Hur man ska förhålla sig till människor i kris. Som sörjer, är sjuka och eller kanske drabbats av något svårt och tungt. Det är inte lätt alla gånger. Man vet inte hur man ska göra. Vad man ska säga. Ibland säger man ingenting för man är så rädd för att det ska bli fel. Jag fattar verkligen och jag drabbas också ofta av tunghäfta. Men jag tänkte så klart mycket på det när jag var under cancerbehandling. Hur människor hanterade att jag var sjuk. De kunde säga ett par ord som satte hela min värld i gungning. Gjorde mig ledsen. Jag fattar ju nu att det var säkert inte meningen att vara elaka, eller såra men det landade så fel hos mig. Dessutom är man så extrem skör och känslig när man är under behandling.
Ni måste läsa det här. Det är så bra, precis precis så här är det. Silk ring theory För vi behöver lära oss hur vi ska vara och prata med människor i kris. Och det ska och kan inte vara den som är i kris, den personens uppgift att rädda, lindra, stötta och trösta. Men tyvärr var det så det var i bland. Men den här artikeln sa det så bra. Så läs den.
Längtar efter våren. Längtar efter värme. De senaste dagarna har jag inte mått hundra. Jag vaknar med lite lätt huvudvärk. Känns som att jag är täppt fats det inte går att snyta ut något snor. Har också mörka ringar under ögonen. Går för tillfället på behandlingar mot att jag börjat vätska i kroppen. Jag väger mig ju aldrig. Har ingen våg. Så jag vet inte om jag gått upp i vikt. Jag brukar liksom mäta kroppen i huruvida den känns fast eller inte. Och just nu känns den mer vattnig. Jag är som en hök på vad som händer i kroppen, efter att jag fick bröstcancer sommaren 2012. LarsOlof på Aaa-kliniken pratar om levern och cirkulationen i kroppen. Jag herregud, den här sjukdomen som vi är många som haft och har, det är så mycket med rehabiliteringen. Ibland känns det som att hela mitt liv går ut på att ta hand om biverkningarna. Det är ju lite tröttsamt. Någon som känner igen sig? Just nu längtar jag mest efter att åka till något riktigt bra hälsohem. Snälla ni tipsa mig. Det kan vara allt från Ayurveda till rawfood. Men det måste vara lite härligt också. Finnas möjlighet till behandlingar.
Eftersom LarsOlof säger att det kan handla om levern (och njurarna) så har jag de senaste dagarna börjat dricka en liten shot på 1 matsked extra fin olivolja blandat med en citron. Sedan dricker jag flera glas vatten.
Jobbigt med levern. Jag har bara fått en cytodos ännu. Kommer att gå på en helhetsbehandling, akupunktur och zonterapi, mellan varje dos. Min terapeut fokuserar på just lever och njurar under den här tiden, de behöver mycket hjälp för att orka med cytostatikan.
Jag dricker Molkosam och såklart citronvatten, varje dag! Kan tipsa dig om min terapeut, hon arbetar i Stockholm ibland. Hon är helt fantastisk, är föresten också yogainstruktör, Iyengaryoga och driver Yogahuset i Falun. Hör av dig i PM på Facebook om du vill ha hennes kontaktuppgifter.
Åh, vad jag känner igen mig i det där att behöva trösta och stötta andra när det egentligen är man själv som behöver få känna sig svag och få stöd. Det var ganska chockartat för mig att inse när jag fick min cancerdiagnos och samtidigt är gravid. Att det jobbigaste att hantera är andras behov av stöd, på min bekostnad. Fortfarande fyra månader efter diagnosen vet jag inte hur jag ska hantera det och vet heller inte vem jag själv ska vända mig till när fasaden håller på att rämna. För de jag trodde skulle finnas där, de har fullt upp med att själva fokusera på hur hemskt och traumatiskt det är för dem att jag både är gravid och fått cancer… Trodde jag var ganska ensam om det, men kanske är det så folk reagerar. Himla bra teori i allafall, den där ringteorin du länkade till.
Jag tycker om att stötta andra. När mina barn och andra nära och kära är ledsna och oroliga, blir jag ledsen och orolig. Står inför ev stomioperation och jag står inte ut med att de runt omkring mig tycker synd om mig. Men jag har en famna att gråta ut i och det gör jag då och då.
Mincancerdiagnos har gjort mig mer förbannad som om det är miljontals års ilska jag tryckt ner. För mina bästa vänner har jag tydligt markerat att deras ångest kan jag inte ta hand om. De får inte ens ge mig en kram om de själva utstrålar ångest och det har de accepterat. Jag behåller bara de som accepterar mig som jag är. Bäst är de som frågar hur är det? De tre orden är magiska och att man lyssnar. LYSSNAR.