Nu är det bara räkna dagarna i mitt liv som gäller.
Måndag
Tisdag
Onsdag
och så torsdag.
Ångestdagen.
Har sån ångest i kroppen. Sån oro.
Sover dåligt.
Gråter.
Vill rymma. Skita i att gå dit på torsdag.
Vet inte vad det är som jag är så rädd för.
Hatar operationer. Hatar ärr.
Har svårt att ta i de ärr jag har på min kropp som är läkta sedan många år.
Ångest för hela grejen. För att bli sövd.
För att de ska ta så mycket att jag förlorar känsel i min arm.
Att jag ska få ödem.
Jag är så rädd.
Det var en bedrift att jag kom till yogastudion i morse.
Jag vill bara vara med Ray nu.
Ligga i hans famn.
Hänga runt hans hals.
Jag vill bli en bebis.
Vill bli vaggad och att nån som älskar mig ska sjunga godnattvisor och berätta långa och spännande sagor för mig tills jag somnar.
Inget, faktiskt inget känns särskilt kul just nu.
Kände det redan när vi närmade oss Stockholm.
Ångesten som kom och tog tag om mig.
Kändes som jag var i nån sorts drömtillvaro ute på Björkö.
Som om jag gömde mig, att jag var oantastbar. Onåbar.
Fri.
Fri från cancer är vad det handlar om.
Fri från cancer är vad hela mitt liv just nu handlar om.
Skulle vilja ta mitt pass och rymma till en varm plats nånstans där jag kan äta ekologiska frukter och grönsaker och bada i havet.
Fan, vad jag vill känna mig fri.
Fri… frisk
Det är vad det handlar om.
Måndag
Tisdag
Onsdag
och så torsdag.
Ångestdagen.
Har sån ångest i kroppen. Sån oro.
Sover dåligt.
Gråter.
Vill rymma. Skita i att gå dit på torsdag.
Vet inte vad det är som jag är så rädd för.
Hatar operationer. Hatar ärr.
Har svårt att ta i de ärr jag har på min kropp som är läkta sedan många år.
Ångest för hela grejen. För att bli sövd.
För att de ska ta så mycket att jag förlorar känsel i min arm.
Att jag ska få ödem.
Jag är så rädd.
Det var en bedrift att jag kom till yogastudion i morse.
Jag vill bara vara med Ray nu.
Ligga i hans famn.
Hänga runt hans hals.
Jag vill bli en bebis.
Vill bli vaggad och att nån som älskar mig ska sjunga godnattvisor och berätta långa och spännande sagor för mig tills jag somnar.
Inget, faktiskt inget känns särskilt kul just nu.
Kände det redan när vi närmade oss Stockholm.
Ångesten som kom och tog tag om mig.
Kändes som jag var i nån sorts drömtillvaro ute på Björkö.
Som om jag gömde mig, att jag var oantastbar. Onåbar.
Fri.
Fri från cancer är vad det handlar om.
Fri från cancer är vad hela mitt liv just nu handlar om.
Skulle vilja ta mitt pass och rymma till en varm plats nånstans där jag kan äta ekologiska frukter och grönsaker och bada i havet.
Fan, vad jag vill känna mig fri.
Fri… frisk
Det är vad det handlar om.
Styrkekramar kommer här!! Jag förstår dig, jag förstår så väl..Så klart du är rädd, jag skulle vara rädd, vem skulle inte vara rädd. Man måste lita på att de vet vad de gör och att det är det bästa för dig det de säger.
Sedan när det är över…då får du vara en jobbig tonåring…"kan själv" och "vet bäst själv vad jag vill och vad jag behöver.."Men ännu ett litet tag får du leva i att de vet vad de gör…de vet vad de gör, de är proffs men rädd får man vara!!Absolut!!!!!!!
Det är inte konstigt att du är rädd och har ångest <3 Vi är många som är med dig i tanken.
