vi ärver gener. Men är det så att vi också ärver våra föräldrars ångest, oro och svårigheter? Mammaskapet är liksom både glorifierat och ifrågasatt. Det laddade mammaskapet kanske man ska tillägga.
Men en sak som är säker, att misslyckas som mamma är en tung börda att bära. En skam. En konstant reminder på att man är dålig. Man får helt enkelt inte misslyckas med sitt mammaskap, så laddat är det.
Men ändå intressant att tänka på hur mycket vi ärver och för vidare från våra mammor. Sånt som våra mammor fört vidare från sina mammor. Som ett sorts evighetsskav som aldrig tar slut. Och frågan är kan man stoppa det där skavet? Det där evighetsskavet och blir man äntligen fri som kvinna då? Hur mycket svaghet får man och kan man visa som mamma? Se och lyssna på det här samtalet HÄR
Blev så berörd. Så berörd. Samtidigt som jag känner att vi lägger så oerhört mycket ansvar på vårt mående på våra mammor och att papporna ofta går fria från skuld och ansvar.
Har inte tänkt tanken klart, men skulle gärna höra hur ni tänker?
Hur är era relationer med era mammor?
Och hur har det påverkat ert föräldraskap?
Och kommer papporna lindrigare undan?
Min mamma bad mig om förlåtelse innan hon dog. Jag blev väldigt sjuk för ca 9 år sedan och min mamma blev så arg på mig. Hon tyckte att jag skulle skärpa mig och försöka bättre. Vilket gjorde väldigt ont eftersom det var det enda jag gjorde. Jag var älskad, men kanske inte villkorslöst. Och detta har jagat mig, tror att jag har presterat och pressat mig tills jag inte kunde längre. Detta har ju kommit att gälla i alla relationer, främst den till mig själv. Men försöker läka detta i min egen familj med man och barn. Det är svårt i bland att skilja på vad jag vill och vad andra vill att jag ska göra. Min mamma var verkligen inte nöjd med sin kropp och det spillde över på mig. Jag förstår att du inte har tänkt klart, det har inte jag heller. Men dina inlägg om detta har berört mig och att känna igen. De har fått mig att tänka och känna vidare. Kram!