Andningen var det fokus på i helgen. Andas in och andas ut.
Långa, djupa andetag för att skapa lugn och ro i kroppen, men också korta, intensiva andetag för att skapa energi och aktivitet i kroppen.
Andas in och andas ut.
Föreställ dig andetaget mer än att vara ”bara” ett andetag. Föreställ dig, visualisera att ditt andetag är alldels fyllt av kärlek.
Kärlek till dig själv.
Kärlek till allt som är runt omkring dig.
Kärlek också till det du inte tycker om.
Tänk dig att du andas in kärlek.
All världens kärlek.
LÅt kärleken rusa runt i kroppen, syresätta ditt blod och sedan på utandning släpper du ut all din kärlek, vattnar allt runt omkring dig med din inneboende kärlek.
Så, andas du in – kärlek igen och så där håller du på, tills du är proppfull av kärlek. När varenda por i dig är fylld av kärlek.
Det vi andas, kallas i Indien för prana. Det är det gudomliga vi andas in. Det är mer än syre, det är själva livsessensen.
Det vi inte kan ta på, men som vi lever för.
Så genom att tänka att det är kärlek du andas in och kärlek du andas ut, sätter du på ett sätt ord på något ganska ogreppbart – och spännande att se vad som händer.
Och faktiskt låta det hända.
Att vara öppen.
Jag funderar lite kring det här med andning. Min ujjayi-andning känns ansträngd just nu. Lite som att jag vill kippa efter luft. Lite som att mellan varje andetag verkligen vill sucka ut luften. Så har det inte varit förut. Vad handlar det om tror du?
Faktiskt låta det hända – precis så!
maria – hur är ditt liv i övrigt? I bland är det ju så att ens liv tar sig in i ens andning. Är man stressad, mycket uppe i huvudet och allt snurrar på, kan det vara svårare och mer motigt än annars att andas. Ibland kan det kanske behövas att du verkligen tänker på andningen lägger rörelserna lite åt sidan och bara mest koncentrerar dig på andningen. I bland om man får nya rörelser för fort, kan det också påverka andningen. man är så koncentrerad på att göra "rätt" att man glömmer det viktigaste – andningen. vad tror du själv?