvaringen är så fel? Kommer Ikea lansera ett plastkoncept för köket? Har man ens varit i ett indisk kök? Ofta smarta, enkla och väldigt stilrena även de som anses fattiga kök. Varför tror vi att måttet på lycka, välgång, framgång eller i det här fallet rätt sätt att leva är utifrån vårt mått? Vi som renoverar våra kök för hundratusentals kronor och där statistiken säger att vi ägnar en kvart om dagen i våra kök. Känns som en dålig ekvation. Vilka är vi att prata om undermåliga kök? Är rätt trött på detta ständiga missionerande av vår livsstil som att den är så fantastisk. Det är väl bara att titta på hur vi mår tänker jag. Varför är äta med händerna så fel? Eller ett enkelt men väl fungerande kök så fel. I Indien behövs inga köksluckor, man använder sten, stål och öppna hyllor.

Jag tänker att det är väl bara att titta tillbaka på historien om hur religiösa västerländska missionärer tagit sig ut i världen och omvänt människor i länder både nära och långt borta att byta religion. Ingen har väl undgått den amerikanske missionären som tog sig till  ön i Andamanerna som man är förbjuden att besöka. Det är mycket sorgligt att han blev dödad men vad tänkte han när han i egenskap av missionär tar sig till en ö som inte vill ha några besökare och som ser vita som andar. Och inte goda såna, utan som andar som kommer med död. Missionären kom med fisk och en fotboll. Isolerad stam dödade amerikansk inkräktare De vill inte ha med oss att göra. Kan vi inte låta dem vara?

så skönt att Black Friday är över, men läser nånstans att det nu blivit black weekend?! Så osmakligt och allra osmakligast är att första gången Black Friday dök upp som begrepp var 1910 då två kvinnor dog  under en demonstration för kvinnors demokratiska rättighet. Det vill säga en sorgens dag, därav namnet. Om man nu ska ha en konsumtionsdag, kunde man inte läst på lite och kollat vad som hänt i historien? Finns ju andra dagar som man kan göra som en crazy shopping dag. Eller bara enkelt låtit Black friday  heta Funny Friday istället. Men alla såna där dagar som man förväntas köpa ”unnasigsjälvprylar” får snarare mig att inte vilja köpa nåt.

http://sverigeskvinnolobby.se/blog/15423?fbclid=IwAR2M0ON-UPWY8d_SK14IQiMDVOGIyPy3qHdcCZp_unjpu7jb7Wb3-XPh_rI