Fri dag. Permission. Känns nästan lite märkligt. Den här veckan har vi varit så mycket på Radiumhemmet.Ja, ni som läst min blogg sedan tidigare vet ju hur lätt jag har att känna mig hemma; Were ever I lay my hat thats my home.
Jag har helt enkelt redan vant mig.
Igår bestämdes det att vi skulle flytta på cellgifterna till imorgon, fredag och det för att de ska operera eller sätta in en port på min bröstkorg, så att de lättare kan få in cellgifterna och medicin om det skulle behövas.
När jag blir frisk från det här, är det det här jag vill jobba med. PÅ något sätt.
Ni kommer fatta under resans gång, ska inte ta allt nu. Och det kommer nog att utkristallisera sig på något sätt.
Men en sak kan jag berätta. I dagens Sverige drar man ner på sjukvården och det är INTE bra. En hel avdelning stängs på Radiumhemmet, för det finns inte pengar till semestervikarier. Jag skulle alltså egentligen satt in min port om några veckor, innan min andra cellgiftsbehandling. Men den avdelningen är stängd under sommaren. Nu ordnade de fantastiskt bra på Radiumhemmet att jag får göra det i morgon och med anslutning till min första behandling. Men det är för att jag tillhör en högrisk grupp.
Jag vet att man inte tänker på sjukvård när man är frisk. Det gjorde inte jag heller, och det kan jag verkligen ångra idag, på många sätt. Inte för att man ska gå omkring och tänka det värsta scenariot, men… Men jag kan lova er att man måste vara stark, både fysiskt och psykiskt för att kunna vara sjuk i vårt samhälle.
Man måste ha nätverk, vänner och familj som ställer upp och hjälper när man inte klarar själv.
Allt det behöver man.
Vår sjukvård är fantastisk. Verkligen. Vilka hjältar som jobbar där. Just nu brinner jag så klart för alla på Onkologen, men kanske är de extra gulliga och empatiska eftersom de faktiskt ser och träffar oss ganska ofta. Ser våra våndor, och rädslor. Vet att vi är rädda. När man träffas flera gånger binds ju liksom band, man lär känna varandra och lär man känna en patient blir det kanske svårare att ”förhålla” sig så där professionellt, som man ibland upplever att sjukvården är.
Här hos onkologerna på radiumhemmets bröstavdelning har de stannat kvar med blicken och jag har verkligen känt att de bryr sig om mig.
De har ju sagt att de ska bota mig.
Men vad händer sedan och emellan.
Det kommer många dagar när du inte kan arbeta, men du har fortfarande utgifter.
Du måste inte bara vara stark för att kunna vara sjuk, jag höll på att skriva: Man måste vara stark och frisk för att kunna vara sjuk…
Det är ju inte klokt egentligen.
Men en sak kan jag skriva till, det underlättar om man är rik också och har tecknat dyra försäkringar.
Sånt tänker man inte på när man är egen företagare.
Mitt tips till er alla där ute, se om era försäkringar. Teckna en sjukförsäkring, och om det går lägg till extra vad gäller cancer. Eller se till att företaget du jobbar på tecknar en till dig.
För man vet aldrig.
Från en dag till en annan blev jag sjuk och jag har inte sett om mitt hus.
Och jag har alltid sett mig som en stark och frisk person. Och idag känner jag att det kan hända vem som helst. Så teckna en försäkring NU.
Jag har helt enkelt redan vant mig.
Igår bestämdes det att vi skulle flytta på cellgifterna till imorgon, fredag och det för att de ska operera eller sätta in en port på min bröstkorg, så att de lättare kan få in cellgifterna och medicin om det skulle behövas.
När jag blir frisk från det här, är det det här jag vill jobba med. PÅ något sätt.
Ni kommer fatta under resans gång, ska inte ta allt nu. Och det kommer nog att utkristallisera sig på något sätt.
Men en sak kan jag berätta. I dagens Sverige drar man ner på sjukvården och det är INTE bra. En hel avdelning stängs på Radiumhemmet, för det finns inte pengar till semestervikarier. Jag skulle alltså egentligen satt in min port om några veckor, innan min andra cellgiftsbehandling. Men den avdelningen är stängd under sommaren. Nu ordnade de fantastiskt bra på Radiumhemmet att jag får göra det i morgon och med anslutning till min första behandling. Men det är för att jag tillhör en högrisk grupp.
