Jag vet inte hur jag ska skriva det här.
Men tänk dig att du går en kurs.
Du går den här kursen, för att du vill lära dig mer.
Du har dessutom betalat dyrt för den här kursen.
PÅ den här kursen går det en person som alltid ska kommentera allt du säger.
Du kan typ inte öppna munnen, utan att hon ska degradera dig, skoja om dig, tycka till om, och försöka trycka till dig.

Hon är så provocerad av dig, att hon inte ägnar det en tanke att det kanske handlar om henne själv. Du känner dig mobbad.

Så tänker du att hon går den här kursen för att bli lärare. Hon är i och för sig redan lärare. Men du har aldrig gått en klass för henne, och kommer efter den här kursen nog heller aldrig vilja gå en klass för henne.

Min fråga är hur kan en lärare vara så oreflekterad över hur hon är som person, att hon försöker hävda sig på någon annans bekostnad.
Är det en bra lärare?
Är det en bra gruppmedlem?

Jepp, det handlar just nu om en situation jag är i. Men jag tar nu till det yogiska knepet – att tänka bubbla. Jag är glad för de redan glada, jag känner empati för de som har det jobbigare och jag tänker bubbla mot de som är dumma. Och så går jag hem till min kärleksfulla man, och tankar mig full av kärlek.

I senaste numret av PS! personlig utveckling & psykologi, kan man läsa om hur yogan förändrade mitt liv. Jag blir så glad att man vill skriva om min bok, Tack!

Yoga för livet : för kvinnor 40 plus av Karin Björkegren Jones (9789113025919) – Smakprov.se

Sitter på flygplatsen i Kristianstad och väntar på att få kliva på flyget tillbaka till Stockholm. Jag har sovit en natt på fantastiska Drakamölles gårds hotell. Vilken lyx, som att vara med i en Edward Persson film. Jag älskar Skåne. Jag älskar typ hela skåne.
Jag samarbetar med ett företag i Malmö som ger kompetensutvecklingskurser för kvinnliga chefer. Jag ska följa de här kvinnorna under ett år och varannan månad, ungefär ha yoga med dem. Jag brinner ju mycket för att kvinnor ska ta för sig mer av livet och framför allt av sig själva.
Känns himla fint och spännnade att få vara med på det här tåget.

jag har ju berättat att jag bytt shala för ett tag. Jag är i shalan hos Natalia och väntar på T. Och det som stämmer. NU vet jag detr. För den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
I morse smög hon in.
Jag blev så himla glad. Det var som om ordningen var återställd. Nu är det precis som det ska vara. Jag är så glad att jag fick träffa vackra, fina underbara T. Det ska bli bra det här. Så mycket goda saker idag.
Solen skiner. T kom och yogade och vi drack kaffe efteråt och allt kändes precis som vanligt.
Tack!

Yoga handlar om kärleken till sig själv

Om man är van att intervjua andra om deras åsikter, tankar och funderingar är det väldigt bra att då och då bli intervjuad själv. Och nu kommer ju snart min andra yogabok, Yoga för livet, så jag får ju svara på lite frågor om yoga 😉

Här kan ni läsa mina tankar om yoga i nystartade yourlife.nu, en tidning på nätet som senare blir en papperstidning. Den känns lovande.
http://yourlife.nu/artiklar/2010/03/19/yoga-handlar-om-karleken-till-sig-sjalv/

Wow, måste jag säga. Polletten har trillat ner.
Jag går på ett backbendingyogacamp just nu, jepp det är precis det det låter som. Alla år jag harvat och harvat för att gå uppochneribrygga, uppochneribrygga och ta hälarna i kapotasana. Hm, det harvandet har med Natalia Paisanos hjälp gett utdelning.
Tack alla ni före som kämpat med mig.
Men det är nåt med Natalia, hon har lyckats få mig att förstå.

Hon har fått mig att hitta tillbaka till glädjen i yogandet igen. Att utmana mig själv, mer och mer – och min 45-åriga kropp vill bara ha mer. Säger den!
Jag har fattat var jag ska jobba, HUR jag ska jobba. Var mina svagheter finns. Tjofs, polletten trillade ner och jag kan utmana mig själv mer.
Så för alla er, som vill öppna upp lite mer i era hjärtan. Hänge er åt backbendingens vackra konst, där era kroppar är det finaste och bästa materialet, gå till Natalia. www.mysore-stockholm.se. Hennes fina lilla studio ligger i hörnan St paulsgatan – Björngårdsgatan.

upp och hoppa. Var lite trött i kroppen i morse efter en helgworkshop i yoga i Norrköping i helgen. Glad men trött.
Kom till den lilla studion på St paulsgatan, men den var stängd. stängt på grund av nymåne.
Ja, jag fick lomma hem och sedan har dagen varit så långsam, så lååång.
Och jag har varit fruktansvärt lat och surfat runt på youtube.com.
då hittade jag den här.

En liten sång om månen, synd att jag inte är så bra på franska. Men Vanessas franska är så fin.

http://www.youtube.com/watch?v=hx2baL1OvRk

Bildtext: Här är Pino på atmajyoti och yogar

Jag har skrivit om honom förr, min fina fina hund Pino. Min halvapriset pudel, som är så tacksam i sitt liv. Han har blivit en del av mig, en förlängd del av mig. Jag har svårt att vara ifrån honom OCH han har svårt att vara ifrån mig, eller det kanske är ensam han inte vill vara.
Han är född i Hörby och utifrån sett var hans uppväxtförhållanden inte de bästa. Men han blev nog älskad. Men jag vet inte hur bra det är att växa upp med alla möjliga hundar, blinda och prickiga pudlar – men många var de, minst 250 marsvin (både nakna och ludna) i öppna burar som springer fritt i ett tvårumshus, som också delas med två barn och en vuxen. Oj, jag höll på at glömma getterna. Pino grät inte en sekund eller längtade hem, trots att jag tog honom hela vägen till Stockholm med flyg. Han åkte tunnelbana och buss som om han inte gjort något annat i sitt liv.
Bara han får följa med så är han nöjd.
Han är med när jag yogar. Han ligger och väntar på att jag ska bli klar. När jag lägger mig i savasana, börjar svansen vifta och han tassar fram och överser mig med pussar och lägger sig ner och väntar tills jag blir klar. Samma när jag har klass och han är med.
Han vet precis när det börjar närma sig slutet på klassen.
Det sägs att hundar sänker stressen på oss människor, men hans snusande i yogasalen skapar ett lugn. Och när han sträcker på sig, så är det både den uppåtgående hunden och den nedåtgående. Pino är yoga.
Pino är liksom yoga helt naturligt. Han kämpar inte, behöver inte erövra något. Han har inget tålamod som han måste lära sig att tygla och dra ut på. Nej, Pino är yoga, en riktig lite yogi.