mässan eller fiera som man skulle säga i Italien

Igår hade jag en mysig dag på mässan med Petra och hennes nya säljare Helena.Vi Satt i Santanimontern A28:24, om du har vägarna förbi. Måste säga att att Petras höst och vinterkollektion är så fin. Kolla bara på alla mönster. Vill ha allt. Om du inte har vägarna förbi mässan, så kan du titta här och beställa

I ett para dagar har min arm varit svullen. Det kan vara vädret. Det kan vara livet. Det kan vara det som händer i världen. Jag brukar säga att min arm är väderkänslig. Och så är det. Sorg, ledsna saker, oro, stress, dålig sömn sånt sätter sig i armen. Armen spökar och talar om för mig, pekar ut för mig när riktningen är fel. När det är dags att ta det lugnt. Men det finns också saker man inte kan göra så mycket åt. Det som händer runtomkring en. Det som också sätter spår.

Världen.
Allt som händer. Det vi skapar. Problemen. Och så naturkatastroferna.
Där i Italien. I bergen brukade jag vara i min ungdom. I ett litet stenhus nära en liten piazza, som snarare var ett tillhåll vid den lilla bybaren. Där satt gubbarna i byn och spelade kort och nån varm sommarkväll spände de upp en vit duk och så tittade vi på La nave va av Fellini. Filmen som min dåvarande och första riktiga pojkvän var statist i. Det är över 30 år sedan. Läser att en massa barnbarn från Rom tillbringar sin skolledighet där med sina mor- och farföräldrar. När saker händer i världen gör det ont i kroppen. Om man också har en relation till platsen, då känns det.
Men det gör alltid så ont när barn drabbas.
Livet är så orättvist.
Ibland är det så svårt att förhålla sig till det.