respekt är väl det minsta man kan få

Jag har haft skojiga dagar i Visby och Almedalen. Jag var ditbjuden för att vara med i en paneldebatt på onsdagen som Vidarstiftelsen anordnade och med tidningen Hälsas chefredaktör Maria Torshall som moderator. HÄR kan du läsa om debatten

Jag har på allvar svårt att förstå varför vi inte har integrativ vård i Sverige. Varför vi inte har möjlighet att välja? Man pratar ju om patientval, men när vi är i sjukvårdens händer så kan vi bara ta emot den hjälp som erbjuds och betala allt det andra ur egen ficka. Jag har aldrig tidigare drivits av en önskan om att tjäna pengar. Pengar har aldrig varit min drivkraft. Jag har aldrig tänkt ”smart” på det sättet utan alltid gjort och arbetat med det som jag tyckt varit kul och sedan hoppats på att det i slutändan sedan ska kunna försörja mig. Men när jag fick cancer och varken var försäkrad eller att jag ens sett om mitt hus så att jag hade en värdig sjukpeng. Jag hade faktiskt inte ens råd att vara sjukskriven när jag gick på cellgifter. Det ändrade min inställning. För det är verkligen när man blir sjuk som man förstår hur mycket lättare det är att vara rik. Då har du råd att väja alternativ medicin och gå på dyrbara behandlingar. Kanske till och med åka till en klinik i Tyskland och bli behandlad med just integrativ medicin.
Så nu för tiden ägnas många tankar åt; Hur blir jag rik? Och gärna snabbt.
Tips emottages tacksamt.

Fick det här mejlet och det gjorde mig så ledsen. Faktiskt upprörd. Läs:

Hej Karin
Jag har följt din blogg med stort intresse ett bra tag nu. Det började med att jag själv insjuknade i cancer 6 månader efter att min lilla son fötts. Jag fick då en av dina böcker av min pappa som hoppades att den skulle ge hopp och inspiration genom alla tuffa behandlingar. Och det gjorde den! Jag har sen dess återupptagit yogan och helt lagt om min kost…för att försöka ta hand om mig själv och läka. Även om jag idag är cancerfri så känner jag att det är en lång väg tills kroppen och själen är läkta. Jag söker precis som du komplement till den \’vanliga\’ cancervården och ville gärna bli remitterad till Vidarkliniken i Järna för rehabilitering. Men när jag tog upp saken med min läkare blev jag tillrättavisad och tillsagd att inte under några omständigheter kunde han gå med på att renittera mig dit. Och han ville inte heller att jag skulle få någon \’alternativ\’ påverkan på min kropp då detta kunde störa återhämtningen typ. Jag blev verkligen helt paff och kände inte att jag orkade ta en fight med min läkare. Men nu efteråt känner jag mig så himla besviken och fråntagen möjligheten till en holistisk läkning. Jag tänkte därför höra om du har några tips på hur man kan gå vidare med detta, dvs andra vägar in? Och vad fick du för gensvar från dina \’vanliga\’ läkare ang vården på Vidarkliniken? Tack för en mycket tänkvärd och inspirerande blogg! Är så tacksam att du tog dig tid att läsa detta bland alla mail du får.
Hoppas du får en fin sommar!
Mvh
L

Svar: Kära L, vad fint att höra att du är cancerfri och att min bok hjälpte dig till inspiration och hopp. Du anar inte vad det värmer mig att läsa. Tack för att du också berättar för mig.
Precis som du skriver så tar det tid att läka efter alla behandlingar, men också efter ett chockbesked om cancer. Den där rädslan som ligger och gnager, oron att det ska komma tillbaka som vi som en gång insjuknat alltid går runt och bär på. Men de känslorna mattas av och jag lovar att skratten mutar in sig och tar mer plats. Men det är just för att kunna läka och få hjälp att hitta de verktygen som man gärna vill komma till Vidarkliniken. Jag läkte verkligen där. Mina möjligheter till behandling där var magiska på så många sätt och jag önskar så att alla fick den möjligheten. Därför blir jag så ledsen att höra att din läkare inte vill remittera dig. Att han sätter sig över din önskan.
Och jag undrar faktiskt om han ens har rätt att neka dig den hjälpen?
Att han tar sig den rätten. Jag blir fly förbannad.
Om jag vore du skulle jag anmäla honom. Jag förstår om du inte orkar eller vill. Men nu är det så att det är läkarna som vi har under vår cancerbehandling som just kan remittera oss. Ett annat sätt är att hitta en annan läkare. Du vet att du har rätt till second opinion. Ge inte upp. Jag har hela tiden tänkt genom alla behandlingar att om jag orkar kämpa för bästa vården, så kommer det att gynna någon annan. Jag skriker och gormar inte bara för mig själv, utan för alla tjejer och killar och gubbar och tanter som kommer att få cancer och drabbas som jag. För att de ska få bra vård. Bästa vården och möjligheter till rehabilitering. Det hjälpte mig att vara konstruktivt arg.
Att faktiskt kräva min rätt.
Att inte bli rädd för vita rockar och tro att de vet bäst.
Jag är expert på mig och du är expert på dig. Du vet bäst. Så bli inte ledsen, utan bli arg och omvandla det till kraft.
Hoppas du förstår vad jag menar.
KOLLA HÄR hur man går tillväga.
Om du inte vill anmäla din läkare, så skulle jag höra av mig till Vidarkliniken och berätta om din läkare som inte vill skicka en remiss. Jag tänker att de måste ha varit med om det här massor av gånger och de har säkert någon tanke hur du kan få en remiss på annat sätt.
Läste precis det här: Tyvärr vill många läkare slippa skriva remisser LÄS HÄR Mycket oroväckande.
Jag är tacksam för min onkolog som lyssnade på mig och tog mina önskemål på allvar. Jag förstår idag, när jag läser ditt mejl att min onkolog kanske var lite ovanlig som vågade låta mig på många sätt läka mig själv med andra saker än det sjukvården erbjöd. Jag ska inte säga att hon uppmuntrade mig till att använda komplementär vård och behandlingar. Eller att hon trodde på min kostomläggning och sånt. Men hon respekterade mig och mina åsikter och tankar.
Respekt är väl ändå det minsta man kan få från en läkare när man genomgått så tuffa cancerbehandlingar som du gjort.