Bildtext: Som den här underbara kramen jag fick på Yogamarathon av Viveka. Tack alla fina medmänniskor för alla kramar och all kärlek.Det har gått nästan ett halvår sedan jag fick min diagnos. Ett halvårs helvete, men också ljusglimtar och en massa kärlek. Herregud hur hade jag klarat av det här, om jag inte varit inbäddad i så mycket kärlek, så mycket omtanke?
För hur jag mått och mår. Som en enda lång Golgatavandring. Å, alla ni kvinnor och män som gjort den här resan före mig, ni är mina hjältar allihopa. Och stjärnor i himlen till er som inte överlevde den här jävlaskitsjukdomen, all värme och all kraft och styrka till de som sörjer er. Många människor överlever, men vi får inte glömma de människor som cancern tar alldels för tidigt från jordelivet. Och har man en gång fått en cancerdiagnos så tror jag tyvärr inte att man kan släppa den oron helt. Man är rädd för ett återfall så klart, man vill ju bara leva. Oj, vad man vill leva.
Imorse gjorde jag alla stående i första serien och ett par sittande. Hela avslutande och HUVUDSTÅENDE. ÅÅÅ, ni fattar inte vilken glädje. Knappt tre veckor efter ett ganska stort ingrepp står jag på huvudet. Helt underbart. LYCKA!
Min frukost: Råggröt, dadlar, katrinplommon, havremjölk, gojibär, banan, en sked ekologisk kokosolja och hampafrön. Förr åt jag kall blötlagd gröt, men nu vill man ha värme. Varm gröt, som en varm smekning i magen.Igår läste jag Lotta Berg Grays blogg och det här inlägget: Är du frisk nu? Än, har inte någon frågat mig det, men så är jag ju fortfarande under behandling. Lyssna på Stefan Einhorns fina råd om hur man kan vara som medmänniska när någon drabbas av cancer.
Bara så att ni vet:
Fakta om bröstcancer 2012
Hej Karin. Trillade in här hos dig när jag sökte på Herceptin (?!)… Jag fick min diagnos för ett år sedan, gjorde sista cellgifterna för ett drygt halvår sen. Det där "är du frisk nu?" känner jag så väl igen!! Särskilt sedan jag började att jobba efter 8 mån hemma. Jag har ju varit frisk hela tiden, säger jag… men känslan är ju tu-delad, ofta. Jag har själv haft det känslomässigt ganska jobbigt den här sista tiden, då allt ska vara som "vanligt igen" och det har varit lite svårt att ta sig ur cancerbubblan. Jag skriver en del om det då och då hos mig, om den där processen som nog inte tar slut på länge. kram Milla