Jag vet att man inte tänker på sjukvård när man är frisk. Det gjorde inte jag heller, och det kan jag verkligen ångra idag, på många sätt. Inte för att man ska gå omkring och tänka det värsta scenariot, men… Men jag kan lova er att man måste vara stark, både fysiskt och psykiskt för att kunna vara sjuk i vårt samhälle.
Man måste ha nätverk, vänner och familj som ställer upp och hjälper när man inte klarar själv.
Allt det behöver man.
Vår sjukvård är fantastisk. Verkligen. Vilka hjältar som jobbar där. Just nu brinner jag så klart för alla på Onkologen, men kanske är de extra gulliga och empatiska eftersom de faktiskt ser och träffar oss ganska ofta. Ser våra våndor, och rädslor. Vet att vi är rädda. När man träffas flera gånger binds ju liksom band, man lär känna varandra och lär man känna en patient blir det kanske svårare att ”förhålla” sig så där professionellt, som man ibland upplever att sjukvården är.
Här hos onkologerna på radiumhemmets bröstavdelning har de stannat kvar med blicken och jag har verkligen känt att de bryr sig om mig.
De har ju sagt att de ska bota mig.
Men vad händer sedan och emellan.
Det kommer många dagar när du inte kan arbeta, men du har fortfarande utgifter.
Du måste inte bara vara stark för att kunna vara sjuk, jag höll på att skriva: Man måste vara stark och frisk för att kunna vara sjuk…
Det är ju inte klokt egentligen.
Men en sak kan jag skriva till, det underlättar om man är rik också och har tecknat dyra försäkringar.
Sånt tänker man inte på när man är egen företagare.
Mitt tips till er alla där ute, se om era försäkringar. Teckna en sjukförsäkring, och om det går lägg till extra vad gäller cancer. Eller se till att företaget du jobbar på tecknar en till dig.
För man vet aldrig.
Från en dag till en annan blev jag sjuk och jag har inte sett om mitt hus.
Och jag har alltid sett mig som en stark och frisk person. Och idag känner jag att det kan hända vem som helst. Så teckna en försäkring NU.
Hej Karin,
jag jobbar själv på Radiumhemmet som läkare, och blir väldigt glad att höra att du uppskattar vårt arbete. Lycka till med dina behandlingar och allt som står framför dig! Du är i goda händer hos Elisabet och Maria, de bästa!
Kram
Det låter verkligen som du är i rätta händer Karin! Tack för tipset, börjar redan fundera hur det ser ut på försäkringsfronten för min del…
Här hemma ska jag precis till att packa, har lagt fram yogakläderna och mattan ligger ihoprullad i sin väska inför helgen i Orbaden. I morgon bär det av till Maria och Hälsingland. Ska tänka på dig hela helgen och shanta för dig <3 Hoppas morgondagen går bra. Allt till trots. Kram/F.
finaste bästaste Karin!
visst måste man vara frisk och stark för att orka vara sjuk i vårt samhälle idag. men. många av oss är ju inte det.
man få lära den hårda vägen, den där kusen man aldrig självmant skulle tagit. det fina med den är att man får lära en massa som man helt enkelt aldrig kan läsa sig till, ont som tusan gör det och rik blir man inte, rent ekonomiskt är det en usel investering med eller utan försäkring. insidan blir dock -när man orkar tillåta det- rik som ett troll och får en erfarenhet och vacker patina som inte går att jämföra med så mycket annat. alltså dags att välkomna en ännu vackrare karin, om det nu är möjligt.
kärlek och styrka
/annamedhunden
Hej Karin!
Fick tips om att läsa din blogg av en gemensam vän, Camilla W. Jag har nyligen påbörjat min egen kamp och känner så väl igen mig i dina ord, känslorna svajar och allt känns så overkligt. Upplevde det som skönt att komma igång med första cyto-behandl., "nu ska de få de små jävlarna".
Med värme
Maxine