För en massa år sedan skrev jag boken Från flicka till kvinna. Det är en lättläst bok som handlar om vad som händer i kropp och knopp när man går från just flicka till kvinna. Inför den boken hade jag samtal i ett halvår med en tjejgrupp i en innerstadsskola, som då hade en hel del bekymmer.
Vi pratade om allt möjligt. Det gällde att liksom lyssna in tjejerna som var 13-14 år. Ur det byggdes också boken. Och flera av tjejernas citat finns med. Några av dem som jag kommer ihåg var just det här med att de så ofta blev kallade hora. Och att de liksom vant sig. Inte orkade bry sig. För att svaret på om man brydde sig var: jag bara skojade. Och vem vill vara en tråkmåns som inte förstår skoj?
DEN HÄR FILMEN beskriver det så bra.
För ibland undrar jag om den största faran är att ha blivit född till tjej. Låt det inte fortsätta vara en fara.
det är så mycket det här med att vara kvinna. Att ha fötts med ett hål och inte en snopp. I mitt fall har aldrig mitt utseende varit till min fördel, när det handlat om att bli tagen på allvar. Jag hatade skoltiden. Hade flera korkade lärare som ansåg mig vara en blond bimbo. Och även om jag nu är en blond bimbo, så har också ”vi” rätt att bli tagna på allvar. Behandlade schysst.
Det är inte HUR man säger något, utan vad man säger som är det viktiga.
Jag kallade den här bilden för proggförfattare.