Se den här länken! Gör det! Ge inte upp
I morse när jag såg den på facebook, tårades mina ögon. Jag vet inte jag kanske är extra blödig just nu, men jag älskar såna här framgångssagor.
Inte att folk blir rika och berömda, utan just sådana här framgångshistorier värmer hjärtat lite extra. Då känns liksom livet snällt, härligare att vara i på något sätt.
Men lite tycker jag faktiskt det handlar om att någon annan tror på en. Att man blir sedd. Han säger att han blivit avfärdad av flera yogalärare, bara det gör så ont i mig.
Varje människa är en möjlighet.
Varje människa har ett universum inom sig.
Det är så synd att många inte tror det.
Man dör inte av att uppmuntra en annan människa.
Man dör inte av att ge en annan människa en komplimang.
Eller att heja på någon lite grann.
Men det kan ge såna intryck och avtryck i en annan människa.
Man behöver inte hjälpa alla, det är inte det jag menar. Nånstans måste man kanske hitta sin egen integritet, värna om sin egen lilla värld. Men då och då, kan man sticka upp huvudet och heja på en annan människa som man ser och upplever inte riktigt tror på sig själv.
I morse när jag såg den på facebook, tårades mina ögon. Jag vet inte jag kanske är extra blödig just nu, men jag älskar såna här framgångssagor.
Inte att folk blir rika och berömda, utan just sådana här framgångshistorier värmer hjärtat lite extra. Då känns liksom livet snällt, härligare att vara i på något sätt.
Men lite tycker jag faktiskt det handlar om att någon annan tror på en. Att man blir sedd. Han säger att han blivit avfärdad av flera yogalärare, bara det gör så ont i mig.
Varje människa är en möjlighet.
Varje människa har ett universum inom sig.
Det är så synd att många inte tror det.
Man dör inte av att uppmuntra en annan människa.
Man dör inte av att ge en annan människa en komplimang.
Eller att heja på någon lite grann.
Men det kan ge såna intryck och avtryck i en annan människa.
Man behöver inte hjälpa alla, det är inte det jag menar. Nånstans måste man kanske hitta sin egen integritet, värna om sin egen lilla värld. Men då och då, kan man sticka upp huvudet och heja på en annan människa som man ser och upplever inte riktigt tror på sig själv.
Såg den också och blev så där skönt berörd. Det är som du skriver så viktigt att vi SER varandra och bekräftar. Jag kan känna det ibland när jag undervisar, tänk så mycket ett par ögon och händer kan göra för en annan. Kram!
Jag blir också berörd. Tårar rinner ner för mina kinder och jag blir samtidigt arg på mig själv för att jag tycker att min kropp inte orkar på grund av övervikt och smärta i fogar efter graviditeter. Vad har jag att klaga på egentligen. Skärpning och tack för det uppvaknandet. Kram
Wow!