Bildtext: Min egen träning består alltid av en stunds pranayama, där jag börjar med det här. Lejonets position.
En yogalärares lycka måste väl ändå vara att man lyckats förmedla yogan och kanske sått ett litet frö, ett yogafrö, till att det är den dagliga yogapracticen som är och gör hela skillnaden.
Inte vad man gör.
Inte hur man gör, utan att man gör.
Något litet varje dag. Ett par andetag på mattan. Några solhälsningar eller fler. Kanske några fler ställningar för att tänja, stretcha och väcka kroppen.
Att faktiskt börja känna efter vad kroppen längtar efter. Hur känns kroppen idag? Är den trött. Har jag ont. Är jag stressad. Bär jag på för mycket sorg. Behöver jag lugnas eller väckas?
Att börja känna efter. Det är ett så stort steg på vägen. Ett så viktigt steg.
Idag är egentligen en ledig dag för retreatets deltagare. Efter att jag gjort min egen morgonpractice i min lilla hydda, sätter jag mig en stund utanför för att njuta av mitt kokosvatten och gröna drink. Å vad ser jag?
Inne i vår shala är det full aktivitet. Eleverna har vaknat tidigt på sin lediga dag och nu gör de mysorepractice på egen hand, fast tillsammans ?❤️
ÅÅÅÅÅ, ni gulliga, gulliga yogisar ni är så fina.
Åh jag önskar att jag var där och fick vara med och yoga med dig Karin. Längesen nu…. Hos mig sådde du ett jättestort frö!
Stor kram från ett grått o regnigt Skåne :-).
Tack för dina viktiga ord