jag fortsätter le

Jag har varit i media sedan jag var 22 år. Då började jag jobba på SVT och programmet Bullen, efter det jobbade jag i redaktioner för flera tv-program. Ungefär samtidigt skrev jag min första artikel för Aftonbladet Söndag. Jag har jobbat nära människor som blivit kända över en natt typ. Jag har sett hur uppmärksamhet kan förändra människor. Ibland inte till det bättre. Och jag har också sett hur min egen värld förändrats i och med att en och annan känt igen mig på gatan, på tåget, bussen. Ja, ni fattar. Ofta är det ju väldigt härligt. När någon kommer fram till en och säger något snällt. Men jag har också råkat ut för när det är mindre härligt.
Utan att gå in på allt för många detaljer, man vill ju inte väcka den björn som sover. Men jag ska berätta något som gjorde mig så ledsen.

När jag precis ”frisknat” till efter alla cancerbehandlingar så kunde jag börja jobba med yoga igen. Som jag längtat. Jag hade ju som ni vet inte sett om mitt hus. Jag hade världens sämsta sjukpeng, jag hade inte råd att vara sjukskriven. Så jag behövde och ville verkligen jobba.
Jag la upp om några yogaretreat jag tänkte ha.
Ganska snart hörde Kammarkollegiet av sig och krävde att jag skulle lägga in mer än 100 000 kronor i en deposition, som säkerhet för resenärerna. Självklart är det en bra sak, men de pengarna hade ju inte jag och jag frågade hur andra gjorde när de arrangerade resor och retreat. Jag fick reda på vilka regler som gäller och efter det anordnar inte jag några retreat. För man måste helt enkelt lägga in den säkerheten till Kammarkollegiet och det gäller alla.
Så numera får andra helt enkelt bjuda in mig. Hotell och resebolag, som så klart har den tryggheten för sina köpare.
Självklart gör det att jag tjänar mindre, men jag gör rätt enligt lagen. Vilket är viktigt.
Men nu är det så att någon människa så fort jag lägger upp om något retreat eller resa (som alltså någon annan arrangerar) anmäler mig till Kammarkollegiet anonymt. Och jag får gå igenom samma procedur, som tar tid och som alltid gör mig lite ledsen. För det som känns, det är ju att veta att någon därute gång efter gång ringer in och försöker sätta dit mig.
Och det är liksom baksidan av bli lite känd, att ta plats. Att det retar någon, upprör.

Men så här är alltså reglerna. Du kan inte som yogalärare arrangera yogaresor/yogaretreat där du erbjuder yoga, logi och mat. Alla poster måste vara separata. Du kan ta betalt för yogan. Någon annan får ta betalt för maten och en tredje för login. Ja, ni förstår. Det blir ju lite bökigt för då måste den som bokar resan också sätta in pengar på tre poster. Och också betala sin flygbiljett.
Så vida arrangören inte alltså redan betalat in till Kammarkollegiet en säkerhet. Den säkerheten är för resenären, så att om något händer. Om resan eller retreatet inte blir av, för att låt säga yogaläraren blir sjuk, något händer som gör att yogaresan inte kan bli av, så betalas avgiften tillbaka till resenären.

Så du, eller ni som anmäler mig. Jag vet sedan länge om reglerna och jag följer dem.
Om shanti, shanti, shanti

Jag andas in kärlek och jag andas ut allt jag inte vill ha i livet.
In kärlek, ut allt det dumma.
In kärlek, ut allt det dumma på repeat…

Ps ett lite julklappstis min bok Yoga för livet

Den här lilla pärlan från 2010, ges nu ut igen i ett så kallat smartformat. Vet ni vad jag älskar att mina böcker fortsätter att leva vidare. Att Norstedts, i det här fallet både gett ut Yoga för kvinnor som kom förra året och nu Yoga för livet i nyutgåvor.

Och missa inte det här jättebra julerbjudandet på min härliga bok YogaeroticaJag tycker så mycket om den här boken. Om du skriver in rabattkoden: karinsjulklapp vid utcheckningen i Luxshoppen så får du 20 procent rabatt på boken.

Och hörrni, nu går det att boka min senaste bok Yoga – fysisk och själslig detox