när, när, när släpper det? Om jag får ont nånstans. Ja, då bosätter sig oron i mig. Min arm svullnar. Och så tankarna. Jag har förstått att det är svårt att förklara. Att man kanske inte förstår. Att kanske bara de som varit med om samma, som också har en cancerdiagnos i sin hälsohistorik kan förstå. Fast en av mina bästisar vet. Hon säger att hon hör det på min röst när jag blir orolig.
Då när hon ställer de där frågorna som de som vet frågar.
ja, då börjar gråta. Så där som ett barn.
Och med gråten släpper liksom oron.
Så glad. Så tacksam för de vännerna. Tack universum för dem.
Men jag har haft ont i en äggstock och i min vänstra sida/höft.
Det är säkert inget.
Kanske bara en sträckning.
Klimakteriet?
Men oron.
Hatar hatar att känna så.
Jag är frisk.
Jag är frisk.
Jag är frisk.
repeat i all oändlighet.
KRAM <3
Precis så är det. Jag blir livrädd varje gång något händer med min kropp. Svårt att leva med dettta.
Åh vad jag känner igen mig! Denna rädsla är outhärdlig. Men jag brukar följa ett råd som min vän gav mig…att vara ”inbillningsfrisk”. Lättare sagt än gjort dock. Klart att du är frisk, frisk, frisk!! Varm kram! ?
Precis så……
❤️❤️❤️
Jag undrar detsamma…. varenda grej som inte är som vanligt så tror jag att det är metastaser. Denna ständiga oro gör mig galen! Som så många andra tycker jag att det är det värsta i hela sjukdomen. Skulle tagit cellgifterna 100 gånger till om de kunde garantera att skiten inte kom igen!
Styrka till dig❣️
Åh Karin! Skickar en stor kram och en portion lugn. Du är frisk❣️
Frisk, frisk, frisk…??????Kram
Så svårt när oron och ångesten tar över. Vi vill ju LEVA. Skulle vara konstigt att inte oroa sig. Kram från mig som har varit sjuk sedan jag var 6 år ung.