Igår kväll var jag och min kompis Cissi på en kurs i Röda korskunskap. Alltså det var så intressant. Röda korset som är ett vad ska man säga opartisk och neutralt organ, som inte tar ställning i några frågor utan som har som huvuduppgift att hjälpa och stötta den som behöver hjälp mest har i historien gjort så mycket. Förutom alla viktiga saker som ledde till Genevekonventionerna och som gett oss regler för hur man ska bete sig i krig. Inte för att jag tycker att krig är okej, men de här reglerna eller konventionerna är ett skydd. Men vad jag inte visste var att Röda korset varit föregångare till så mycket bra, som vi idag tar som självklart. Som att se till att det finns ambulansflyg i Norrland, fri tandläkarvård för barn under 19 år, hemsamariten – en hjälp för gamla och behövande i hemmet och behandlingscenter för krigsskadade och torterade bland annat.
Det kändes som att jag var tillbaka i skolbänken och jag fick tillbaka den där känslan av att man kan förändra och att man behövs. Nu gäller det bara att hitta en verksamhet som passar oss, eller så finns det möjlighet att hitta på nåt nytt. Se vad och vilka behov som finns. Att den här tiden vi lever i har kanske andra behov. Min fantastiska dotter har i många år jobbat för Röda korset och deras ungdomsförbund och hon var också med att starta ett dagskollo för ensamkommande ungdomar. Så bra ide. Jag är så stolt över henne och varje gång jag hör folk klaga över dagens ungdom så tänker jag på henne och hennes kompisar som kämpar för människors lika värde.
Man är aldrig för gammal för att lära sig saker och det gjorde mig också så glad och väldigt gråtmild när vi alla presenterade oss för varandra. Det var så fint att höra den ena pensionären efter den andra berätta varför de var där. Men där fanns också unga och föredetta flyktingar som vill hjälpa och stötta andra som nu är i samma situation som de en gång varit. En blandad kompott. När vi gick därifrån var jag och Cissi som när vi var 22 och 23 år och tyckte vi var viktigast i världen. Då när vi jobbade på barn och ungdomsprogrammet Bullen som gick på Svt. Då när vi också trodde att vi kunde förändra världen. Det var där vi lärde känna varandra. Men skillnaden är att här finns verkligen inget bästföredatum. På Röda korset behövs alla åldrar från ung till gammal och nu vet i alla fall jag vad jag kan göra när jag blir pensionär. Här hittar du info, kan anmäla dig eller bara bli givare, allt behövs: Red cross
För vi kan förändra världen. Man kan göra skillnad. Det är ingen naiv tanke. Det är så det är, men man måste börja nånstans tänker jag. Så skönt att få fatt om den känslan – igen.
Så viktigt! Har ansvarat för utbildning för elever med trauma i många år. Eleverna har fått så mycket hjälp av Röda Korset. Heja er! Hälsar en BC- syster