hela mitt liv har varit präglat av mina stora bröst som jag länge dolde under stora tröjor. När jag senare blev äldre trodde många att mina bröst var just silikonbröst. Sen fick jag bröstcancer och mitt högerbröst togs bort. Jag erbjöds inte rekonstruktion utan samtidigt som jag hade vänner som sa ”men brösten är så mycket kvinnlighet” så sa läkarna att min önskan om att få ha kvar båda mina bröst som ren fåfänga. Det var så mycket dubbelt. Självklart var det en sorg, men jag förvånas ofta över att det blivit mer och mer odramatiskt och att min sk kvinnlighet inte försvann.
Idag har jag inte gjort någon rekonstruktion och JAG VET att kvinnlighet inte sitter i några bröst. Jag kan vara kvinnlig, eller manlig om man vill sätta såna ord på mig. Jag vet att min man älskar min kropp för att han älskar mig. Men allra främst jag älskar min kropp och jag tar hand om den, smörjer in den med de finaste oljor. Smeker bröstet men också ärret där mitt högerbröst en gång satt.
Det jag däremot ser och sett är kvinnor med silikonbröst som är hårda som sten och jag tänker varför skaffar man dyrbara bröst som man inte rör?
För om man masserar sina dyrköpta bröst dagligen kan brösten bli lika mjuka som medfödda bröst. Jag har också sett många med silikonbröst som har kutiga ryggar och oflexibla bröstryggar. Många som också har ont i den delen av kroppen. Allt är en risk. Varje operation är en risk.
LÄS HÄR Självklart tycker jag att man ska få göra som man vill. Men varför pratar man inte mer om riskerna.
Så sant – varför ska allt handla om att vi ska se ut som en norm? Vi får ha vissa små avvikelser – men bara enligt normen. Jag tycker att du gjorde helt rätt i att inte transplantera in ett konstgjort bröst. Hur ens bröst ska se ut – sitter i huvudet. Jag har förvisso inte haft ”problem” med mina bröst men de följer nuförtiden gravitationslagarna dvs de hänger mera ner. Älskar att gå utan bh. Har slutat med bygel-bh för att slippa stål eller plast i kläderna mot kroppen. Vi tar bort amalgam från tänder och en del påstår t o m att guld inte är bra i munnen. Kan silicon vara bra i kroppen? Tror inte det.
Hej! Du gav mig en tankeställare. Jag har silicon i kroppen. Jag tycker inte om det, tänker jag. Sen kommer jag på att jag aldrig tyckt om mina bröst. Inte innan cancern heller. De var små, fjuttiga och fula. Bara när jag ammade var de snygga. Lagom. Sen tillbaka i fjuttet igen, fast torrare och mindre. Alltså blev jag lite glad när jag fick ”lagom bröst” av kirurgen. Men det är hårda. Jag masserade dem bara i början. Sen la jag av då en idiot-onkolog sa att det inte gjorde någon skillnad. Du får mig att tänka om. Jag mår för övrigt bra så jag tänker inte ta bort dem. Massera ska jag däremot mera. Tack Karin för dina inlägg!!! Kram❤️
Nu gav du mig en tankeställare. Jag har alltid hatat mina bröst. Förr var det små pluttiga fula saker. De var bara vackra när jag ammade mina barn. Sen var de tillbaka på pluttstadiet igen och dessutom utan minsta lilla spänst. Nu har jag silikon i dem. I början masserade jag dem men av någon anledning slutade jag. En idiotisk onkolog sa att det ändå inte tjänade till något. Så säger du att man ska älska dem ändå. Ja, jädrans. Här ska masseras. Kramar ❤️
ursäkta två kommentarer…såg inte att de blev registrerade. Sen står det att din blogg är; non sicuro. Jag som fattar noll tekniskt fick panik. Ha ha ha!
Marika ingen fara och jag är så oteknisk, så nu måste jag genast skicka till han som hjälper mig med blogg och hemsida. Kram och fortsätt att massera brösten 😉