Vaknade jättepigg klockan halv fyra och har varit uppe sedan dess. Vaknar jag vid tre försöker jag somna om, men fyra känns för sent… Haha ni kanske fattar hur jag tänker? Eller så gör ni det inte. Jag tycker så mycket om att vara uppe tidigt. Tända ljus, mysa i köket. Pyssla. Jag ser faktiskt fram emot hösten och vintern, att få vara hemma och fixa. Det är pensionären i mig.
Har yogat, gick sådär. Men ändå väldigt härligt med andningen.
Andetag.
Ta tag om anden.
Din egen ande.
Fint ord, andetag.
Sedan var det dags för vita blodkroppssprutan på vårdcentralen och blodprovtagning. Nu väntar jag på svar från min sköterska på Radiumhemmet. Om de inte ringer är mina värden bra. Ringer de är jag i riskzonen och väldigt infektionskänslig. Usch, jag utmanar nog det där.
Vi har ju flyttat, igår var jag, min bror Sven och Ray en sväng förbi Ikea och köpte garderober till nya lägenheten.
Det är ungefär som när jag var gravid och åkte skytteltrafik till Ikea. Gud vad jag fixade inför Miras födelse. För mig var det så viktigt att allt skulle vara fixat. Jag tror det är så med första barnet. Med andra blir man förhoppningsvis lugnare, för man vet lite vad som väntar och man är räddare om sin energi.
Jag vill att vi ska komma på plats i vårt nya hem. Det är litet, men så fint med det höga taket och de stora fönstrena. Känns som vi bodde i en koja förut och att vi nu har ett riktigt hem.
Men vi bor fortfarande billigt. Det känns bra för mig. Jag har ju sämsta sjukpengen, så låg att jag faktiskt inte har råd att vara sjuk på heltid, utan vill ju dryga ut kassan med en och annan krönika eller artikel. Små bäckar små.
Idag har varit en fixardag för mig. Fixat min telefon på telia, köpt linnegardiner på Åhlens. Vi har så stora fönster och mycket insyn i nya lägenheten. Jag har aldrig varit så mycket för gardiner, men något har hänt. Nu gillar jag gardiner.
Jag kunde aldrig ha mössa på mig innan jag fick cancer. Inte ens när det var så där svinkallt. Gick där med mina röda öron, helt korkat.
Men ni ser allt kan ändras. Gick förbi Lindex. Har varit där några gånger för att se om det finns nåt av kvar av Missonisamarbetet. Det har inte gjort det tidigare, men idag minsann. En viss procent av försäljningen går till Rosa bandet. Känns som en bra grej att stödja.
Så det blev en långtröja och en kofta.
och tada, en ny mössa.
Har yogat, gick sådär. Men ändå väldigt härligt med andningen.
Andetag.
Ta tag om anden.
Din egen ande.
Fint ord, andetag.
Sedan var det dags för vita blodkroppssprutan på vårdcentralen och blodprovtagning. Nu väntar jag på svar från min sköterska på Radiumhemmet. Om de inte ringer är mina värden bra. Ringer de är jag i riskzonen och väldigt infektionskänslig. Usch, jag utmanar nog det där.
Vi har ju flyttat, igår var jag, min bror Sven och Ray en sväng förbi Ikea och köpte garderober till nya lägenheten.
Det är ungefär som när jag var gravid och åkte skytteltrafik till Ikea. Gud vad jag fixade inför Miras födelse. För mig var det så viktigt att allt skulle vara fixat. Jag tror det är så med första barnet. Med andra blir man förhoppningsvis lugnare, för man vet lite vad som väntar och man är räddare om sin energi.
Jag vill att vi ska komma på plats i vårt nya hem. Det är litet, men så fint med det höga taket och de stora fönstrena. Känns som vi bodde i en koja förut och att vi nu har ett riktigt hem.
Men vi bor fortfarande billigt. Det känns bra för mig. Jag har ju sämsta sjukpengen, så låg att jag faktiskt inte har råd att vara sjuk på heltid, utan vill ju dryga ut kassan med en och annan krönika eller artikel. Små bäckar små.
Idag har varit en fixardag för mig. Fixat min telefon på telia, köpt linnegardiner på Åhlens. Vi har så stora fönster och mycket insyn i nya lägenheten. Jag har aldrig varit så mycket för gardiner, men något har hänt. Nu gillar jag gardiner.
Jag kunde aldrig ha mössa på mig innan jag fick cancer. Inte ens när det var så där svinkallt. Gick där med mina röda öron, helt korkat.
Men ni ser allt kan ändras. Gick förbi Lindex. Har varit där några gånger för att se om det finns nåt av kvar av Missonisamarbetet. Det har inte gjort det tidigare, men idag minsann. En viss procent av försäljningen går till Rosa bandet. Känns som en bra grej att stödja.
Så det blev en långtröja och en kofta.
och tada, en ny mössa.
Ni vet väl att ni kan stödja mig och alla de andra 7000 personer som drabbas varje år med bröstcancer?
Gå in och läs mer på: Yogamarathon. Min bröstcancer var startskottet till Yogamarathon som startades av mina gulliga kollegor och vänner Anna, Penny och Viveka. De ville göra något och nu har evenemanget vuxit och flera yogastudios runt om i landet har startat egna event för att samla in pengar till Rosa bandet.
Ville bara tipsa lite: Jag har köpt mössor på barnavdelningen på Polarn&Pyret och på HM. De har ju mössor i bomull som man kan ha inomhus och största eller näst största storleken fungerar jättebra. Billigt också.