Alla onda tankar bort. På torsdag kommer du bli fri från cancern. Andas och visualisera hur du kommer att bli frisk. Många kramar till dig/Annelie
såklart du är rädd. Vem skulle inte vara det i ditt läge? Om några år kommer du se tillbaka på allt det här, minnas vad du nu känner, men kanske le och tänka på allt du fick efteråt. Jag tänker så på dig. Krama Ray, tanka stöd och kärlek. här kommer en lång, varm kram! oooom
Nej kära Karin hur skulle det kunna kännas annorlunda egentligen? Jag kan inte ens föreställa mig hur du har det och hur det känns att på riktigt att bli av med ett bröst. Men du ska se att du kommer att komma igenom detta med. Du är verkligen en tapper "soldat". Massa varma kärleksfulla kramar <3 från Anna Fringel
Snart är du fri!! Varma tankar från Norrköping. Minns själv min operationsdag
-09. Jag minns hur livrädd jag var!.. begär all tänkbar omtanke du är värd! Fortsätt att beta av ett steg i taget o ibland blir det små!
Tack för din öppenhet och dina ord som säger så mycket. Din förmåga att använda ord kommer fortsätta hjälpa dig på den här resan..
Vackra kloka du!
Var liten, samla kraft i kärleksfamnen.
Du klarar det!
Kära fina DU!
Jag vet hur det känns….har ju varit i samma situation och det är så jävla jobbigt.
Ord som tröstar är så fattiga ibland.
jag sänder dig ljus och styrka iaf!
Det kommer gå bra!! Absolut!!
Peace Love & Understanding
Varma kramar!
lena
Karin…du behöver inte vara orolig. Så fort du kommer in på sjukhuset och blir omhändertagen av den sjukvårdskunniga och proffsiga personalen och förbereds för din operation så kommer lugnet hos dig. Jag vet, har gått igenom 2 operationer och känt samma varje gång. Och jag känner många som känt likadant. Och efteråt, så är du så lycklig att det är över, det som måste göras och du känner ingen smärta, de har så fina smärtlindringar. Och nattpersonalen, helt underbar. Önskar dig LYCKA TILL.Det kommer att gå bra.Varm Kram/ Maggan
Skönt att få vara liten, att ha någon att vara liten hos. Tanka all kraft, kärlek och energi där. På operationsdagen tror jag att krigaren i dig växer fram och du kommer att känna allas våra tankar och att det kommer att gå bra. Min pappa sa alltid -försök inte gå över en bro innan du är vid den – du får ta en dag i taget, precis som du gjort hititlls. Ska man börja måla ut allt som eventuellt kan hända då tror jag man blir galen. Vad det än gäller. Ta fram krigaren i dig Karin när det är dags!
Fy vad jobbigt! Men du…det kommer kännas bättre sedan…längre fram…det kommer bättre dagar. Kram
Snart är du fri!!
Styrke kramar till dej <3
Det kommer att gå BRA. Håller med Maggan. Det är helt naturligt att du oroar dig. Sen när det är över så blir du fri! Tänker på dig. 🙂
/Sofia
Karin, du är rädd och det är helt i sin ordning! Du vill inte detta och det förstår jag. Flyktkänslan är stark och känns starkt när vi hotas av en förlust. Du kanske kan tänka att du har inget val och att låta det ske. Vad vet jag kanske ingenting….kram fr mig till dig/Ewa
Hej! Jag läser din blogg då och då och tycker att du är så fantastiskt modig! Stark och underbar som tar dig igenom detta svåra. Så glad att du har yogan att vända dig till, jag önskar att jag hade haft den tidigare i mitt liv då allt varit svårt och jobbigt. Nu finns den där som ett enormt stöd när jag behöver tanka energi och kraft. Känn alla dina känslor, inget att be om ursäkt för. Vi behöver alla få vara barn ibland och göra vad vi vill! Skickar en massa värme till dig, det kommer att gå bra! Hitta kraften och var stark! Kram Linnea