bröst

hela mitt liv har varit präglat av mina stora bröst som jag länge dolde under stora tröjor. När jag senare blev äldre trodde många att mina bröst var just silikonbröst. Sen fick jag bröstcancer och mitt högerbröst togs bort. Jag erbjöds inte rekonstruktion utan samtidigt som jag hade vänner som sa ”men brösten är så mycket kvinnlighet” så sa läkarna att min önskan om att få ha kvar båda mina bröst som ren fåfänga. Det var så mycket dubbelt. Självklart var det en sorg, men jag förvånas ofta över att det blivit mer och mer odramatiskt och att min sk kvinnlighet inte försvann.

Idag har jag inte gjort någon rekonstruktion och JAG VET att kvinnlighet inte sitter i några bröst. Jag kan vara kvinnlig, eller manlig om man vill sätta såna ord på mig. Jag vet att min man älskar min kropp för att han älskar mig. Men allra främst jag älskar min kropp och jag tar hand om den, smörjer in den med de finaste oljor. Smeker bröstet men också ärret där mitt högerbröst en gång satt.

Det jag däremot ser och sett är kvinnor med silikonbröst som är hårda som sten och jag tänker varför skaffar man dyrbara bröst som man inte rör?

För om man masserar sina dyrköpta bröst dagligen kan brösten bli lika mjuka som medfödda bröst. Jag har också sett många med silikonbröst som har kutiga ryggar och oflexibla bröstryggar. Många som också har ont i den delen av kroppen. Allt är en risk. Varje operation är en risk.

LÄS HÄR Självklart tycker jag att man ska få göra som man vill. Men varför pratar man inte mer om riskerna.

17